Österrikes superhjälte
David Alabas hudfärg har förändrat det invandrarfientliga landet: ”Tidigare förknippades vi med Jörg Haider eller Josef Fritzl...”
Sverige spelar avgörande VM-kval mot Österrike, och hela försnacket domineras av de två superstjärnorna.
Är David Alaba lika bra som Zlatan Ibrahimovic? Är han lika viktig för sitt lag?
Den besläktade följdfrågan är oundviklig: Är han lika betydelsefull för sin nation?
Svaret är förmodligen ja.
Det österrikiska landslaget inledde sin VM-resa med ett träningsläger i Seefeld, högt uppe i de tyrolska alperna.
Dags för nystart, dags för avstamp – och följaktligen även dags för lokala pampar och potentater att utnyttja tillfället för att visa upp sig.
Kristdemokraten Günther Platter tänkte inte missa möjligheten. Han har tidigare varit både inrikes- och försvarsminister, och är numera en sorts guvernör för Tyrol-regionen.
Platter vallades runt, hälsade på förbundskaptenen Marcel Koller och olika förbundshöjdare, och utan att ha hunnit ställa in sig på det stod han plötsligt framför lagets storstjärna.
– How do you do, frågade Platter artigt på engelska, och sträckte fram nävan.
Om David Alaba blev överraskad så visade han det inte med en min.
– Sie können ruhig Deutsch mit mir reden. Ich bin ein Österreicher. Du kan lugnt prata tyska med mig. Jag är österrikare.
När slutsignalen hade gått och Bayern München hade vunnit Champions League paraderade David Alaba runt med en specialsydd flagga på Wembleys innerplan.
Flagga med tre länder
Den var baserad på tre olika länders färger: Nigerias, Filippinernas och Österrikes. Hans pappas hemland, hans mammas hemland, hans eget hemland.
Tidningen Kurier har beskrivit David Alaba som samtidens allra mest betydelsefulla österrikare, men hur det nu än är med den saken så är det i alla fall befogat att påstå att hans släkthistoria har sin givna plats i den nya nationalberättelsen.
En sjuksköterska från Filippinerna träffade en nigeriansk utbytesstudent i 1980-talets Wien. Hon hade en ganska framgångsrik karriär som fotomodell, han blev känd både som popstjärna och som den första mörkhyade rekryten i den österrikiska armén.
Haider hyllade Hitler
Två barn fick de. Dottern slog igenom som sångerska i en av de där tv-sända talangjakterna, sonen visade sig vara det nya årtusendets överlägset bästa österrikiske fotbollsspelare.
Själv har inte David Alaba givit intryck av att grubbla särskilt mycket över sin identitet. Han har alltid refererat till sig själv som ”en riktig Wienare”, utan att känna något behov av att reflektera över innebörden eller betydelsen.
Andra har gärna gjort det i hans ställe. Hans familj har fått stå modell för en österrikare som kanske har en annan sorts bakgrund och utseende, men som likafullt inte behöver tilltalas på engelska. ”Der Alaba Effekt” har blivit ett begrepp även utanför fotbollsplanen.
Strax efter millennieskiftet vidtog EU för första gången diplomatiska sanktioner mot en medlemsstat. Unionen frös alla bilaterala relationer med Österrike, som en följd av att det högerpopulistiska Frihetspartiet fått plats i regeringen.
Nästan 27 procent av de som hade röstat i det österrikiska valet hade givit sitt stöd åt Jörg Haider, en extremt invandringskritisk politiker som bland annat hyllat Adolf Hitler för hans ”välordnade arbetsmarknadsstrategier”.
Ända sedan dess har Österrike återigen befunnit sig i en sorts permanent rannsakan av både den egna självbilden och omvärldens syn på nationen.
– Ska man prata om Alaba-effekten är det den här bakgrunden man måste utgå ifrån. Risken finns att både under- och övervärdera en fotbollsspelares betydelse, men säg såhär...
Florian Trauner är doktor vid institutet för integration på universitetet i Wien. Han letar ett tag efter den rätta formuleringen innan han hittar den.
– ...om jag befinner mig utomlands så associerar numera väldigt många Österrike med David Alaba, där de tidigare förknippade oss med Jörg Haider eller möjligen Josef Fritzl. Och om jag gått ut på gatan i Wien för tio år sedan och bett någon nämna en framgångsrik mörkhyad österrikare så hade jag nog fått ganska vaga svar. I dag skulle alla omedelbart svara David Alaba. Det är en konkret förändring som verkligen inte saknar betydelse.
För ett knappt år sedan skulle ett satirprogram i den österrikiska statstelevisionen göra någon sorts parodi på David Alaba. De refererade till hans hem som både ett flyktingläger och en hydda. De utgick från att han aldrig hade gått klart skolan eller skaffat sig en utbildning, och de försökte sig på en lustighet om hans dragning till bananer. De anspelade på kulturella och direkt rasistiska stereotyper på ett sätt som gjorde att till och med folket runt Alaba reagerade.
– Det var oerhört smaklöst, och hade aldrig kunnat förekomma i Tyskland, mullrade Bayern Münchens presschef Markus Hörwick, samtidigt som han pressade fram en ursäkt från det österrikiska tv-huset.
Som en sorts kontring sjösatte den konkurrerande kanalen Puls 4 samtidigt en reklamkampanj på temat ”Österrikiska mästare”. Ett av affischnamnen var såklart David Alaba. Ett annat var hans syster, popsångerskan Rose.
I vintras publicerade nyhetsmagasinet Das Biber ett temanummer om David Alaba och hur han påverkat Österrike.
En av texterna var en sorts essä av journalisten Vanessa Spanbauer, som skrev hudlöst om en uppväxt i ett hemland som aldrig riktigt tagit henne till sig.
– För mig har vardagsrasism länge varit normalt. Jag har känt till den sedan jag var liten. Det var något som började redan när jag satt i barnvagnen, och min vita mamma blev attackerad eftersom hon hade fått barn med en svart man. I skolan ville min lärare skicka mig till tyskakursen för utlänningar. Jag sa: ”Jag är ingen utlänning”. Han sa: ”Det är du visst”.
”Tack ska du ha, David”
Texten tog avstamp i en promenad som Spanpauer gjort nere i centrala Wien. Hon hade blivit stannad av två män i 45-årsåldern och förberett sig mentalt på någon form av rasistiskt påhopp. Till sin egen förvåning möttes hon istället av en uppriktig och positiv nyfikenhet på hennes bakgrund.
När hon sa att hennes pappa kom från Nigeria fick hon svaret: ”Precis som Alaba!”. Då hon därefter berättade att hon faktiskt hade lekt med David Alaba när de var små kände hon hur det väckte en form av beundran.
– Så tack ska du ha, David, för det verkar som att du verkligen har gjort något med Österrike. Istället för automatiskt avvisande finns nu nyfikenhet. Den cementerade bilden av den mörkhyade, aidssjuke knarkhandlaren håller på att spricka upp. Har du talang som Alaba spelar tydligen inte din hudfärg någon roll för de flesta.
David Alabas pappa var inte bara den första mörkhyade rekryten i den österrikiska armén, med tiden blev han även dess första mörkhyade korpral. Statstelevisionen gjorde till och med en dokumentär om honom och hans militära bana.
De senaste åren har familjen fortsatt bryta ny historisk mark. Redan som 14-åring blev David Alaba den yngste spelaren att spela för U19-landslaget. Som 17-åring blev han sedan a-landslagets yngsta debutant någonsin, och som 20-åring blev han första österrikare att vinna Champions League.
Halvt på egen hand har han nu burit sitt landslag hela vägen till tröskeln mot ett första VM på 15 år, något som han själv skulle ranka högre än någon annan av sina framgångar. Inte för sin egen skull, men för alla andras.
– På många sätt vore det större för mig att åka till VM med Österrike än att vinna Champions League med Bayern München. Under kvalet har det österrikiska folket verkligen stått bakom landslaget på ett fantastiskt sätt, och jag skulle så gärna vilja ge dem en sådan framgång.
”Österrike älskar Alaba”
Några få dagar efter att David Alaba sagt de orden gick Österrike till val. Förra söndagen fick Frihetspartiet hela 20,5 procent av rösterna, högerpopulisternas bästa resultat sedan Jörg Haider styrde dem på 1990-talet.
Mer än en femtedel av de röstdeltagande österrikarna ställde sig bakom en partiretorik som utgår från begrepp som ”minusinvandring”, en omskrivning för att skicka utlandsfödda tillbaka till de länder de en gång kom ifrån.
Den politiskt grönfärgade parlamentsledamoten Alev Korun undrar om alla verkligen har reflekterat runt konsekvenserna av det.
– I klartext säger de att David Alabas föräldrar borde skickas ur landet. Men hade de formulerat det så hade de aldrig någonsin fått några 20 procent av rösterna. Hela Österrike älskar Alaba – men alla har inte riktigt tänkt igenom vad det faktiskt innebär.