”Varför ska jag sluta när kroppen håller..?”

Johan Flinck

Försvarsklippan Magnus Jernemyr, 38, om de tjocka åren, hemkomsten, och fler mästerskap i framtiden

LUND/MALMÖ. Han fyller 38 år i sommar men ser inget slut på landslagskarriären ännu.

Ändå lever Magnus Jernemyr inte för handbollen.

– Det är inte kaos i ens liv bara för att man kommer till matchen och luktar häst.

Inför EM-premiären i morgon berättar landslagets kanske populäraste stjärna bland annat om varför han bara skjutit ett skott på två år, när tränaren skulle ”slå ihjäl” honom om han blev nervös och vad som gör honom galen.

– Det där jäkla twitter!

Magnus Jernemyr hojtar till så det ekar i hans fortfarande halvtomma vardagsrum.

– Det var Johan Sjöstrand som hittade den och började skicka runt den och lade ut den på twitter.

Den här intervjun är gjord i två omgångar, dels hemma i Jernemyrs 145 kvadratmeter stora etagelägenhet i centrala Lund strax före EM-uppladdningen, och dels i går, med två dagar kvar till Sveriges EM-premiär.

”Fast vi tränade hårt”

Jag har just frågat om bilden som valsat runt i sociala medier i handbolls-Sverige i höst och som föreställer Jernemyr i slutet av 1990-talet när han spelade i det Redbergslid som var så överlägset i Sverige.

– Vad jag ska säga om den? Jag var tjock! Det var 15 kilo sedan. Rent späck! Men alla var småtjocka i RIK på den tiden, säger Jernemyr.

Varför var ni det?

– Vi åt så jäkla mycket. Och så drack vi något medel som fysion hade. Vi matades med det. Drömmen var att alla skulle väga närmare 100 kilo. Förstasexan plus målvakten skulle väga upp mot ett ton. Men då skulle det vara muskler och det var det väl inte på allihop. Fast vi tränade hårt, lika mycket som i dag.

Det var också i RIK som Jernemyr hade de två bästa tränarna han haft, trots alla berömda tränare han haft senare i karriären: Reine Pedersen och Ola Lie, som för övrigt brukar hyllas av alla gamla RIK:are som Magnus Wislander och Stefan Lövgren.

– Deras tänk är fortfarande gångbart fast det är 20 år sedan. Jag håller fortfarande på med mycket grejer som jag lärde mig av dem. Grunderna!

– De kompletterade varandra. Ola var mer psykologen.

Tänkte sluta 2012

Det var inte Pedersen.

Jernemyr hade stora problem med nervositet när han kom till RIK redan som 18-åring. Till slut tröttnade Pedersen på kollegan Lies ”daltande” med den unge masen.

– Då tog Reine mig åt sidan och förklarade: ”Blir du nervös en gång till så slår jag ihjäl dig”.

Pedersen, då chefsideolog, lämnade RIK 2004 och året därpå, när klubbens ekonomi rasade samman, tackade också Jernemyr för sig och flyttade till Spanien.

I somras återvände han till elitserien, men nu till Lugi, som en av världens bästa försvarsspelare och med tre Champions League-finaler på fyra år med Barcelona.

”Orsa”, som han kallas, är inte orolig för att spel i elitserien ska påverka hans kvaliteter i landslaget.

– Jag kände redan i våra matcher i Europa med Lugi att det är där jag hör hemma: ju bättre motstånd desto bättre är jag.

Och i landskamperna mot Spanien inför EM har Jernemyr visat att han fortfarande håller världsklass.

– I genrepet gjorde vi det riktigt bra och fick ordning på lagdelarna i 50-55 minuter i varje fall. Men vi behöver upp ett par snäpp till för att det ska gå riktigt bra.

Jernemyr fyller 38 år i sommar och tänkte sluta i Blågult efter OS-silvret 2012.

– Man varför skulle jag sluta så länge jag platsar, kroppen håller och jag tycker att det är det roligaste som finns?

”Höll på att bryta ryggen”

Så EM behöver inte vara ditt sista mästerskap?

– Nej, absolut inte!

Men räkna inte med några mål från Jernemyr i det här mästerskapet heller.

När gjorde du mål i en tävlingsmatch senast?

– Hösten 2012 i ligan med Barcelona mot något skitlag.

Var det senaste gången du sköt också?

– Ja, gången före var i Serbien-EM (januari 2012). Det var då jag höll på att bryta ryggen. Så jag har bra procent. Jag har inte missat ett avslut på två år (skratt).

Men är det inte trist att aldrig få skjuta?

– Nej, man har lärt sig den rollen man har. Det var längesen jag kände ett sug efter att skjuta eller göra mål.

Plötsligt ringer Jernemyrs telefon. Det är Johan Sjöstrand.

Och då handlar det om trav förstås. De båda landslagsstjärnorna har tre hästar tillsammans.

Vi läser aldrig om dina spel­vinster?

– Jag är inte i närheten av Johans. Och så har jag inte twitter.

Jernemyr lägger ner tre-fyra timmar om dagen på sitt stora intresse, Sjöstrand ännu mer, enligt vännen.

– Jag kan ringa honom klockan fyra på natten och fråga vilken häst som blev femma i ett lopp för några dagar sedan och så vet han det. Det är lite ”Rain Man” över det. Eller så är det tråkigt att bo i Kiel. Jag tror på det senare, ler Jernemyr.

”Alla är vi olika”

Folk har beskrivit det som att det kan vara kaos i ditt liv och att du kan sitta och läsa Travronden fem minuter före match – men när matchen väl börjar är du alltid 100 procent fokuserad. Din tränare Tomas Axnér menar du har en unik förmåga där som aldrig varit så tydlig hos någon han stött på?

– Att läsa travresultat fem minuter före matchen är inte kaos för mig utan ett sätt att ladda. För mig finns det så mycket mer i livet än bara handboll. Det finns ju de som går in i någon sorts koma klockan 12 om det är match klockan 19, kollar på Rocky 4 och käkar taggtråd. Jag har aldrig varit sån. Är det samling klockan 17.15 kan jag vara ute och köra häst till dess. Kanske tror folk att det är kaos i ens liv bara för att man kommer till matchen med skitiga skor och luktar häst.

– Folk kan säkert störa sig på det och tycka att det är oseriöst. Men det är bara okunskap. Alla är vi olika. Jag bryr mig inte om vad andra gör. Men när vi väl kliver in på banan ska det vara 100 procent. Är det inte så blir jag galen, då blir jag vansinnig och då kan man få skit för det man gjort före matchen.