Alfelt: MFF kämpade, slet, hade flyt och var desperat – men de är vidare till slutkvalet
MALMÖ. Vilken match. Vilken dramatik. Vilken underbar framgång för svensk fotboll.
Glasgow Rangers överbetalda så kallade stjärnor försökte skrämma sig vidare i Champions Leaguekvalet. Det funkade inte.
Inför ett hoppande sjungande ljusblått läktarhav klev Malmö FF:s småpågar fram och visade att man tillsammans är ett lag på väg att mogna till något stort.
Jiloan Hamad fick starta som högerback och visade att han inte ska vara back när han missade att falla tillbaka och hålla koll bakom sig vid Rangers ledningsmål.
Han tappade boll i farliga lägen, vände fel flera gånger och fegade när han kunde ha gått fram – men allt förläts med den fantastiska yttersidaträffen med vänsterfoten som skickade ut detta obehagliga Rangers och gav MFF en härlig chans att ta sig in i det riktiga Champions Leaguespelet.
Av de fem möjliga motståndare som väntar i playoff väljer jag helst Maccabi Haifa och i andra hand FC Köpenhamn eftersom Roland Nilsson inte har hunnit bygga ett färdigt lag ännu. Apoel Nicosia är bättre än vi alltid tror om cypriotiska lag. Dinamo Zagreb är en okej chans medan Bate Borisov är rena mardrömmen.
För varje match på den här nivån lär sig Malmös talangfulla lag något. Rangers visade vad fart och kraft betyder i internationell fotboll. Två-tre tillslag är en omöjlighet när en hänsynslös motståndare kommer farande i maxfart utan att bromsa in.
Det tog tid för MFF att vänja sig och få kontroll och frågan är om man klarat att få det utan utvisningarna?
Tre utvisningar borde ha varit sex
Wilton Figueiredo har plötsligt kommit tillbaka till fjolårsformen. Ivo Pekalski var återigen trygg som i fjol med bollen. Pontus Jansson tog duellerna i luften mot de tunga ”skottarna”. Men bäst av alla var återigen Daniel Andersson som betyder så enormt mycket för Malmös lag med sitt lugn och sitt spelsinne.
Rikard Norling känns allt mer som den perfekte ersättaren för Roland Nilsson. Han vet att hans trupp har så många offensivt inriktade spelare att det vore att begå våld på deras mentalitet att tvinga dem till en tråkdefensiv mot på pappret bättre lag.
På sikt kan det betyda enormt mycket för MFF. Varje gång man vågar stå upp och lyckas med det mot ”bättre motståndare” växer man både som individ och som lag.
MFF kämpade, slet, hade flyt, lirade desperat och lirade kallt om vartannat. Ingen direkt vacker fotboll men Malmö vann och det var så himla skönt. För det var länge sedan som jag såg ett så fult spelande lag som Rangers.
Tre utvisningar borde ha varit fem eller sex. Lee McCulloch skulle naturligtvis haft direkt rött för sin vidriga tackling på Jimmy Durmaz och Durmaz borde åkt ut för sin fula hämnd liggande med sulorna mot McCulloch.
Steven Whittakers röda för att han kastade bollen i huvudet på Durmaz var solklart. Madjid Bougherras armbåge/knynäve i huvudet på Dardan Rexhepi en lika solklar utvisning, medan bara det sista av Ricardinhos två gula kort var rätt. Första situationen var inte ens frispark.
Har sällan sett ett så osympatiskt uppträdande
Ryske domaren Vladislav Bezborodov viftade intensivt med kortleken men att totalt uppskruvade Steven Nairsmith fick vara kvar på planen fattar jag inte. Jag har sällan sett ett så osympatiskt uppträdande, och när han efter avblåsning sköt bollen stenhårt på Ricardinho vid dennes utvisning skulle han givetvis fått sitt andra gula.
Skotsk fotboll har alltid präglats av det tuffa machoidealet. Kämpa hårt, sparka och spring tills man dör, ge och ta utan gnäll. Därför hatar man en sådan som Jimmy Durmaz. En oberäknelig dribbler som gärna filmar för att söka frisparkar när han blir fråntagen bollen.
Durmaz var det stora hotet mot Rangers. Maurice Edu hade enorma problem att få stopp på honom och det spred oro i skottarnas försvarslinje. Jag är fullständigt övertygad om att McCulloch såg en chans att skada Jimmy för att få ut honom ur matchen med vansinnesattacken vid mittplan.
Managern Ally McCoist satt efter matchen och sa att alla kunde se att hans lag spelat storartad fotboll och att man är på väg att bli ett fantastiskt lag. Bara för att i momentet efter säga att man inte har pengar att köpa spelarna man behöver.
Tror inte att McCoist behöver analysera läget många gånger till. Rangers ägare kan rimligen inte vara särskilt nöjda med hans start att missa Champions Leaguechansen direkt.