Knip igen, Wenger
Wennman: Jakten på fuskarna är det bästa som har hänt på många år
MANCHESTER. Detta är en stor och viktig dag för fotbollen.
Inte för att Manchester United och Arsenal brakar ihop i ett supermöte på Old Trafford i eftermiddag, det handlar om nåt större.
Det kan till och med vara det bästa som hänt på många år.
Vill det sig väl kan detta vara det historiska ögonblicket då alla som blundat för dessa förbannade filmningar, detta vidriga fotbollsfusk, kommer till nån slags återvändsgränd, slår näsan i en bergvägg, svimmar, vaknar upp och börjar springa tillbaka åt andra hållet...till nån slags ursprunglig idrottsmoral.
Det där med ”urpsrunglig idrottsmoral” lät löjligt högtidligt, jag medger det, men det har väl med min allmänna upphetsning att göra:
Uefa, detta annars så utskällda hipp-som-happ-organ utan stake, har beslutat att titta närmare på kroat-brassen Eduardos filmning i mötet mellan Arsenal och Celtic i onsdags.
Häxjakt, Wenger? Knappast
Eduardos fall har tagits upp till prövning. Disciplinkommittén kommer att avgöra hans straff på tisdag. Troligen får han två matchers avstängning.
– En häxjakt på en enskild spelare, det är en fullständig skandal, totalt oacceptabelt, ryter Arsenals manager Arsene Wenger.
– ÄNTLIGEN, säger jag. Med tillägget:
– Knip, Wenger! Knip ihop, bara!
Nu får det banne mig vara slut på detta ständiga tjafs om filmningar och orättvisor hit och dit.
Alla som tittade i onsdags såg att Eduardo dök i straffområdet utan att Celtics målvakt Artur Boruc rörde honom. När den spanske domaren blåste för straff såg man det där lilla leendet sprida sig i Eduardos ansikte...han hade lyckats med fusket. Lagkompisarna klappade om honom. Celticspelarna var vansinniga. Det kändes som en scen ur...ja, vilken fotbollsmatch som helst, i vilken serie som helst, i vilket land som helst.
För så är det ju:
Vi kan gapa hur mycket vi vill om Ronaldos filmande i United, om Drogbas fasoner i Chelsea, om incidenter med stjärnor som Rooney och Gerrard, om spelare i ALLA lag, om Tottenhams misstag att köpa Bassong (Harry Redknapp trodde han hette Bassäng)...om gamla dykningar, om gamla matcher, om HAN då, om DEN gången då, om DEN straffen då...det är ändå alltid så att det på nåt sätt är okej att filma om det är ditt eget lag som gör det. Annars är det skandallöst.
Tyst överenskommelse
Ända sen Francis Lee nästan ensam vann ligan åt Manchester City i slutet av sextiotalet med hjälp av sina fantastiska fall i straffområdet har det funnits en slags tyst överenskommelse inom lagen, och det inbegriper också tränarna. En snygg filmning är värd en klapp på axeln. Ingår i spelet, liksom. Sitter jag på läktaren och håller på laget i fråga tänker jag heller inte klaga. Jag såg Glenn Strömberg falla väldigt ”snyggt” mot Italien en gång på Råsunda och jag har inte varit förbannad på honom en enda gång, vad jag kan minnas.
Och som gammal halvdan juniorspelare känner jag igen mig i självaste Michael Platinis, Uefa-basens, erkännande:
– Jag har också filmat till mig straffar. Man fick beröm av sina kompisar som sa ”bra gjort”. De andra var rasande.
Så vad är det egentligen Arsene Wenger är så upprörd över? Att Uefa just den här gången pekar ut hans egen spelare Eduardo som bedragare? Att det bedrivs ”häxjakt” fast att det inte finns några ”bevis” för att Eduardo MENADE att filma? Trots att alla Ronaldos och Drogbas och eventuellt Babels gått fria före honom?
Visst, så är det. Men Wenger får sluta babbla nu. Han får se detta som Nollpunkten, Ground Zero, Dagen D, vad fan som helst – men nånstans, nån gång, måste ju upprensningen börja.
Jag har gnällt på detta fusk i åratal och vore en sanslös hycklare om jag inte tyckte att Platini och kompani gör rätt som sätter ner foten nu. Uefa har för övrigt tidigare stängt av en spelare för filmning i två matcher – Litauens anfallare Saulis Mikoliunas – så det här är inget prejudicerande fall.
Det kanske viktigaste inlägget kommer från Platini själv, som menar att fusk och filmningar kommer att fortsätta så länge man kan lura domaren. Men om man nu tillsätter två extra domare – en bakom varje mål – som Uefa tänker börja med i European League, då ökar risken för upptäckt bland dykarfolket. Och om det då plötsligt börjar bli en massa avstängningar hos toppspelare som försöker filma till sig straffar, då kanske värdet av det hela sjunker. Då kanske tränare och lagkompisar slutar hylla spelare som lyckas med en snygg dykning och i stället säger:
– Och grabbar, inga filmningar i dag, vi har inte råd med några avstängningar.
Jag ser det här som en början. Jag håller på Uefa. Jag hoppas Eduardo får ett straff och att alla liknande incidenter framöver behandlas likadant. Och jag tycker Arsene Wenger ska knipa.