Jag vill vara en stjärna

Slalomhoppet Johan Brolenius om kampen att nå toppen: Rätt vad det är så vinner jag...

Johan Brolenius, 26, och Markus Larsson, 24, fixade Sveriges bästa slalomresultat på elva år.

De svenska "tränings-

världsmästarna" håller på att bli världens bästa också på tävling.

- Jag vet att jag kan vinna. Rätt vad det är smäller det till, säger Johan Brolenius.

Det finns stolta traditioner att försvara.

Ingemar Stenmark, Stig Strand, Jonas Nilsson skämde bort oss med segrar i slalompisten.

Sen blev det tyst - och damerna tog över.

- Det har gått så bra för brudarna att vi har känt oss underlägsna. Vi har sagt det att fan, nu måste vi komma igång, säger Johan Brolenius.

Nu är de i gång.

Markus Larsson tangerade sitt bästa världscupresultat med sin åttonde plats i går.

Men mer okände Johan Brolenius lyser ännu starkare just nu.

Han som öppnade säsongen med en fin sjätteplacering låg bara 19:e efter första åket - men med ett lysande andra åk klättrade han till sjunde plats.

Senast Sverige hade två åkare så högt upp i resultatlistan var i Kranjska Goras världscuptävling i slutet av december 1992 när Thomas Fogdö vann och Mats Ericson kom fyra.

"Ingen slår oss på träning"

I går var Brolenius näst snabbast i andra åket.

Men han var mindre nöjd med det första.

- Jag slappnade inte av. Jag var på gång efter tävlingen i USA (sexa i Park City 23 november). Men sedan blev det något jävla skit i Madonna, jag åkte över någon sten och hasade i vänstersvängarna och kvalade inte in till andra åket. Det har man värsta ångesten för. Ett dåligt resultat sätter sig i huvudet.

Problem med självförtroendet?

- Nej, jag vet att jag kan åka fort. Det finns ingen som slår oss på träning. Jag vet att jag är i världstoppen när jag åker som bäst. Det är mer att jag är dålig på att tackla motgångar.

Har du provat med att få hjälp?

- Jag har provat många olika mentala rådgivare. Många försöker ställa om tankarna helt. Men för mig gör det bara saken värre.

Du petades ur landslaget i fjol och kom tillbaka. Har det gjort att du lättare hanterar motgångar?

- Jag vet inte. Det var mer att jag fick tänka efter. Jag insåg att jag inte orkar hålla på tills jag blir 30 om jag inte får till det. Men jag lärde mig väldigt mycket av det.

- Men så här mycket i hetluften har jag aldrig varit. Rätt vad det är så smäller det till och jag vinner.

Men visst har du kört väldigt bra på träning länge?

- Vi har tränat med Benjamin Raich och slagit honom där med 1,2 sekunder (fyra i går). Men det är många som har varit världsmästare på träning och man går ju nästan och hånar sig själv. Träning är en sak och tävling en helt annan.

- På träning besiktigar jag banan i 30 sekunder för att ploga bort snön. På tävling tittar jag i en halvtimme.

Varför besiktigar du inte 30 sekunder på tävling då?

- Det är klart att man har funderat på det, men man är ju lite skrockfull. Som idrottsman är man lite sjuk med sådant där. Man sätter på sig vänster skida först och höger pjäxa först. Man har tävlingskallingar och sådant. Det är svårt att bryta trender.

Inte hitttat några nya vänner

Nu har du flyttat till Österrike?

- Ja, jag bor i en liten, liten alpby där det är en massa inavel. Det måste bara vara det. Det är så konstiga människor, det är inte så man har hittat några nya vänner direkt. Jag kommer från Stockholm och man märker att våran kultur är helt annorlunda. Det är inte som att prata med folk på Stureplan.

Varför flyttade du just till den här byn?

- Det var en tillfällighet. Jag sa till min rådgivare att jag ville bo i Innsbruck. Det ligger nära alla skidorter och är en lagom stor stad på 120 000-150 000 invånare. Jag kommer från Stockholm och ville bo i en större stad. Men min rådgivare ordnade det här. Han har sagt sedan att han satte mig i den här byn för att se om jag ville åka skidor eller gå ut och festa" ha ha.

Fråga: Får du stryk av Anja?

Är det jobbigt att stå i skuggan av Anja och de andra tjejerna?

- Jag förstår ju media. Om jag tittar på längdåkning och någon kommer 14 vill ju inte jag läsa om det. Det är ingen som tycker det är intressant. Men det är klart att det är en morot, vi håller på med det här för att bli stjärnor.

- Men på sponsorarrangemang kan man bli irriterad. När man sitter på sponsorträffar och dom inte ens vet vem man är. Jag vill inte bara vara utfyllnad. Och så frågar dom om man får stryk av Anja. Det fungerar inte så. Det går inte att jämföra damer och herrar i vår sport.

Många idrottare säger att dom inte är intresserad av uppmärksamheten. Men du känner inte så?

- Jag sticker inte under stolen med att jag vill vara en stjärna. Ända sedan jag var barn har jag alltid velat vara någonting speciellt. Blir man bra på idrott blir man en stjärna. Jag tycker det skulle vara skitkul att vara stjärna och igenkänd. Jag förstår inte varför idrottare säger att dom bara håller på för tävlandets skull. Det skulle inte vara så kul att åka en tävling om ingen tittade på.

Johan Brolenius må vara en doldis.

Men kanske är just han på väg att ta över den stolta stafettpinne Tomas Fogdö lämnade efter sig efter den otäcka olycka som förlamade honom.

Kanske blir Brolenius äntligen en stjärna.

Johan Rikner