”Synd att de tackar nej”
Publicerad 2012-07-19
OS-svenskarna nobbar invigningen – sågas av Rolf-Göran Bengtsson
Inte ens var femte olympier kommer på invigningen.
Det är dåligt beteende av alla utan giltiga skäl, tycker Rolf-Göran Bengtsson, som själv flyger till London för evenemanget och sedan vänder tillbaka till träningen.
– För oss som kommer är det synd att de andra tackar nej, säger han.
På fredag nästa vecka, framåt slutet av den olympiska invigningen, kommer Sudan, Surinam och Swaziland gå in på Olympiastadion i London. Efter dem kommer land 176, Sverige, med sin tunnaste invigningstrupp på åratal.
115 av 135 nobbar
Enligt TT kommer uppåt 85 procent av de svenska OS-deltagarna att hoppa över invigningen. Runt 115 av 135 aktiva kommer inte att delta, beräknar nyhetsbyrån.
Rolf-Göran Bengtsson är inte en av dem. Jerringprisvinnaren och resten av ridsportslaget kommer tvärtom att anstränga sig ordentligt för inmarschen.
– Vi kommer att anlända i London en tid före invigningen. Hästarna får inte komma in i London förrän första augusti, så sedan åker vi tillbaka igen och tränar, säger han.
Varför är det viktigt att vara med på invigningen?
– Det är ett speciellt moment. Det är gigantiskt stort och kul att ha gjort. Jag var med i Atlanta, men i Aten och Peking blev det för komplicerat med flyget, därför vill jag extra mycket den här gången.
Hur ser du på att mer än fyra av fem ser ut att strunta i invigningen?
– För oss som kommer är det synd att de andra tackar nej. Jag förstår att många börjar tidigt och har stränga förberedelser, men har man chansen ska man ta den.
Tycker du att man har ansvar mot resten av OS-laget att komma?
– Ja, om man inte har skäliga hinder. Denna gång är det i närheten för oss, då tycker jag att man ska komma, säger Rolf-Göran Bengtsson.
Vill bli fanbärare
Sverige har ännu inte utsett sin fanbärare till invigningen. Rolf-Göran Bengtsson, som har tagit silver de två senaste olympiska spelen, skulle gärna åta sig uppgiften.
– Jag hade tackat ja. Något sådant händer inte många gånger i ens liv, så klart det hade varit en ära, säger han.