Blundern i Buffalo
Om Sveriges seger mot Kanada var Bragden i Buffalo, så var semifinalförlusten mot Ryssland något helt annat:
Blundern i Buffalo.
När Anton Lander sköt stolpe ut i Sveriges sista straff i straffläggningen, så förvandlades JVM från succé till fiasko.
Sämst när det gällde.
Igen.
Nu kan det låta hårt då Sverige vände 0-2 till 3-2 och var så nära, så nära.
Men med 1.27 så lät man Ryssland kvittera till 3-3 och Sveriges bästa backpar fram till semifinalen - Patrik Nemeth och Tim Erixon - var inne på sitt tredje baklängesmål i matchen.
Sina två sämsta perioder
Jag trodde Sverige skulle köra ihjäl ryssarna direkt, Ryssland som hade spelat en tuff kvartsfinal mot Finland mindre än 20 timmar före nedsläpp.
Men istället gjorde svenskarna sina två sämsta perioder i hela turneringen.
De lät ryssarna ta kommandot direkt, de lät ryssarna använda Sveriges taktik och sätta press på backarna.
Det var precis vad ryssarna gjorde innan 1-0, då Tim Erixon inte fick ut pucken ur egen zon.
Han hade full puckkontroll bakom egen kasse, men blev pressad och slog pucken längs högersargen där en ryss bröt på blå.
Precis som det var meningen att Sverige skulle spela.
Nu fick ryska stjärnan Tarasenko hela vänsterkanten för sig själv, gick ner bakom Lehner i den svenska kassen och vallade in pucken via Lehners benskydd från en position bakom förlängda mållinjen.
Det gav Ryssland viktiga 1-0 redan efter 6.37.
Det gav också ryssarna den energi de behövde.
Sverige ska faktiskt vara glada att inte ryssarna avgjorde matchen redan i första perioden, där de dominerade andra halvan fullständigt och Robin Lehner tog revansch med några riktiga drömräddningar.
Ryssland fick också göra 2-0 sedan domarna vinkat av en icing - helt riktigt i mina ögon - och där ryssarna fullföljde och Denis Glubev fick stå helt ren framför Lehner och slå in 2-0.
Svenkarna stod som fågelholkar på isen.
Så långt såg det katastrofalt ut.
Som en mental kollaps.
Men Sverige kom ju igen.
De vände 0-2 till 3-2 efter en stark tredjeperiod och borde bara ha stängt matchen.
De hade allt flyt de behövde och fick två power playmål där backskott letade sig in bakom allt folk framför mål.
Och det var bara drygt tre minuter kvar när Patrik Cehlin skickade in 3-2 och efter en sådan vändning får man inte släppa fram ryssarna till en kvittering.
Riktigt svagt
Det borde ha sprutat självförtroende ur öronen på svenskarna i det läget.
Och att inte lyckas avgöra i en tio minuter lång förlängning mot ett gäng ryssar som går på knäna - det är svagt.
Riktigt svagt.
Det är tjänstefel att låta det gå till straffar mot ett lag som har just de spetsspelare som är livsfarliga i en straffläggning.
När det blev straffar var jag faktiskt helt säker på ett ryssarna skulle vinna.
JVM är över för svensk del.
Det är i och för sig en bronsmatch kvar att spela, men för ett lag som stått på tröskeln till ett JVM-guld i fyra år i rad är ett brons en väldigt klen tröst.
Dessutom väntar antingen Kanada eller USA i matchen om tredjeplatsen - inte klart vilka det blir när det här skrivs - och jag tror inte Sverige slår Kanada två matcher i rad eller att de slår USA på deras hemmaplan.
Så det kan sluta med en fjärdeplats - sämsta svenska placeringen på fem år i så fall.
Nu är inte jag speciellt förvånad.
Jag har aldrig utmålat det här laget som en guldkandidat.
Larsson var bäst
När de slog Kanada gav det ett visst hopp, men det var en betydelselös guppspelsmatch.
Efter den här turneringen är det ingen som kommer minnas den matchen.
Bara mörkret efter förlusten mot Ryssland.
Däremot vill jag hylla backen Adam Larsson.
Han var Sveriges klart bästa spelare och visade varför han gå topp tre i draften i sommar.
Kanske till och med först.
Honom lider jag med i dag.
Men inte med många av de andra.
Det var många som svek när det verkligen gällde.