I Wimbledon – som åskådare

Arvidsson: Jag tappade självförtroendet och suget

LONDON

Hon blev en vinnare på WTA-touren och började drömma om de stora titlarna.

I verkligheten sjönk Sofia Arvidsson som en sten genom rankningen.

Nu tvingas hon följa­ Wimbledon som åskådare.

– Förhoppningsvis gör det mig ännu mer sugen på att komma tillbaka, säger 23-åringen.

Wimbledon startade i går, den klassiska tennisfesten dit bara de bästa är bjudna. Det finns hundratals namn på gästlistan, men ingen Sofia Arvidsson. Halmstad-

tjejen räckte inte till i kvalet på brittiska tennisförbundets anläggning i Roehampton.

I den andra omgången förlorade hon med 6–7, 4–6 mot Stephanie Foretz, Frankrike.

– Jag hade flera setbollar och blev arg när jag fick stryk. Det är små marginaler i tennis, säger Sofia Arvidsson.

När hon nu passerar grindarna till Wimbledon-anläggningen är det som åskådare och för att spela dubbel med amerikanskan Lilia Osterloh.

– Det är singel man vill spela. Det känns sådär att sitta och titta på de andra spelarna. Förhoppningsvis gör det mig starkare så att jag blir ännu mer sugen på att komma tillbaka, säger hon.

Förra året var allt så annorlunda.

När Sofia Arvidsson den 26 februari 2006 vaknade på rum 1116 på Hilton Hotel vid Ridge Lake Boulevard i Memphis hade hon vunnit sin första WTA-turnering. Hon var inte bara Sveriges, utan en av världens hetaste tennistjejer.

”Inte lika kul längre”

Ensam hade hon väckt svensk damtennis, som törstat efter framgång sedan Åsa Svenssons seger i Bol 2002.

Sofia Arvidsson var plötsligt en mästarinna, men hon kände sig aldrig som en sådan.

I stället för att räta på ryggen började hon tvivla på sig själv. 29:e-platsen på rankningen stärkte aldrig hennes tro på att hon nått världstoppen för att stanna.

Under 2006 spelade hon ytterligare 29 matcher och vann bara tio av dem. I år har motgångarna fortsatt för svenskan, som nu har rasat till 121:a plats på rankingen.

– Förväntningarna ökade och då blev det inte lika kul att spela. Det var inte speciellt roligt i Wimbledon förra året. Då är något fel, när man kommer hit som seedad. Jag blev väldigt negativ, grävde ner mig och tappade självförtroendet när jag fick stryk. Jag tappade suget när det blev motigt. Det kan gå snabbt uppåt – och snabbt neråt. När jag vinner tror jag inte att jag är så bra som jag är. Jag fick omkring och tänkte att, ”Nu spricker snart bubblan”. Så kan man inte tänka.

Varifrån kommer ditt dåliga självförtroende?

– Jag vet inte. Det är väl typiskt svenskt. Jag kände inte att jag hade allt att vinna, mer att jag hade allt att förlora. Det

är bitar jag måste jobba med. Nästa år ska jag vara tillbaka i Wimbledon. Det känns ändå som att jag är på rätt väg.

– För mig är det viktigt att ha roligt och trivas. Det gör jag nu. Det är roligare än på länge, säger Sofia Arvidsson.

Ska vi ta det som ett löfte, att du spelar Wimbledon 2008?

– Ja, gör det.