Dif är inte borta från guldstriden
Alfelt: Just nu är det omöjligt att tippa vilket lag som har bäst förutsättningar
BORÅS. Elfsborg hängde på Göteborg i guldtåget men hakade inte av Djurgården.
Vi fick en bra och händelserik toppmatch men det var ingen stor kamp. Inte för att jag vill se spelare halta av med söndersparkade benpipor men det är nu varje duell måste gälla allt eller inget.
Okej, konstgräs uppmuntrar inte direkt till tufft fotbollsspel, men lite mer fajt är de sista avgörande omgångarna värda. I åtminstone några omgångar till kommer det fortfarande att handla om sex lag. Djurgården har hänget kvar, men nu har man inte råd med misstag längre.
Djurgården gjorde misstag.
Man skapade möjligheter, klara målchanser dessutom, men satte dem inte och bjöd på målen. Det har Pelle Olssons lag inte råd med fler gånger om man vill vara med i racet till sista omgången.
Store Omar Colley som kom tillbaka var dubbelt olycklig. Hamnade ett halvsteg fel mot Simon Hedlund som fick utrymme att slå in till helt frie Viktor Prodell vid 1–0 och kom helt fel mot Prodell vid 2–0.
Nyasha är orolig för sin framtid
Om Prodell tog med sig bollen med armen eller bröstet kan jag inte avgöra efter tv-bilderna jag sett men från läktaren med situationen från rätt sida uppfattade jag spontant att det inte var hands. Men det vill jag inte svära på.
Nyasha Mushekwi som inledde säsongen som en målmaskin har nu bara gjort två mål på de senaste elva matcherna och inget alls på fem matcher.
Pratade med Pelle Olsson om det efteråt. Djurgårdstränaren ser det som att Super-Mush var okänd och oscoutad när han kom men nu känner alla motståndare till honom och jobbar för att han inte ska hamna i lägena han blir som vassast i inne i straffområdet.
Så är det säkert, men Pelles andra teori är kanske en viktigare anledning. Att Nyasha är orolig för sin framtid. Han vill vara kvar i Djurgården men vet inte om får vara det och då splittras fokus på fel saker.
Omöjligt att tippa
Sam Johnson snuddade vid mål flera gånger om men hade inte flytet och hade framförallt en storspelande målvakt i Kevin Stuhr Ellegaard mot sig.
Elfsborgsmålvakten var suverän och kan bli ett verkligt guldvapen i slutstriden. Straffräddningen var mästerlig även om Kerim Mrabti slog straffen lite för långt in i målet för att den skulle vara perfekt.
Mrbati spelade ofta smart men tappade en del bollar i onödiga lägen. Djurgården får slita med en orutinerad och hårt skadedrabbad trupp nu. Pelle Olsson lovar ändå att om laget är med poängmässigt i de avgörande omgångarna ska man jaga guldet och det kan man definitivt göra. Två raka förluster är tungt i det här läget, fast ännu så länge inte avgörande.
Elfsborg toppar på samma poäng som Göteborg med sex måls sämre målskillnad. Norrköping kan också glida upp på 41 poäng måndag kväll. Just nu är det omöjligt att tippa vilket lag som har bäst förutsättningar för att hålla hela vägen, men Elfsborg lär säkert vara med länge.
Laget är bra balanserat med bollvinnaren Henning Hauger och Marcus Rohdén centralt i mittfältet. Viktor Claesson i en sorts nummer 10-roll jobbade fint fram anfallet som ledde till 1–0. Kanterna med Simon Hedlund och Arber Zeneli utmanar ständigt.
Mest imponerad blev jag ändå – förutom då av Stuhr Ellegard – av högerbacken Niklas Gunnarsson som ägde sin kant i bägge riktningarna.
Magnus Haglund har ett bollskickligt lag med rutin i massor så länge som Anders Svensson inte flyttat till Indien, men jag kunde inte låta bli att höra honom säga till Pelle Olsson, när de satt och snackade efter presskonferensen, att nu måste de börja vinna på gräs också.
Så är det. Fast varför skickliga fotbollsspelare inte kan behärska gräs fattar jag inte.