I kväll blir han bäst i världen

Danske teknikern Mikkel Kessler – en Europas Oscar de la Hoya

KÖPENHAMN

Boxningsvärlden söker desperat efter en ny Mike Tyson.

Så illa är det. Det finns i dag inte en enda superstjärna längre vars namn får folk över hela världen att haja till intresserat.

Mikkel Kessler? Hört talas om honom? Dansken som kanske är världens bäste boxare just nu.

Att ranka boxare kilo för kilo handlar mycket om tycke och smak. Kessler är en boxare i min smak. En offensiv tekniker, blixtrande snabb, påhittig utan att någonsin bli dumdristig.

Vinner han i kväll över meriterade och rutinerade tysken Markus Beyer rusar Kessler upp i topp på min tio bästa-lista jämsides med Joe Calzaghe.

Inget mästarmöte på hemmaplan

Det bästa av allt är att om Kessler vinner, som jag tror stenhårt på att han gör, är chansen stor att hans näste motståndare blir den elegante walesaren.

I så fall på bortaplan, Calzaghe har redan sagt att han aldrig i livet sätter en titel på spel i Danmark. Snart pensionerade Mogens Palle, som kallades pojkpromotor när han startade verksamheten för runt 50 år sen, har inget vidare rykte när det kommer till fair play. Men vem har det i boxningsvärlden?

Första gången jag såg Kessler sa en amerikan som var en av dessa många mellanmän i branschens penninghanterande skikt till mig att detta var Europas svar på Oscar de la Hoya. Mellanmannen var verkligen insatt i proffsvärlden, så insatt att han efter FBIs stora utredning 2004 om fixade matcher med mera fortfarande inte får lämna USA.

Oscar de la Hoya är förknippat med elegans och glamour. För mig är Mikkel Kesslers rörelser lika vackert tajmade som exempelvis Zinedane Zidanes effektiva rörelseschema på en fotbollsplan. En riktigt bra boxare styr sin motståndare mot avgrunden med varenda liten kontrollerad rörelse. En våldsam balett som förnuftet ofta ifrågasätter även hos den som fascinerats tusentals gånger.

Jag förstår att den som aldrig har suttit vid ringside under en stor proffsmatch har svårt att begripa hur man kan se skönhet i brutaliteten som sker i ringen. Men då har man inte upplevt den täta stämning som nästan bara kan framkallas av vetskapen om att två personer bara några meter ifrån utsätter sig för verklig fysisk fara. The real deal på något vis.

Boxning i tv är inte lika suggestivt och då räcker inte sorten till som sport. De nya tv-publiken som vill slötitta på lite verklighetsvåld väljer hellre K1, Fight Club eller vad de nya allt grövre formerna heter.

Att den professionella boxningen riskerar att tappa nummer 1-statusen i våldssportgenren beror på just den otålighet som Peter Wennman träffsäkert beskrev i gårdagens Sportbladet: ”Håll scenen ren från det ovidkommande.”

Tyson mer urkraft än boxare

Proffsboxning lever i ännu högre grad än andra arenaidrotter på myter om namn. Mike Tyson till exempel var kanske inte så mycket till boxare egentligen utan snarare en rasande urkraft. Men just det vilda och hotfulla gjorde att man inte kunde undvika att fascineras av hans knockouter i ringen och lika brutala uttalanden vid sidan av.

Mike Tyson var personifierad ondska. Alla som mötte honom betraktades automatiskt som goda oavsett vad deras straffregister egentligen sa.

I kväll ska danske Mikkel Kessler ta steget till den absoluta superstarstatusen genom att nita tysken Markus Beyer inför 20 000 åskådare i Parken och miljoner tv-tittare världen över. Visserligen ser han bra ut, men vid sidan av ringen är han alldeles för snäll, nästan blyg, och därför kan han aldrig bli proffsboxningens räddning.

Stefan Alfelt