Highlandponny

Historia

Den skotske höglandsponnyn, The Highland Pony, kommer dels frän det skotska fastlandet och dels från öarna väster därom. Rasen är mycket gammal, och fosilfynd visar att dess förfäder, som bara var omkring 110 cm höga, fanns där redan före istiden.

Under hundratals år har highlandponnyn fötts upp för att tillgodose sportsmän och resandes behov såväl som åt kungligheter. Det är känt att kung Robert the Bruce föredrog highlands- ponnyer som krigshästar på 1500-talet. På 1700-talet gjorde doktor Samuel Johnsson sin berömda höglandsresa på ponnyryggen, och tio år senare skrev Robert Burns tillgivet om sina highländska stoföl. Vid slutet av 1800-talet sattes stuterier upp av rika godsägare, som exempelvis hertigen av Atholl. Drottning Victoria hade efter 1850 många highlandponnyer på Balmoral, och på 1880 talet etablerade jordbruksdepartementet ett stuteri med de bästa highlandponnyhingstarna.

Stamtavlor har upptecknats sedan år 1896. Highlandponnyföreningen bildades år 1923 och nationella highlandponnyföreringar finns också i länder som Australien och Frankrike.

Highlandponnyn är mycket stark och den är dessutom väldigt säker på foten. Därför används den mycket av turridningscentra där den kan bära ryttare i alla storlekar (upp till 127 kilo) i alla slags terräng. Men den används också fortfarande till att transportera storvilt från skogen och till arbete på gårdarna.

Exteriör

Highlandponnyn är en kraftig och robust ponny som får vara max 147 cm hög. Förekommande färger är gråskimmel, gulblack, musblack, brun, svart och fux med ljusare man och svans. Vita tecken kan förekomma men är inte önskvärda.

Välproportionerat, brett huvud med rak eller något konvex nosprofil, bred panna, små, fina öron, stora, vackra ögon, stora näsborrar och lång, kraftig pannlugg.

Ganska lång, muskulös, väl välvd, kraftig och brett ansatt hals med kraftig, lång man.

Markerad, muskulös manke, kort och stark rygg, brett, muskelfyllt och något sluttande kors, svansen är lång och kraftig. Djup och bred bringa, muskulösa och liggande bogar.

Benen är solida och välmusklade med stora och torra ledgångar, lågt ansatta hasor, korta skenben med rikligt med hovskägg och hårda hovar.