Niva: CL-slutspelet går bara runt, runt
Som en ask med få chokladbitar
Samma procedur som förra året?
Samma procedur som alla år.
Champions League blir i allt högre utsträckning en repris på sig själv, så det gäller att vi verkligen fängslas av både handlingen och huvudrollsinnehavarna.
Champions League-livet är som en ask med rätt få chokladbitar. Du vet ganska exakt vad du kommer att få på förhand.
Det blir ju liksom som det blir när ett tiotal jätteklubbar har ett näst intill ointagligt försprång gentemot alla andra.
Du får en eller ett par som faller ifrån under en säsong eller en period (Manchester United, Milan och Inter) och du får några stycken som fladdrar till som ett tomtebloss (Gent, PSV, Dynamo Kiev).
I övrigt är det samma/lika, kaka som söker maka, rika barn som leker bäst tillsammans.
Och det är klart att det också har sina fördelar.
Det har alltid legat ett förtätat skimmer över idrottens returmatcher, över boxarna som möts igen året efter den stora holmgången eller slutspelslagen som nöter på varandra i en evighetslång serie över sju matcher.
Fler nackdelar
Det blir drag som möts av motdrag, persongallerier som hinner få färg, vendettor som byggs upp och eskalerar.
Men i mina ögon är faktiskt ändå nackdelarna fler.
Jag känner inte längre någon större nyfikenhet inför att se hur Zlatan Ibrahimovic reagerar när han ställs mot José Mourinho. Jag behöver inte fundera på hur Arsène Wenger resonerar kring bollinnehavet när han lottats mot Barcelona.
Jag har sett Roma spela på Bernabeu och jag har sett Juventus spela på Allianz Arena och jag blir yr av déjà vu när allt går runt, runt, runt och hela Champions League-slutspelet fastnat i vinkelvolten.
Förhandsanalyserna från förr behöver inte justeras mer än några få grader.
PSG favoriter
Bayern München och Barcelona har snarast ökat avståndet lite sedan senast de mötte Juventus och Arsenal, medan Paris Saint-Germain för första gången får finna sig i att vara favoriter mot Chelsea.
Visserligen tror jag att José Mourinhos lag kommer att vara betydligt bättre i februari än de var i november, men likafullt tycks de vara på väg att stagnera samtidigt som PSG hela tiden fortsätter utvecklas.
Med undantag för målvakten ser samtliga lagdelar bättre ut än de gjorde ifjol; den brasilianska backlinjen svajar mindre, mittfältet är delikat välkomponerat och ansvarsfördelningen i anfallet får allt tydligare konturer.
Och Zlatan Ibrahimovic? Ena gången var han skadad och andra gången blev han utvisad. Han har noterats som frånvarande i båda de avgörande matcherna mot Chelsea, och kommer knappast att tillåta sig själv att göra det igen.
PSG kommer givetvis att behöva spela bra för att gå vidare, men de befinner sig inte längre i en situation då de måste överprestera. De vet vad som krävs mot detta Chelsea, och är nog ganska trygga i det.
Matcherna alltid unika
Tungviktsmöte igen, dags för tredje ronden.
Jag kan gott strunta i invägningen och de konstruerade psykkrigen på vägen fram – jag vet redan hur allt det där ser ut – men trots allt ser jag såklart ändå fram emot ögonblicket då sekonderna lämnar ringen.
Gonggongen klämtar och domaren blåser i pipan. Själva idrotten tar vid och bollarna börjar rulla.
Matcherna i sig är alltid unika, även om allt runt omkring dem ser identiskt ut.
NIVA TIPPAR ALLA ÅTTONDELAR I CL
Gent-Wolfsburg
Glamourmatchen först, indianreservatet från Belgien mot bilfabriken från Tyskland. Wolfsburg saknar fortfarande Kevin De Bruyne, men mot Man United spelade Schürrle och Draxler äntligen på ett sätt som kompenserar för förlusten. Gent är såpass mycket sämre spelare för spelare att inte ens deras kollektiva glöd ska kunna kompensera.
Vidare: Gent 25%-Wolfsburg 75%
Roma-Real Madrid
Just nu en jämn tävling i vilken storklubb som kan vara allra mest disharmonisk. Missnöje med tränaren, dålig balans i laget, fans som gör revolt mot klubbledningen? Check på Roma, check på Real Madrid. Mycket kommer att hända i båda de här klubbarna de närmaste två månaderna, och därför blir det ovanligt svårt att förutse exakt vilka konturer det här mötet får. Real Madrid givetvis ändå klara favoriter i kraft av all kvalitet i truppen.
Vidare: Roma 20%-Real Madrid 80%.
PSG-Chelsea
Faktiskt den enda riktigt jämna åttondelsfinalen på förhand. På planen tycks faktiskt Paris Saint-Germain ha vuxit om Chelsea nu – det går att diskutera om de är på väg att göra det även utanför planen – men det är givetvis inte fråga om något större avstånd. Oavsett dagsform ser PSG starkare ut lagdel för lagdel, och det blir därför en uppgift för José Mourinho att täta luckorna. Kanske blir det så att de här matcherna spelas i ett skede då PSG redan avgjort sin toppstrid, samtidigt som Chelsea sågats av från sin.
Vidare: PSG 60%-Chelsea 40%.
Arsenal-Barcelona
Ett steg bak, två steg fram? Nä, Arsenals utvecklingstrappa är planare än så, har snarare karaktären av sju steg neråt och åtta kliv uppåt. Det blir strävsamt bättre, men det tar sannerligen sin tid. Barcelona tar mer lättsamma utvecklingssprång, handplockar sina värvningar och finjusterar sitt drömlag. Det är fullt möjligt att Arsenal kan vinna Premier League den här säsongen. Det är däremot inte realistiskt att vänta sig att de kan rubba Barcelona.
Vidare: Arsenal 15%-Barcelona 85%.
Juventus-Bayern München
Ett av de mer väderbitet solida försvaren i Europa mot det allra mest progressivt kreativa anfallsspelet. Pep Guardiolas avancerade Bayern München faller fortfarande igenom sisådär var tionde match, men att Juventus ska lyckas göra dem dåliga två gånger i rad är att förvänta sig lite väl mycket av BBC-försvaret. Kingsley Coman och Arturo Vidal lär vara extra sugna på att visa upp vad Turin gått miste om.
Vidare: Juventus 20%-Bayern München 80%.
PSV-Atlético Madrid
Det är klart att det inte bara går att avfärda ett lag som slog ut Manchester United, men sanningen är att utfallet i den gruppen säger betydligt mer om förvirringen runt Louis van Gaals lag än om kvaliteten runt Phillip Cocus. PSV är beundransvärt på alla sätt och vis, men skulle behöva massor av den typen av marginaler som Diego Simeone aldrig bjuder sina motståndare på.
Vidare: PSV 25%-Atlético Madrid 75%.
Benfica-Zenit
Med åren har balansen i det här maktförhållandet kantrat från väst till öst. Hulk, Axel Witsel, Ezequiel Garay, Javi García, Danny, Luís Neto och André Villas-Boas förgyller ju inte den portugisiska ligan längre, utan de ger istället Zenit den europeiska konkurrenskraft de sökt efter så länge. Zenit är fortfarande långt ifrån den yttersta fotbollsaristokratin, men de bör vara tillräckligt bra för att besegra Benfica.
Vidare: Benfica 35%-Zenit 65%.
Dynamo Kiev-Manchester City
I ett plågat Ukraina har Dynamo Kiev dragit nytta av kraften i en krigspumpad patriotism, men inför tomma läktare försvinner den fördelen fullständigt. Vad återstår då? Ett riktigt bra mittbackspar (Dragovic-Chatjeridi), en lynnig stjärnytter (Jarmolenko) och en känsla av att ha varit nära Chelsea två gånger om. Det är inte ingenting, men det räcker inte för Dynamo Kiev mot ett Manchester City som äntligen ser möjligheten att faktiskt göra avtryck i Europa.
Vidare: Dynamo Kiev 15%-Manchester City 85%.