Wennerholm: En sommar som kan sluta med EM-guld
Bauhaus-galan blir starten på en svensk friidrottsommar som jag hoppas slutar med två svenska EM-guld i Berlin i början av augusti.
I så fall det bästa sedan EM i Göteborg 2006.
Därför vill jag se Armand Duplantis och Daniel Ståhl visa formen direkt.
De två stora guldhoppen.
Herrarnas stav med Duplantis och Ståhlmannen mot de andra världsjättarna i diskusringen är de två grenar jag ser fram emot mest på söndagseftermiddagen.
Duplantis som ännu inte vunnit en Diamond League-tävling, men som var närmare än någonsin när han blev tvåa i Eugene.
Och han är fortfarande världstvåa med sina 5.93.
Och Daniel Ståhl som gjorde sitt tredje längsta kast någonsin i en Diamond League-gala, när diskusen landade på 67.04 på Bislett i torsdags.
Trots det blev han ”bara” trea i tävlingen, vilket säger något om klassen på herrarnas diskus just nu.
Det är mördande konkurrens i en gren som exploderat de senaste åren.
Det har varit rena ketchupeffekten.
Samtidigt är Daniel Ståhl en av bara två i startfältet som kastat över 70 meter och tysken Robert Harting är inte närheten av att göra det igen.
Daniel Ståhl kan göra det närsomhelst.
Han kämpade med tekniken i Oslo senast, men gjorde ändå 67.04. På ren kraft kändes det som.
Den tävling allting stämmer och vindarna är hyfsat stabila, kommer han att göra sitt livs andra kast över 70 meter.
Garanterat.
Hjelmer jagar EM-kvalgränsen
Två comebacker kittlar också.
Moa Hjelmer som springer 400 meter i Diamond League för första gången sedan 2012.
Hennes stora genombrottsår, då hon kom från ingenstans och sprang hem EM-guldet i Helsingfors på tiden 51,13.
Det kommer hon inte att vara i närheten av den här gången. Nu jagar hon EM-kvalgränsen på 53,40 och det är långt till 2012 års Moa.
Men hon är tillbaka i alla fall efter skador och barnafödande.
Irene Ekelund kliver också in i Diamond League igen i ett hundrameterslopp där hon är chanslös på papperet, men där det är en seger bara att vara tillbaka.
De här två tjejerna var några av Sveriges hetaste friidrottsnamn för fem, sex år sedan.
Idag har de nästan blivit bortglömda.
De har en lång väg tillbaka till var de en gång var, men det är kul bara att se att de är beredda att försöka ta sig dit igen.
Jag säger inte att det går, eller att det ens är troligt.
Men vem vet.
Förvånas inte över nytt rekord
Det var väl ingen som trodde på svensk medeldistans heller för några år sedan.
Nu vimlar det av unga, ambitiösa och orädda svenskar på 800 och 1500 meter.
Lovisa Lindh är inte nere på de topptider hon gjorde när hon skadade sig förra sommaren, men här är inte steget lika långt som för Irene och Moa.
Och på herrsidan är känns Kalle Berglund, Johan Rogestedt, Andreas Kramer och Andreas Almgren som Sveriges svar på den norska löparfamiljen Ingebriktsen.
Svenskarna är inte släkt med varandra, men det är samma optimistiska inställning och framtidstro.
Där kan det smälla till när som helst känns det som och jag blir inte förvånad om Berglund eller Kramer fixar ett nytt svenskt rekord på Bauhaus-galan, där de springer udda 1000 meter.
Johan Rogestedt slog Dan Waerns 57 år gamla rekord i Göteborg för två år sedan.
Jag tror inte Rogestedts rekord överlever den här galadagen på Stockholms stadion.
Fotnot: Galan sänds i SVT1 15.15–18.00.