Berättar om plötsliga namnbytet: ”Bara för mammas skull”
Publicerad 2023-04-02
Abdelrahman Saidi blev Abdelrahman Boudah inför premiären.
Nu berättar Hammarbystjärnan om namnbytet.
– Det var för min mammas skull, så att hon blir glad, säger han.
Inför Hammarbys allsvenska premiär mot Degerfors skickade Hammarby ut ett pressmeddelande om att Abdelrahman Saidi bytt namn till Abdelrahman Boudah.
Nu förklarar 23-åringen det plötsliga namnbytet.
– Jag vet att det kommer som en chock för er, men jag sa det för två månader sedan. Då hade hade vi våra gamla matchtröjor så de sa att de skulle lösa när första matchen kommer. Jag förstår att det kommer som en chock för alla, säger han och fortsätter:
– Det var bara för min mammas skull, så att hon blir glad.
Vad betyder hon för dig?
– Allt. Det är tack vare henne i dag, så hon betyder allt för mig.
”Hundra procent att hon grät”
Boudah är övertygad om att mamman är rörd efter namnbytet.
– Jag vet hundra procent att hon grät när hon såg det och jag vet hundra procent att hon har ringt mig 50 gånger, så jag får gå till min plats och ta telefonen och ringa henne.
Var det speciellt att spela med nytt namn?
– Faktiskt. Det kändes riktigt speciellt för jag vet hur mycket för henne och om hon är glad så är jag glad.
Mäktigaste trycket
Hammarby vann premiären mot Degerfors med 3–1. Efter matchen hyllade Boudah publiken stort.
– Det var riktigt mäktigt. Det är första gången jag är med om något sådant här, det här toppar allt. Det enda jag gör (när jag går in) är att kolla runt och kolla hur fan de har fixat det för jag fattar inte hur man kan göra så. Men de kan sin grej, säger han.
Att hänga med supportrarna på ett tifofix kan bli verklighet, även om Boudah först är tveksam när det kommer på tal.
– Det kommer bli knas om jag gör det. Alla kommer tänka "vad fan är det här? Håll dig till fotbollen". Men det hade varit roligt att kunna vara med, om de hade sagt det så hade jag hundra procent varit med, säger han.
När Boudah sedan får frågan om han var bra på bild och syslöjd svarar han:
– Nej, nej. Skolan och jag var inte vänner. Men jag fick godkänt, det var det viktiga.
Men A i idrott, eller?
– Jag lovar, jag var nära att få F på idrott. När man började gymnasiet började man med teori och sådant och jag hatar sådant. Låt oss gå ut och ha roligt, vem fan bryr sig. Så jag gick knappt på idrotten faktiskt.
Var det din mamma som såg till att du fick godkänt?
– Ja, ja. Annars kom det en toffla. Nej, jag skojar. Hon pushade på mig och mina systrar.
