Flinck: Jämnare serie än på många år

Johan Flinck

Och ovissheten får klubbarna att jobba hårdare

Dynastierna är döda.

Elitserien är nya fotbollsallsvenskan.

Grattis handbolls-Sverige!

Vi hade Redbergslid (framför allt) och Drott under 1980- och 90-talen; därefter Sävehof, Hammarby och Sävehof igen på 2000-talet.

Dynastier.

Jo, visst föll var och en till slut, men bara för att ersättas av en ny, inte sällan, självklar tronföljare.

Men det vi upplevt de två senaste säsongerna är något av ett paradigmskifte: dynastierna är döda och vi har en jämnare och mer oviss herrelitserie än på många år, accentuerat i ett rafflande slutspel där inget lag går säkert.

Guldfavoriter når inte ens final

Att påstå att sex lag kan bli mästare när vi går in i ett slutspel är inte längre en tränarklyscha. Det är en sanning.

Samtidigt ser vi i stora delar av övriga handbolls-Europa hur ett, möjligen två, lag dominerar allt mer i många ligor, som Barcelona i Spanien, Kolding i Danmark, Veszprem i Ungern och Zagreb i Kroatien. Undantag är väl Tyskland och Frankrike även om vi snackar ett fåtal lag där också.

Medan det alltså i vår egen elitserie handlar om fler lag än kanske någonsin. Förmodligen har vi Europas jämnaste liga här hemma (i varje fall tills Kristianstad får till det lika bra sportsligt som på övriga plan).

Oavsett vilka som vinner finalen i dag av Lugi och Alingsås får vi en tredje mästare på lika många år. Till det kan vi lägga att fem olika klubbar har varit i final de tre senaste åren.

De senaste två säsongerna har vi sett stora guldfavoriter som inte ens når finalen: Sävehof i fjol och Kristianstad i år. Drott storskrällde hela vägen i fjol och

i år kunde Alingsås lika gärna åkt ut i kvartsfinalen mot Malmö, lilla Hammarby skakade Kristianstad och seriesegrarna Guif, med 19 raka utan förlust under våren, var borta ”redan” efter fyra matcher i semifinalen trots hemmaplansfördel.

Nya fotbollsallsvenskan

Elitserien i handboll har helt enkelt blivit nya fotbollsallsvenskan.

Och där, i fotbollsallsvenskan, menar många att det stora problemet är just att den är så jämn (det har gått elva år sedan ett lag försvarade sitt guld). För utan en dominerande klubb tar sig inget svenskt lag in i Champions League och med det följer lägre status, sämre Europarankning och mindre pengar in i svensk fotboll.

Men det där är inget större problem för svensk handboll. Det har, om inte annat, det europeiska förbundet (EHF) nu sett till genom att i praktiken stänga ute klubbar från mindre ligor från åttondelsfinalerna i Champions League från och med nästnästa säsong. Dessutom är inte pengarna tillnärmelsevis lika stora som inom fotbollen. Problemet skulle möjligen vara ligans rankning men den kan man ändå inte lita på längre för numera verkar det gå att köpa sig till det mesta av EHF.

Spänningen ökar intresset

Nej, låt oss njuta av att elitserien är så jämn och där verkligen allt kan hända. Ovissheten får fler klubbar att jobba hårdare när man ser att möjligheten till framgång finns och spänningen ökar intresset för vår liga.

Dagens final är förstås också oviss men jag håller med elitseriespelarna i enkäten här intill: Lugi är favoriter till 65–35.

Men de där förutsättningarna kan Mikael Aggefors kasta om helt på egen hand.

Intressant match i matchen om det blir små marginaler: Johan Larsson, Lugis andremålvakt med högst räddningsprocent (35 procent) av alla i elitserien mot Markus Stegefelt, Alingsås straffspecialist som satt flest straffar i elitserien (65).

På tal om dynastier: Sävehofs damer förstås.

Det är ju bara att lyfta på hatten för 70 raka segrar i elitserien och en segermarginal i år på 12,9 mål i snitt per match.

Men man har också dödat mycket av spänningen – så också inför dagens final.