Sportbladet

Dagens namn: Dennis, Denise

Holm: Robin är lyckligt lottad

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2009-12-18

Magnus Norman lämnar Stockholm för Monte Carlo. Det betyder att Robin Söderling också kommer att flytta.

Uppåt på rankingen.

Söderling är en lyckligt lottad man. I Magnus Norman hittade han en tränare som vill minst lika mycket som han själv.

Att värmlänningen inleder ett distansförhållande med flickvännen Linda och flyttar till Monaco är ett tydlig bevis på det.

”Nors” gör inget halvhjärtat.

Åtminstone inte när det handlar om tennis.

Jag har aldrig mött en människa som brinner så starkt för sin sport.

Sätter han upp ett mål gör han allt och lite till för att nå det – och jag misstänker att han i rollen som tränare har stora planer för Robin Söderling.

Magnus Norman var precis likadan som spelare.

Om det funnits en ranking över tennisens största viljemänniskor hade han toppat den under hela karriären.

Förmodligen är det därför mitt starkaste minne av 33-åringen inte är från finalen i Öppna franska 2000 utan från Stockholm Open samma år.

Det var den 24 november, en fredag, och Norman skulle möta en gänglig holländare vid namn Sjeng Schalken i kvartsfinalen.

I normala fall hade han vunnit en sådan match ganska enkelt, men den då 24-årige publikfavoriten var sjuk och borde ha legat hemma i sängen i stället för att springa runt på centrecourten i Kungliga tennishallen.

Han fick lida för det.

Kan bara sluta med succé

Sluter jag ögonen kan jag se Magnus Norman avbryta serverörelsen, släppa racketen, stappla bakåt och falla som en fura bakom baslinjen.

I slutet av tredje och avgörande set fick han kramp i båda låren och fick bäras av banan.

– Det är slut, sa tävlingsläkaren Pehr Renström.

– Det är slut, sa fysioterapeuten Per Bastholt.

Norman sa ingenting.

Han svalde några mineraltabletter och var tre minuter senare tillbaka på banan.

Han vann, mot alla odds. 6–7, 7–5, 7–6.

Jag minns att han bara en röd t-shirt den matchen.

Hjärtats färg, viljans färg.

– Jag är en fighter, sa Norman, som om han spelat inför en blind publik.

Lyckan för Robin Söderling är att Magnus Norman har en lika stor vilja som tränare.

Det är därför han flyttar till Monaco och utökar samarbetet till 240 dagar om året.

Det kan bara sluta med succé och, har jag en känsla av, känning av kramp.

Följ ämnen i artikeln