”Jag ska kvala in till den förbannade tävlingen”

Följ med Sportbladets David Tanentsapf i hans jakt på framgång vid pokerborden – här är rapport nummer 2

Poker kan vara ett riktigt helvete.

Har blivit utdragen av allt och alla hela veckan, en horribel bad beat som kulminerade i ett bittert uttåg på finalbordet i kvalet till Unibet Open.

Nej, fru Fortuna har knappast varit på min sida den senaste veckan och då är jag ändå snäll.

Framförallt är det mina Ess-höga färger som blivit mördade, har åkt mot kåkar som dras in på rivern jag vet inte hur många gånger. Och i en sit and go häromdagen fick jag par i ess på allra första handen, men blev utdragen mot en åsna som ställde in med sina jäkla lankor.

Nåja, alla åker väl dit ibland. Övning ger färdighet eller vad det heter.

Stapeln med marker pendlade

Allt var ändå bara uppladdning. Veckans höjdpunkt och viktigaste turnering var söndagens kvalfinal till Unibet Open i Bulgarien. 3 000 kronor i inköp, som jag kvalat mig till för 60 kronor. Sex personer vann resa och inköp värt 15 000. Sjuan fick 13 000 kronor. Efter åtskilliga timmars spel, där markerstapeln pendlade mellan hög och låg, tog jag mig till finalbordet. Tio personer som slåss om sju välbetalda platser. Naturligtvis rök jag som nummer tio.

Och som jag åkte. Visserligen rättvist, men framförallt spektakulärt.

Bara ett kort kunde rädda honom

Högen med marker var ganska liten, och jag var tvungen att köra när jag fick ett bra läge. Det läget kom när jag satt på liten blind. Killen på första position höjde rejält och alla runt bordet kastade sina kort.

Motståndaren hade en stor hög och hade höjt tidigare för att sno blindsen, så jag ställde in alltihop med ess och dam i samma färg.

Han synar. Ess och kung. Helvete. På flopp kommer knekt, fem, dam. Inga färgdrag för någon av oss. Jag är plötsligt med i matchen. När ytterligare en dam kommer på turn börjar jag jubla. Nu kan bara ett kort rädda honom, en tia som betyder att han träffar stegen.

Naturligtvis kommer den förbannade tian upp.

Och jag förstår plötsligt Phil Hellmuth lite bättre. Datorn åkte i golvet och förmodligen väckte avgrundsvrålen hela bostadshuset. Poker är grymt ibland. Men jag ger mig inte, särskilt inte nu. Jag ska kvala in till den förbannade tävlingen om det så är det sista jag gör.

Körde förresten en omgång mot riktigt namnkunnigt motstånd nere i Budapest häromveckan. Vid bordet satt förutom jag själv tre svenska mästare, Jesper Eiderbäck (fixed-limit), Stefan Hjorthall (heads-up) och Dennis Lindmark (shorthanded).

Vi spelade om äran, alltså inga pengar i potten och tur var väl det. Var riktigt kass och rök med huvudet före, även om det faktiskt var Dennis Lindmark som bustade allra först. Skönt som faaan, det skäms jag inte alls för att erkänna. Vann gjorde till slut Jesper Eiderbäck, ett stort grattis till honom!

Vilken är din tyngsta bad beat? Mejla och berätta.