Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

”Sjukamp är slut. Finito”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-23

Carro vägrar se bakåt – fortsätter satsa

Carolina Klüft samtalar med tränaren Agne Bergvall. Men inte ens det hjälpte.

PEKING. Carolina Klüfts OS-fiasko får henne inte att drömma om sjukamp igen.

Tro inte det.

Sjukamperskan Carro finns inte längre.

– Nej, det är slut. Finito. Det finns ingenting att ångra.

Hon visste naturligtvis att frågan skulle komma.

På nytt.

Efter en längdtävling där hon blivit OS-nia och en sjukamp där hon lätt ha tagit OS-guld även i Peking.

– Men hade jag inte satsat på längd och tresteg hade alternativet varit att jag inte varit här alls. Ni måste förstå det. Sjukamp finns inte längre. Jag hade ingen energi kvar, det var helt tomt i hjärnan. Ingen motivation kvar. Och försök att träna utan motivation – det går inte. Det var därför Kajsa slutade och det hade alla förståelse för.

Carro är trött på alla frågor om sjukamp, men de är oundvikliga en dag som denna.

”Hypotetiska frågor”

Men det märks att hon är rejält trött på ämnet och hon tänder plötsligt till när hon får den ganska oskyldiga frågan om det kunnat gå bättre i längd om hon bestämt sig för att skippa sjukampen tidigare och inte som det nu blev – så sent som i februari.

– Gud, vad jobbiga ni är, säger hon.

– Det är hypotetiska frågor. Är det si, är det så. Det är omöjliga frågor att svara på. Jag fortsatte träna mångkamp i höstas eftersom det var meningen att jag skulle tävla i femkamp i inomhus-VM i Sevilla. Nu blev jag tyvärr skadad och det blev aldrig så. Men jag har fattat ett beslut efter mitt hjärta och min hjärna. Det har funkat hur bra som helst och jag tänker inte kasta ut några möbler från något hotellrum bara för det här. Skulle jag svara på frågor som ”vad hade hänt om ..?” skulle vi kunna stå här hela natten.

Så tillbaka till det som hände. Carro var i samma läge som hon var längdhoppet i sjukampen i Paris 2003.

Då hade hon haft två övertramp och var tvungen att få ett godkänt hopp i det tredje och sista för att inte vara borta från medaljstriden.

Här i Peking i går hade hon ett övertramp och ett hopp på blygsamma 6,49 innan det tredje.

Det krävdes 6,58 för att gå vidare bland de åtta tjejer som fick hoppa vidare.

Då landade Carro på 6,42.

Det var bara att packa ihop och lämna strålkastarljuset.

– Men ni kan inte sätta några chockrubriker efter det här. Jag visste förutsättningarna. Visst är det trist och visst är jag besviken. Jag hoppade skitdåligt. Men jag kommer inte att deppa ihop i flera veckor bara för det. Jag är revanschsugen och det är bara att titta fram mot nästa tävling. Det är Finnkampen nästa helg.

– Jag har kanske skämt bort folk med att alltid ha framgångar. Men så här är det i idrott. Det har gått bra för mig i alla mästerskap, men för de flesta går det upp och ner. Nu gick det ner för mig, men det gör bara revanschlusten ännu större.

”Varit otroligt kul”

Det enda hon ångrar är att hon flyttade tillbaka ansatsen efter att ha trampat över i första hoppet.

– Jag ville säkra, men borde ha behållit ansatsen och chansat i stället, säger hon.

Ett nybörjarmisstag?

– Jag kan knappast kalla mig nybörjare. Jag har hoppat längd ganska länge.

Carro hade inget att skylla på.

– Nej, jag tycker verkligen jag gjort allt. Jag har förberett mig bra och var sugen. Allt har funkat och det har varit otroligt kul i sommar. Det är bara fortsätta jobba. Det är fler tävlingar kvar.

Men ingen så viktig som OS. Och det är fyra år till nästa.

Om Carro ens är med.

– Ja, det tycker jag inte att jag kan svara på här och nu. Jag tar ett år i taget.

Följ ämnen i artikeln