Kompakt mörker väntar svensk tennis

”Vi behöver en käftsmäll för att vakna”

LONDON. Dags att måla fan på väggen efter svenskarnas insats i Wimbledon?

Vänta med det.

Det blir om möjligt ännu sämre i framtiden.

Tennisens världskarta ritas om för varje år – och pricken som ska föreställa Sverige blir bara mindre och mindre.

I begynnelsen handlade tennisen om Storbritannien, USA, Frankrike och Australasien, det vill säga Australien och Nya Zeeland. Det var den vita sporten, en sysselsättning för överklassen. I Wimbledon spelade herrarna i hatt, damerna i klänning. Den som önskade kunde få champagne eller gin och tonic i sidbytena.

1881–1926 var det bara en icke-amerikan, engelsmannen Lawrence Doherty, som vann herrsingeln i US Open. Fransmän vann Öppna franska, britter vann Wimbledon och australiensare vann Australien Open. Dominansen var total.

Framgång födde framgång

I Davis Cup, som startade år 1900, skulle det dröja till 1974 innan ett annat land än de fyra nämnda stod som slutsegrare. Det var då Sydafrika tog hem titeln sedan Indien lämnat walk over i finalen.

Sedan kom Sverige, Italien, Spanien och ett fåtal andra välmående länder vars invånare hade råd med racketar, träningsavgifter och banhyra. Framgång födde framgång och merparten av titlarna hamnade i de länder där det talades om tennisunder.

Sporten var länge förutsägbar som det mörkaste av åskmoln, men det var då det. Världen har fortsatt att förändras och tennisen med den. Nya länder och hjältar har fötts med möjligheterna och vi kan inte längre blunda för det.

1978, då Borg tog sin tredje titel i Wimbledon, kom 82 av 127 utmanare – 64,5 procent – från USA, Australien och Storbritannien. I damturneringen samma år hade 31 av 83 spelare amerikanskt pass.

Inte mindre än tio länder

30 år senare har antalet deltagande länder ökat från 28 till 48. I årets Wimbledon hade USA 20 spelare – totalt. För Australien har antalet minskat ännu mer, från 35 till 5.

De 16 spelare som tog sig till fjärde omgången i herrklassen representerade inte mindre än tio olika länder – Spanien, Frankrike, Schweiz, Ryssland, Kroatien, Australien, Cypern, Tyskland, Serbien och Storbritannien. USA? Nej, just det.

Inte heller på damsidan är tennisen sig lik. 1978 hade Ryssland, eller dåvarande Sovjetunionen, inte en enda spelare på topp 10. I dag är fem av dem ryskor. Lika många slogs om en plats i kvartsfinalen i Wimbledon – trots att Maria Sjarapova (2) och Dinara Safina (9) redan var utslagna.

Skadeglatt brukar vi skratta åt engelsmännen, som tror att de är världsbäst i fotboll trots att de inte har vunnit ett mästerskap sedan 1966.

Det är intressant, för när det gäller tennisen är svenska folket precis likadant. Vi kan inte acceptera att det inte finns någon ny Borg, Wilander eller Edberg. 15-20 svenskar ska delta i varje Grand Slam-turnering och det talas om fiasko varje gång en spelare inte tar sig till final.

Vi behöver en käftsmäll

Jag önskar att historiens vingslag med full kraft kunde träffa moder Svea på hakspetsen. Vi behöver en käftsmäll för att vakna. Ta svensk tennis för vad den är, inte för dess historia, och öppna ögonen för världen så som den ser ut i dag.

I dag trängs 1 856 spelare på ATP-rankingen. 1978, under Borgs storhetstid, var antalet 555. Konkurrenssituationen då och nu är inte jämförbar.

Thomas Johanssons seger i Australien Open 2002 är den senaste svenska Grand Slam-titeln, kanske också den sista. Det är upp till Robin Söderling, 23, och Sofia Arvidsson, 24, att bevisa motsatsen, men jag tror inte att någon av dem har kapaciteten att lyckas.

Bakom dem kommer ingenting och sedan ingenting. Kval, rankinglistor och juniorturneringar berättar om det kompakta mörker som väntar svensk tennis.

Framtiden tillhör länder som Ryssland, Rumänien, Kina, Ungern, Japan, Thailand, Brasilien, Serbien, Taiwan och Indonesien. USA

och övriga Europa kommer att hävda sig väl, men undra inte när Sverige ska få nästa storhetstid.

Frågan är när Kina och övriga Asien ska dominera herrtennisen, och när Afrika ska producera sina första superstjärnor? I väntan på svaren kan vi förbereda oss på att måla fan på väggen.