”Jag ska vinna andra halvlek”

Stefan Holm

Legendaren Torbjörn Ek har inlett kampen mot cancern

LJUSDAL. Torbjörn Ek spelade fotboll i AIK och var lagkapten i det svenska bandylandslaget. Vad han inte kunde föreställa sig då var att han skulle gå sitt livs tuffaste match vid 60 års ålder.

– Jag förlorade första halvlek. Nu är det paus. Snart börjar andra halvlek och den ska jag vinna. Jag ska fixa det här, säger han.

Legendaren har drabbats av cancer.

Torbjörn Ek serverar kaffe och placerar tallrikar med ostsmörgåsar framför sina gäster. Vid hans egen plats står en protein­drink.

Ett sugrör sticker upp från den lilla plastflaskans hals.

– Det är lunchen, säger han där han sitter hemma i villan i Ljusdal.

En av svensk idrotts största dubbel­arbetare kan bara äta flytande föda och har rasat i vikt, från 90 till 76 kilo.

Torbjörn Ek hade gärna gått ner några kilon, men inte på det här sättet. Hans helvete började i höstas, då han plötsligt fick problem med att svälja maten. När det blev värre och värre sökte han vård.

– Du har cancer i matstrupen.

Han fick beskedet den 10 december. Nobeldagen.

– Ordet cancer är så oerhört starkt och laddat. Gud, vad rädd jag blev. Jag tappade kontrollen och föll i en jävligt hög hastighet. Rädslan. Skräcken. Det var fullständigt overkligt. När jag lämnade sjukhuset kom gråten. Det var kaos, säger Torbjörn Ek.

Han kontaktade hustrun Christina och berättade gråtande om den aggressiva tumören, som har utvecklat metastaser och angripit levern. Sedan ringde han till sina döttrar – Jessica, 37, Karolin, 34, och Matilda, 24.

Samtidigt väcktes tävlingsdjävulen som gjorde Torbjörn Ek till en världsstjärna i bandy och medlem i ett av AIK:s bästa lag genom tiderna, det som tog SM-silver 1972.

– Innan dagen var till ända hade skräcken vänts till en utmaning. Det här är världens tuffaste match men jag ska vinna den. Tankens makt är stark och stor, säger ”Tobbe”.

Redo för cellgifter

Han drar ner tröjan och visar två ärr på bröstet. Dagen före julafton implanterade läkarna det injektionssystem som heter port-a-cath.

Torbjörn Ek är redo för cellgiftsbehandlingen, för andra halvlek.

– Målet är att metastaserna ska försvinna och modertumören minska i storlek.

Efter det kan förhoppningsvis tumören opereras bort. Jag litar på läkarna och ska bli frisk. Samtidigt kan man inte bara överlämna sig till sjukvården. Man måste ha RMI.

RMI?

– Rätt. Mental. Inställning. Det har jag. Även om det blir en jättetuff resa så tror jag på det här. Visst har jag haft svarta tankar under processen, men dem försöker jag tränga undan.

Inte bitter

Torbjörn Ek visar ingen självömkan eller bitterhet trots att han har all anledning att göra det. Han tar inte upp det själv, men förmodligen har han präglats av sin mellandotter. Karolin bor i ett gruppboende i Ljusdal och har åkt på en rad smällar under sitt 34-åriga liv.

– Hon har haft otur och råkat ut för det mesta. Hon har en utvecklingsskada, är döv på ena örat, har en grav hörselnedsättning på det andra, har svår epilepsi, ansiktsförlamning... Ändå är hon en go’ och glad tjej, säger Torbjörn.

Hans telefon ringer gång på gång. Det visar sig vara Karolin, som vill berätta att en försenad julklapp precis har kommit med posten. Hon såg dagens ljus den 16 mars 1975 – samma dag som Torbjörn Ek vann SM-guld med sitt älskade Ljusdal.

– Karolin föddes klockan 10.00, i Hudiksvall. 13.15 startade finalen på Söderstadion. 15.15 hade vi slagit Villa-Lidköping med 8–4 och vunnit SM-guld. Om det är den bästa dagen i mitt liv? Ja, den är unik. Jag blev pappa och svensk mästare samma dag.

Torbjörn Ek, bandyspelaren, gjorde 92 mål på 102 landskamper och har sex VM-silver på meritlistan. Han spelade fyra SM-finaler och blev utsedd till Årets man 1970 och 1978, då han lämnat Ljusdal för spel i Västerås.

Idol för fotbollens nye förbundskapten

Fotbollsspelaren med samma namn spelade 54 matcher för AIK 1971–1973 och gjorde två år senare allsvensk comeback med Gif Sundsvall.

Torbjörn Ek var stor i sin generation. Erik Hamrén, fotbollens förbundskapten, hade också ”Tobbe” som idol när han

växte upp i Ljusdal.

– Ja, det har han berättat för mig. Vi känner varandra väl. När han blev förbundskapten skickade jag ett brev. Då ringde han upp mig. Det var stort. Erik har utvecklats som person. Han är en härlig kille.

Är han rätt man att leda landslaget?

– Utan tvekan. Han var mitt förstahandsval. Vi är ganska lika som personer och säger vad vi tycker. Jag tror och hoppas att han lyckas rent sportsligt. Annars blir det en tuff resa.

Torbjörn Ek talar av egen erfarenhet. Han blev 1986 spelande tränare i IFK Kungälv, fortsatte sin ledargärning i Ale-Surte och utsågs 1993 till bandyns förbundskapten.

”Förbundet var svagt”

Efter en match, 7–3 mot Norge i Lidköping, fick han sparken av förbundsordföranden Staffan Söderlund och landslagschefen Håkan Sundin.

– Jag är den ende förbundskaptenen som aldrig har förlorat en landskamp, säger ”Tobbe” och tvingar fram ett leende.

Ett ögonblick senare är han allvarlig igen.

– Det är en tråkig story. Jag var oerhört besviken. Förbundet var för svagt och orkade inte stå emot en grupp spelare. Det kändes som ett knivhugg i ryggen. Jag fick aldrig chansen att visa vad jag ville och hade kunnat åstadkomma med landslaget.

Medan Torbjörn Ek fortsätter att berätta springer Alice ut i vardagsrummet och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Det är makarna Eks katt, ett djur som påstås ha nio liv. Torbjörn har bara ett och det tänker han inte släppa greppet om. Han kastar ett öga på proteindrinken.

– Det skulle vara jävligt gott att äta just nu. Jag älskar husmanskost. När jag blir frisk ska jag äta pölsa, stekt potatis och rödbetor direkt ur stekpannan.