Wennman: Media kommer inte att göra livet lätt för Roy
Roy Hodgson får det inte lätt.
Mina fyrbenta vänner i det engelska pressdrevet kommer att göra livet väldigt surt för honom, såvida han inte åstadkommer ett smärre mirakel.
Drevet har blivit blåst på sin favorit- kandidat, Harry Redknapp, och det är inte populärt. Drevet tycker inte om att bli överkört. Drevet vill ha makten. Drevet anser att FA ska rätta sig efter vad som står i tidningarna.
Roy såg lite spänd ut när han höll sin första presskonferens som engelsk förbundskapten på Wembley i går eftermiddag, men frågorna var snälla. Nån mangling var det inte läge för redan första dan.
Det blir värre sen.
De stora fotbollskrönikörerna har tjatat hela våren, ända sen Fabio Capellos avhopp i februari, om att det bara finns en man som kan, bör och ska ha jobbet: Harry Redknapp.
”Fansens favorit”, har det hetat. Jag tror emellertid att ”medias favorit” är en sannare bild.
Enklare och billigare lösning
Gubbarna i Drevet hade älskat att få sina one-liners från Harry. De hade redan börjat planera för en trevlig och lättjobbad framtid med den gamle gamängen. Kanske rent av nån skojfrisk off the record-sittning på krogen också. Harry är du och bror med många i media.
Nu valde alltså FA en enklare, billigare och kanske klokare lösning i Roy Hodgson. Och en lite tråkigare, förstås.
Besvikelsen har gått som en röd tråd genom de stora drakarna i två dar. Några skribenter sågar till och med Roy innan han fått en enda sekunds chans att visa om stor, internationell erfarenhet betyder nåt eller inte.
Samtidigt skriver Daily Mails tungviktare Martin Samuel så här:
”Det är bara resultaten som räknas. Det är dom vi fotbollsjournalister kommer att bedöma Roy efter. Så det här påståendet att han kommer att bli jagad iväg från englandsjobbet av en hämndlysten, bitter press, besviken över att FA inte valde Harry Redknapp, är stenkorkat. Vet ni vilka som får förbundskaptener sparkade? Det är spelarna, inte journalisterna.”
Där har den annars så briljante Samuel fel, anser jag. Jag har sett den där blodtörsten på nära håll, följt den väldigt noga.
Var det kanske spelarna som fick Sven-Göran Eriksson sparkad? Var det resultaten? Eller var det media?
Fråga Den Falske Shejken från News of the World, han som efter många försök lurade Svennis i en fälla och till slut gjorde svenskens position omöjlig.
Då gnuggade Drevet händerna, då kom en av de kända skribenterna emot mig på Craven Cottage och sa, med ett brett flin:
– We got him.
Vi fick honom, alltså. Till slut.
Tuff tid väntar
Det här gamla invecklade förhållandet mellan Englands förbundskaptener och en tät, sammansvetsad och mycket maktmedveten grupp inom media handlar om mer än bara resultat på planen, det är jag övertygad om.
Det kommer givetvis att vara tyst i leden om Roy tar ut en EM-trupp (om två veckor) som inte innehåller för mycket konstig- heter, om det går bra i träningskamperna mot Norge och Belgien, och om England gör bättre än väntat ifrån sig i Polen/Ukraina. Men ”hyfsat” kommer inte att räcka. Tålamodet kommer att vara kort. Och missar England att gå vidare från gruppspelet har jag svårt att se Roy sitta kvar hela kontraktstiden ut (fyra år).
– Jag kan bara hoppas att jag får stöd av de engelska fansen. Jag är stolt och lycklig. Jag ska göra mitt yttersta, sa han igår.
Vi får se hur långt det räcker. Och hur länge det räcker. Nu väntar i alla fall den tuffaste tiden i Roy Hodgsons fotbollsliv.
Annars känns det som om jag är ute på en evighetslång turnering utan traktamente – matcher varenda dag. Hemmastryk igår igen för (ett reservfyllt) Liverpool, 0–1 mot Fulham, och i kväll går racet om tredje- och fjärdeplatsen vidare:
Chelsea–Newcastle, kanonmatch på The Bridge, och nedflyttningshotade Bolton mot Tottenham.
Sen väntar FA-cupfinal och fortsatt slutstrid i ligan...Kung Fotboll vilar aldrig.