Det bästa som skrivits om turneringspoker

Dan Harrington är

en av världens skickligaste turneringsspelare. Han har vunnit VM en gång (1995) och gått till finalbordet hela fyra gånger.

Klart en sån kille ska skriva en bok om pokerturneringar. Eller varför inte två?

Det har Harrington gjort. Strategispel och Slutspel. Den första volymen behandlar turneringar i dess tidiga och mellanstadier, medan den andra koncentrerar sig på slutet av turneringarna, speciellt finalbord.

Jämförelsen med förlagskompisen David Sklansky är oundviklig. Och skillnaden är solklar. Där Sklansky är en teoretiker är Harrington en praktiker. Medan Sklansky har suttit hemma på kammaren med räknesticka har Harrington stångats mot pokerlegendarer vid diverse finalbord.

Och där Sklansky

gjorde ett tämligen misslyckat försök att skriva en turneringsbok ( Tournament poker for advanced players, ej översatt till svenska) har Harrington skrivit två utmärkta böcker.

Den stora styrkan är alla de exempel som Harrington hämtar från riktiga turneringar, oftast med honom själv inblandad. Det är faschinerande för en pokernörd att läsa hur riktiga fulllblodsproffs tänker i diverse kniviga situationer med massor av pengar på spel.

Dessutom skriver Harrington både lätt, elegant och ibland roligt – också det en skillnad mot Sklansky.

Det flesta strategierna och de eleganta taktiska finesserna passar dock förmodligen bäst till turneringar med stora inköp och jättelika prissummor.

En post oak-bluff

eller ett squeese-play kanske inte funkar riktigt lika bra mot polarna hemma kring köksbordet eller ens på nätet.

Men det är bara randanmärkningar. Strategispel och Slutspel är förmodligen det bästa som hittills skrivits om turneringspoker och innehåller mycket som inte satts på pränt i något annat sammanhang.

Strategispel och Slutspel

Tidigare recensioner:

Patrik Johansson