Niva: Det här är Contes match

Utsatt läge, fientlig publik och uselt vinterväder – Juventus har triumferat förut

Förutsättningsprognos: Potentiell ­snöstorm, garanterad publiktornado, ­ett motstånd som är både skickligt och ­desperat.

Fotbollsdiagnos: Kalla huvuden, fulla hjärtan, effektiva fötter.

På Antonio Contes tid var det här den sortens match som Juventus bara inte kunde tänka sig att förlora.

Nu ska dagens lag bevisa att detsamma gäller på Antonio Contes tid.

När Antonio Conte ska beskriva den allra mest minnesvärda insatsen i en glittrande spelarkarriär brukar han prata om en halvt bortglömd Champions League-match mot Olympiakos borta.

Ett skakat Juventus låg under och var på väg ut ur turneringen, men med en lag­kaptensbindel på armen och en blodig tygtrasa mellan tänderna fortsatte Conte ­driva sitt lag framåt genom regnet.

Med fem minuter kvar pressade han själv in det nödvändiga kvitteringsmålet, och skrek ut segervrålet med sina spruckna läppar.

Antonio Contes typ av match, Antonio Contes typ av triumf.

Det utsatta läget, den fientliga publiken, det usla vintervädret, det fysiska motståndet och den metalliska blodsmaken – allt bara triggers för ett lag som i det här läget hade spelat Champions League-final tre ­säsonger i rad.

Vägen dit hade gått genom uppoffringar, genom övertygelse.

För tränare som fokuserar på vinnar­mentalitet finns alltid en risk att snubbla ner i floskelfällan – fråga bara Erik Hamrén­ – men Antonio Conte lyckas göra det på ett sätt som gör att man faktiskt tror på det han säger.

Svarar upp mot allvaret

Han brukar berätta om hur framgångsformeln som präglade gårdagens Juventus gjorde honom själv till en vinnare, och hur det nu är hans allra främsta uppgift att överföra det tankesättet till sina egna spelare.

– Att vinna är inte bara viktigt, utan det enda som existerar, formulerade klubblegendaren Giampiero Boniperti.

För en dryg månad sedan funderade jag själv på om dagens spelargrupp verkligen orkade fortsätta leva upp till de krav som både klubbtraditionen och managern ställer på den.

Då var ett trögfotat Juventus på väg ur Champions League, och lyckades bara rädda sig efter en kraftödande upphämtning mot Real Madrid.

Men sedan dess? Sedan dess har de vunnit fem raka matcher, och bara släppt in ett enda Olof Mellberg-mål längs vägen.

När allvaret infinner sig svarar Juventus upp mot det, precis som de gjorde i går och som de väntas göra i morgon.

När de nu anlände till Istanbul för ­ännu en ödesmatch så gjorde de det med fulltalig styrka och enad front.

President Andrea Agnelli var med, trots att han nyligen har opererats och hoppade på kryckor genom ankomsthallen. Andrea Pirlo, ­Simone Pepe och Sebastian Giovinco var med, även om de är skadade och inte kommer att kunna delta.

Uppgiften som väntar är en sådan som måste tas på allra största allvar.

Galatasaray har en handfull meriterade individualister som fortfarande kan nå upp till världsnivå under en enskild matchkväll. De har en välbekant titeltränare, och de har som bekant sin himmelskt helvetesskapande hemmapublik.

Tolererar inte förlust

Dessutom befinner de sig själva i en kritisk situation där det ska avgöras om deras årslånga jättesatsning ska kollapsa eller få ny slutspelsfart.

Frågar du Antonio Conte är allt det här bara plusfaktorer. En mästare är inte den som aldrig ställs mot några svårigheter, ­utan den som övervinner dem.

– Vi har gjort det svårt för oss själva i det här gruppspelet, så nu är det upp till oss själva att ställa det till rätta. Det behövs inga stora tal från mig inför den här matchen.

Juventus vet vad som förväntas, vad som krävs av dem.

Nu är det bara att göra det också.

Ingen människa kan någonsin påstå att det är en skam att förlora en direkt avgörande bortamatch mot Galatasaray på en sjövild Türk Telekom Arena.

Det är bara inte sånt Juventus gör, inte sånt som Antonio Conte tolererar.

Som förhållandevis oerfaren tränare fick han prestigejobbet i Turin med det uttryckliga uppdraget att återupprätta Lo Stile­ Juve, Juventus-stilen.

I kväll kommer vi få ett väldigt talande tecken för hur långt han egentligen kommit.

Räddade Juventus 1999

Juventus låg under med 0–1 borta mot Olympiakos i den andra kvartsfinalen i Champions League 1999. Med fem minuter kvar klev lagkaptenen Antonio Conte fram och pressade in den nödvändiga kvitteringen. Han skrek ut sitt segervrål med en blodig tygtrasa mellan tänderna.

Juventus förlorade sedan semifinalen mot Manchester United med 4–3 totalt.

Antonio Conte vann Champions League en gång som spelare med Juventus (1996) och spelade även två­ ­finaler – mot ­Real Madrid 1998 (0–1) och mot Milan 2003 då Juventus förlorade på straffar.