Johan Flinck: Tack för presenterna, Blågult!

Johan Flinck

Johan Flinck om EM-kvalsegern mot Polen

MALMÖ. Tack för presenterna, Blågult!

Det är dags att bockas av önskelistan men jag kan redan nu säga att jag är väldigt, väldigt nöjd.

I dagens tidning hade jag en önskelista pöver vad jag ville se i EM-kvalet mot Polen i kväll.

I korta drag löd den så här:

Att Kim Andersson får sådan smak på landslagsspel att han fortsätter i varje fall över EM nästa år.

Att Patrik Fahlgren klarar dirigentrollen också i en tävlingsmatch mot en stornation.

Att Sverige spelar lite som... som... Rimbo. Jo, faktiskt. Alltså med fart, tryck och mod.

Att Jesper Nielsen visar att det finns ett liv för ett världsklassmittblock också efter Magnus Jernemyr.

Att Sverige reder ut en polsk punkt på Kim Andersson.

Att Markus Olsson visar, under de minuter han får, att han håller framåt på den här nivån.

Sedan får gärna Jim ”Gud” Gottfridsson gå lite på vatten också.

Jag kan avslöja att jag faktiskt hade ytterligare en önskan som jag fick stryka för att få till en snärtig ingress:

Att Johan Sjöstrand fortsätter vara ett spöke för polackerna.

Låt mig säga att hade det varit min födelsedag hade jag varit förbaskat nöjd efter presentöppningen.

Vi bockar av önskningarna en efter en:

Kim Andersson var visserligen rätt återhållsam efteråt men det är klart att han måste ha fått smak för det här med landslaget.

Och vi andra fick ju verkligen smak för Kim i landslaget: Inspelen! Skotten! Försvarsspelet! Bäst när det gällde!

Detta trots att Kim spelade med en sönderskjuten axel.

– Jag drog sönder den på träningen i måndags och har inte tränat handboll sedan dess, avslöjade han efteråt.

Tränade som en division fyra-spelare

I TV4 i går hävdade Andersson att han i Kif Köpenhamn tränade som en division fyra-spelare med två gemensamma träningar i veckan.

Det verkar funka det också, sa jag till Kim efter hans uppvisning.

– Ja, det här ger väl alla division fyra-spelare en boost och visar att även de kan spela i landslaget, log Kim.

Patrik Fahlgren klarade definitivt  dirigentrollen också i en tävlingsmatch mot en stornation. Han var väldigt glad efteråt och berättade om frustrationen han känt för att han tidigare inte fått ut i landslaget vad han presterat i klubblaget.

– Jag har nog varit rädd för att misslyckas, sa Fahlgren.

Med förtroende från förbundskaptenerna att vara förstavalet och omgiven av Jonas Larholm och Kim Andersson, som han gjorde tre säsonger med i Sävehof i början av 2000-talet, under stora delar av matchen kände Fahlgren sig trygg.

Rimbospelet fick vi kanske inte se så väldigt mycket av trots att 5-1-försvaret borgade för det. I varje fall inte Rimbospelet i form av kontringar. De kunde ha varit några fler. Men Sverige kom i gång direkt i matchen och vinner man så här klart mot Polen ska man inte gnälla över några uteblivna snabba omställningar.

Johan Sjöstrand fortsätter storspela mot polackerna och det är viktigt inför söndagens match i Gdansk.

Jesper Nielsen som Magnus Jernemyrs efterträdare i mittblocket fick vi aldrig se då Olsson & Lindgren valde att köra med ett 5-1-försvar hela matchen, ett briljant sådant för övrigt. Så den önskningen hade inte en chans att uppfyllas.

Samma sak med punkten på Andersson eftersom polackerna, konstigt nog, aldrig försökte ens.

Den enda önskningen som gavs möjligheten men inte infriades var den om Markus Olssons anfallsspel på den här nivån. Olsson fick några minuter men hade ingen lycka alls när motståndarna var större, starkare och skickligare än dem han är van vid från elitserien.

Sedan promenerade knappast Jim Gottfridsson på vatten denna kväll. Men det hade varit en bonus. Och jag tycker att Gottfridsson ändå var okej.

Då var önskelistan avbockad.

Men jag bjöds på några bonuspresenter också:

Ett fantastiskt 5-1-försvar. Vi brukar säga att vårt 6-0-försvar, framför allt mittblocket, håller världsklass. Kan det offensiva försvaret, med Tobias Karlsson och Jonas Källman som nyckelspelare, hålla den här nivån i fortsättningen så har vi definitivt två olika försvar i världsklass. Men då får förstås inte Källman lägga av i Blågult.

Andreas Nilssons linjespel! Polackerna rev sönder två av hans tröjor och slet av honom ryggskyddet två gånger om. Men inget kunde stoppa sjumålsskytten i går.

Nilsson må mest nöta bänk i Hamburg men uppenbarligen har det räckt att träna med världsstjärnorna och studera dem på nära håll för att ta det stora steg i sin utveckling som han har gjort.

Och faktum är att bara halva EM-kvalet mot Polen är spelat. Så det finns möjligheter för resten av mina önskningar att slå in på söndag i Gdansk.

Ser fram emot det.