Låt inte Innsbruck bli ett nytt Poltava
LEOGANG. Vet inte vad det är med fotbollen och dessa mästerskap, men det slutar alltid med krigstermer.
Det är vapenskrammel hit och kanonskott dit, det är skyttegravstaktik och bomber, anfall och försvar, det smälls och det dundras och det duckas och det skjuts och det är lagkaptener och mittfältsgeneraler och själv befinner jag mig i ”fiendeland”.
Och just nu är jag under attack.
Hostattack, närmare bestämt. Snett från höger.
– Uhhh chäu chäu chäu, låter det från bordet intill.
Den vithåriga 86-åriga damen, en holländska med medelålders son som sällskap, har talat.
Här kan man snacka om nån som käkat taggtråd.
Först kommer det fyra stötar, rätt torra. Sen kommer det två till, lite fuktigare.
Jag vet att det bara är början.
Welcome to the Sanatorium.
På det här hotellet mitt i den ryska EM-zonen, i Leogang nånstans mellan Salzburg och Innsbruck, är det halvpension som gäller vare sig man vill eller inte. Restaurangen stänger klockan 20.00. Det är bara att äta det som finns (och det är inte dåligt) eller svälta sig genom en kväll i alperna.
Vi är fyra tjusiga par här under denna lågsäsong. Två tyska i övre medelåldern, holländskan och sonen, Flinck och jag. Och naturligtvis har allt-i-allon Dragan placerat oss i samma hörn av lokalen så att han ska slippa springa.
– Uuähh chroo chroo chruii, hostar tanten nu.
Hon håller inte för munnen.
Den lät blöt, den där. Som en bubbla som var på väg upp genom lungorna och var nära att brista.
Jag täcker över rödkålen och fläskmedaljongerna så gott jag kan med händerna.
Så kommer de två efterskalven och jag försöker minnas vad jag läst om tbc ... det är väl inte luftburet?
Nyhetslös mellandag i rysslägret
Flinck är ute och joggar och ser ut som en vältränad tiokampare när han sprintar iväg på landsvägen och drar i sig frisk alpluft. Jag sitter ensam vid bordet och äter fläsk och drar i mig lungsotsbakterier.
– Uu, käche käche, käche, hostar kärringen.
Jag fäller upp locket på min medhavda laptop och låtsas som ingenting. Jag försöker fundera ut nåt att skriva om ryssarna denna nyhetslösa mellandag.
De har haft en meningslös träning, ingen har stannat i den mixade zonen, ingen har uttalat sig, ingen är skadad. Det känns som om det är först i dag, i Innsbruck, som det kan hetta till i förhandssnacket mellan Sverige och Ryssland.
Inte ens de vodkastinna ryska supportrarna är kvar här denna kväll.
– Åach ach ach ouuu, hostar 86-åringen väldigt högt nu och det låter blötare, det är nåt jävligt äckligt på gång här, kan komma en rysare farande lagom till desserten.
Det plingar till i mejlen och jag hittar ett guldkorn:
En vaken man vid namn Daniel Hermansson meddelar, apropå Zlatans knäskada inför Rysslands-matchen:
”Med tanke på att det är Ryssland vi möter, och den fixering som landet drabbats av inför ett trasigt knä hos en ensam man, så får det mig att tänka på en liknande situation för 299 år sen. Inför Slaget vid Poltava 1709 stod den svenska armén också inför en rysk armé, och oron handlade då om en trasig fot hos en ensam man. Karl den tolftes skottskada i foten några dagar före slaget orsakade panik och ansvaret fick överlämnas till andra män som förvisso var kompetenta men ändå inte av samma dignitet som den sårade. När så inte Kungen själv kunde föra befälet slutade slaget i katastrof. Måtte inte historien upprepa sig.”
Jag betänker detta och inser att det är en smart liknelse mellan Kung Zlatan och Kalle Dussin.
– Oucccccha, ouccccha, öhööö. öhööö, hör jag sen från kärringen och nu är det mer som en rossling, nåt riktigt kusligt som är på väg att explodera som ett vulkanutbrott djupt nerifrån.
Lämnar två luckor att fylla
Läser sen vidare i Daniels mejl:
”Frans G Bengtsson skriver i sin bok Karl XII:s levnad att ”Man skulle kunna säga att Kungen med sitt sättande ur stridbart skick lämnat inte en lucka att fylla, utan två. Han hade lämnat sin post som överbefälhavare att fyllas av Rhensköld, och samtidigt sin post som infanterigeneral att fyllas av Lewenhaupt. Därigenom rycktes allt ur sin harmoni, och det kom sand i samtliga kuggar”.
Men helv... tänk om det är så? Tänk om det kommer sand i samtliga kuggar nu om inte Zlatan kan spela i morgon? Vem tar i så fall hans roller som befälhavare och general? Finns det några i det svenska laget som kan hoppa in och göra jobbet bättre än Rhensköld och Lewenhaupt?
– Kroch...uu-krocch... så där ja, där kom de två vidriga efterstötarna från höger.
Nu kommer förresten Flinck till bordet, nyjoggad och nyduschad, samtidigt som Den Vandrande Stendammslungan betalar och går.
Han frågar om det hänt nåt.
– Inget särskilt. Typisk mellandag i skyttegraven, säger jag.