Målet är att hoppa en hel bana

Hästar är av naturen goda hoppare och de flesta tycker också att det är väldigt roligt att hoppa. För att kunna rida hoppning krävs att både häst och ryttare är grundtränade i dressyr. Även om hästen kan hoppa både högt och långt så måste den vara så pass riden i dressyr att den är lydig för ryttarens hjälper i alla situationer, att den snabbt går att vända och att den håller det tempo som ryttaren begär.

Hoppning är den största ridgrenen i Sverige med 60 procent av de som tävlar. Hoppning går ut på att man skall hoppa en bana med numrerade hinder. Det gäller att klara alla hinder utan fel och i tidshoppning också rida på den snabbaste tiden. Det är fyra fel för rivning av ett hinder eller en tramp i vattengraven och fyra fel om hästen vägrar och om den vägrar en andra gång blir ekipaget uteslutet. Dessutom blir det tidsfel om ekipaget överskrider maxtiden. Ju svårare klass det är desto lägre är maxtiden.

Höjden på hindren för hästar är max 90 cm i den lättatse klassen och upp till 160 cm i den svåraste klassen. För ponnyer är de lägsta hindren 50 cm och de högsta 135 cm.

Som förberedande övningar för själva hoppningen bör den oerfarne ryttaren respektive den unge hästen först träna genom att skritta och trava över bommar på marken. Det är mycket som häst och ryttare har att lära genom det: rak anridning, balans, rätt tempo, rätt sits, takt och följsamhet. Unghästen lär sig också att bli bekant med bommarna och lyfta ordentligt på fötterna.

Nästa steg blir att succesivt byta ut bommarna mot cavaletti. Att rida cavaletti är bra gymnastik för hästen och bra balansträning för ryttaren. När cavalettiarbetet fungerar bra kan man börja med att antingen byta ut det sista cavalettit i en serie mot ett litet hinder eller börja träna anridning på ett fristående hinder.

När man börjar rida på fristående hinder är det bäst att första gångerna rida på i trav och när det fungerar bra rida på i galopp. Den bästa hindertypen för oerfarna hästar och ryttare är en liten sax med markbom. Saxen främjar för att hästen hoppar mitt över hindret och markbommen hjälper hästen att se avståndet. När man rider unghästar ska man helst ha markbommar på alla hinder.

Det är en stor fördel om man kan löshoppa den unga hästen. Då får den utan ryttarens tyngd och påverkan hitta sin egen balans och lära sig avstånd och teknik.

Allt eftersom häst och ryttare avancerar kan de börja hoppa hinder i en bana, som ju är målet vid banhoppning.

Eva Eternell Hagen