Alfelt: Nilsson efter Nilsson – den lösningen vore inte fel
MALMÖ. Stuart Baxter verkar inte längre vara ett huvudspår.
Så frågan blir – har MFF en ny tränare på gång?
Jag är faktiskt inte så säker på att man har det.
Förre HIF-tränaren Bosse Nilsson var på plats på Swedbank stadion och blev därmed ett rykte som varenda tränare som besöker Malmös matcher i nuläget. Bosse Nilsson som tillfällig lösning vore nog inte fel. Hans fotboll är betydligt mer lik den som MFF visat upp under Roland Nilssons tid än Baxters mer försvarsstyrda spel.
Fast man får väl hoppas att det krävs mer än ett matchbesök för att bli aktuell för huvudjobbet i en av Sveriges största klubbar.
Örebro tänkte som många tänker mot mästarlaget MFF – dra tillbaka, glöm bollinnehavet, jobba, jobba, jobba och ta chansen när det blir kontringslägen.
Det höll på att lyckas.
Malmö bjöd på fjolårets mästarspel i repris under en fartfylld inledande halvtimme av uppvisningsspel där hela planen på Swedbank stadion utnyttjades.
Samma filosofi som Barcelona
Problemet var att grannlåten inte ledde till något.
Roland Nilsson hade beordrat inläggsspel för att komma in i straffområdet och skapa slumpchanser men mittbackarna Michael Almebäck och Magnus Wikström rensade enkelt undan bollarna som skickades in från kantspelarna Guillermo Molins och Jimmy Durmaz. Inte något inlägg ledde till någon riktig farlighet och i stället klev Örebro fram och skapade först matchens vassaste målchans med en nick tätt utanför och sen gjorde Valdet Rama matchens första mål.
En dribbling allt annat än snabb men Jeffrey Aubynn gick på den som bara den som inte är ämnad för defensivspel gör och så ett skott längs gräset utom Dusan Melichareks räckvidd.
Så långt var matchen en taktisk succé för Sixten Boströms av många guldtippade lag. Man lät Malmö spela fotboll, snyggt, snabbt, underhållande – men höll kvar MFF i ineffektivitetens grepp.
Stora delar av matchen spelade Malmö efter samma filosofi som Barcelona, passningar mot rättvända spelare, bollhållande snudd på in absurdum, men den viktiga avgörande skillnaden mot superlaget Barça är att MFF inte orkade fullt ut.
I stället för att kunna hålla bollen hela vägen fram till den avgörande passningen, som för spanjorerna resulterar i ett enkelt friläge för en anfallare eller genombrytande mittfältare, flyttade Malmö boll utan att ha en vettig plan för hur man skulle nå ända fram.
När man väljer ett possessionspel måste det leda hela vägen. Så länge Malmö valde att skicka inlägg från kanterna var Örebroförsvararna nöjda och så kommer fler lag att vilja försöka styra Malmö.
Pekalski inte som förra säsongen
Guillermo Molins två underbart fina skott avgjorde, även om hans första i många ligor klassats som självmål av Alvbåge. Två mål som tar bort fokus från de problem som Malmös spel visade i går.
Visst, det kunde mycket väl ha slutat 4–1 med tanke på Jiloan Hamads stolpträff och Wilton Figueiredos miss att skruva in bollen i sitt rena friläge, men det som ska oroa Roland Nilsson – eller vem som ska leda MFF framöver – är varför 30 minuters spelmässig utklassning inte leder till mer än ett giftigt skott från distans tätt utanför av Ricardinho.
En orsak är förmodligen att Ivo Pekalski ännu så länge inte alls är lika självklar i sitt spel som förra säsongen. Då löste han komplicerade situationer med briljant bollbehandling och iskyla i sitt agerande. Efter sina skador i år har han ännu inte kommit in i matchtempot och hade i går länge stora problem med boll och passningar samtidigt som han gjorde ett stort defensivt jobb.
Malmös stora tillgång förra säsongen var mittfältsduon Pekalski och Figueiredo som kompletterade varandra perfekt och skapade en vinnande balans i laget.
Jeffrey Aubynn är individuellt skicklig men jobbar inte alls lika uppoffrande över lika stora ytor som Figueiredo och Pekalski gjorde förra säsongen. Det är en anledning till att anfallarna för sällan får boll på fötterna i straffområdet den här säsongen.
Molins skott var spektakulära men planens bäste spelare var tveklöst Daniel Andersson som läste spelet så bra och var så säker med bollen. En veteran vars vilja att vinna aldrig verkar kunna mättas.