”Passar bra att det är 15-6 till tjejerna...”
Publicerad 2015-08-16
Rekordstor andel damer i VM-truppen
MARUGAME. Friidrottens förbundskapten Karin Torneklint trivs i förarsätet.
Sveriges första kvinnliga förbundskapten styr mot VM i Peking som startar på lördag.
– Men det passar väl bra med en VM-trupp där det är 15-6 till tjejerna, säger hon.
Det har aldrig hänt att damsidan dominerat så stort i ett seniormästerskap.
Det är mer än dubbelt så många tjejer som herrar i VM-truppen.
Det trots att damsidan drabbats av två tunga återbud, då Meraf Bahta (1500 m) och Isabellah Andersson (maraton) tvingats tacka nej på grund av skador.
– Ja, det brukar inte vara så stor skillnad i mästerskapen. Det har väl historiskt varit åt andra hållet. Men tittar vi på en tävling som junior-SM, så tjejklasserna mycket större. Så vi får se om det är en trend som kommer att stå sig, säger Karin Torneklint.
48-åringen från Falun är själv svensk mästare på 100 meter häck från 1992. Men några internationella mästerskap blev det aldrig. Karin Torneklint blev först känd som tränare för tvillingsystrarna Susanna och Jenny Kallur, som hon tränade i flera år.
”Roliga men tuffa år”
För två år sedan blev hon historisk som friidrottens första kvinnliga förbundskapten. Ja, en av de första kvinnorna i världen i den positionen.
Nu går kontraktet ut efter OS i Rio nästa år och Karin har ännu inte bestämt sig för en fortsättning.
– Nej, det har varit roliga år, men samtidigt tufft. Det har tagit tid att komma in i jobbet och lära känna alla aktiva och tränare. Nu hänger det inte vara på mig om det ska bli en fortsättning. Jag vill höra både vad de aktiva och förbundet vill.
– Men det jag varit med och ta fram är bland annat en policy över hur uttagningarna ska ske inför mästerskapen. Det gör att jag känner mig trygg i den rollen.
Men du har kallats världens snällaste förbundskapten? "Alla får åka"-typen?
– Ja, men ja sa faktiskt nej till två som var inbjudna till VM. Fanny Roos i kula och Daniel Lundgren på 3000 hinder fick varsin officiell inbjuden. Men i båda fallen kände jag att steget var för långt för att ta sig vidare.
”Mitt hjärta slår för henne”
Just nu är Karin och VM-truppen på ett förläger i japanska Marugame. Här det ett fuktigt och varmt sommarklimat som påminner om förhållandena i Peking. Inte lika varmt som inför VM i Osaka 2007 då landslaget låg och laddade på samma plats.
Då var Karin också med - som tränare till Susanna Kallur.
Sanna som då var i världstoppen, men som nu fått ställa in ytterligare en säsong efter skadebekymmer.
– Ja, mitt hjärta slår för henne, men nu känns det motigt. Ska hon lyckas ta sig till OS måste hon komma igång och tävla och springa många lopp. Det blir tufft.
Ja, lika tufft som VM i Peking ser ut att bli för den svenska truppen.
Det dräller inte av medaljkandidater direkt.
– Nej, men jag hoppas fortfarande på skrällar. Abeba Aregawi och Michel Tornéus var våra största medaljhopp innan de fick sina skadeproblem. Men båda kommer att vara med och jag ser dem som jokrar nu i stället. Jag är fortfarande optimist.