Grattis...Lasse Granqvist, 43

Som i går fick motta priset ”tidernas bästa sportreferat” när Radiosporten firade 50...

helskärm

Hur känns det att få ett sådant pris?

– Det är klart att, tillsammans med alla storheter som har refererat sport i radio över så många år så är det jättestort för en i branschen att komma högst på en sån

lista.

När du lyssnar på referatet i efterhand, vad tänker du då?

– Jag tror det är viktigt att komma ihåg att referat innehåller en kommentator och även en expert. Det tycker jag visar sig tydligt

just i det här referatet från

slut­signalen i den matchen, för spännvidden mellan mig och Lars-Gunnar Jansson skapar ett ganska högt underhållningsvärde och det tror jag är vad folk tar till sig. Min personlighet får regera fullt ut, men så sitter en normal människa intill också – det tror jag skapar en underhållning, ett skratt, en värme och en gener­ositet.

Du säger i referatet att du ska lägga av, det har du inte gjort än?

– Det är många som hoppas på det, jag lever inte upp till mitt rykte (skratt).

Vad är roligast, radio eller tv?

– Det är jättesvårt att jämföra. Men jag tror att, alla som har varit på Radiosporten säger ju att det är den roligaste yrkestiden, och jag tror att det stämmer. Men det är så olika jobb, tv har sin charm, och jag känner nånstans att jag inte har gett tv chansen – det kanske är läge att göra mer tv och lite mindre radio för att testa mig själv hårdare i den konkurrensen.

Vad är grejen med att du alltid har mobilen påslagen i tv-sändning?

– Jag fick ett tidtagarur av Åke Strömmer efter VM i friidrott 1991 i Tokyo, men de japanska batterierna tog slut för två år sedan. Så numera använder jag min mobiltelefon som tidtagarur under matcherna. Då kommer det in sms ibland, det är ganska bra för då är det domarbasar och sådant som hör av sig om man säger fel i någon regelfråga eller nåt. Så det är en ganska bra hjälp.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Ytterligare 50 framgångsrika år för radio­sporten.