”Benet gick inte att rädda”
Handbollsikonen har fått båda benen amputerade
Publicerad 2020-02-25
Först fick handbollsikonen Krister Broman högerbenet kapat.
Sedan det vänstra.
Nu riskerar han att bli av med hela högerbenet.
– Jag drömmer om att köra bil och gå på handboll igen, säger han från sjukhuset.
”Alla” i handbolls-Sverige vet vem Krister Broman är – den högljudde, lite bufflige eldsjälen som dömde 500 elitseriematcher, 280 internationella matcher och ett VM-slutspel för att sedan bli mångårig överledare för ungdomslandslagen, delegat och engagerad speaker vid oräkneliga matcher och turneringar.
Under hemma-EM i januari skulle Broman vara hotellansvarig men så blev det inte.
I stället hamnade 72-åringen på Mölndals sjukhus just före nyår och där har han legat sedan dess.
– Jävla skit det som hände. Det gör en så jävla arg, säger han från sjuksängen.
”Vet inte hur jag ska kunna tacka dem”
Det har gått snart åtta år sedan Krister Broman blev tvungen att amputera högerbenet just nedanför knäet. Risken för kallbrand efter att han fått ett litet sår på foten som inte ville läka föranledde blixtoperationen, som han också kopplade till att han inte tagit den diabetesdiagnos han hade fått ytterligare sju år tidigare på allvar och ändrat sitt leverne.
I maj i fjol var det dags att kapa det vänstra benet.
– Det var diabetesen då också trots att jag hade skött mig. Jag fick ett sår mellan två tår den gången och benet gick inte att rädda.
– Men det var bara sätta igång och träna. Jag fick den nya protesen i början på juli och den 12 augusti körde jag bil igen.
Det var kamratföreningen Handbollsakademin i Göteborg som bekostade ombyggnaden av bilen så att Broman kunde köra utan egna ben.
– De sa till mig att ”efter allt du gjort för svensk handboll är det vår förbannade skyldighet att ställa upp när du behöver hjälp”. Det var jäkligt gentilt. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem.
Knackade bort protesen
Broman gjorde stora framsteg under hösten med sina två proteser.
– Jag tränade som fan. I december gick jag med en krycka utomhus och helt utan krycka inomhus. När jag var på återbesök på ortopeden här på Mölndals sjukhus sa läkaren att det egentligen var en omöjlighet att jag kunde gå så bra.
Men vid jul blev Broman sämre i högra höften, där han fick en ny höftled inopererad för nio år sedan.
– Jag åkte in till Mölndals sjukhus den 30 december och här är jag kvar.
Han hade drabbats av en kraftig infektion i höften och man fick knacka bort den gamla höftledsprotesen.
– Man opererade och rensade men fick ingen ordning på det.
Risken var överhängande att läkarna skulle tvingas amputera högerbenet ända uppe vid ljumsken.
– Då blir det så lite kvar att det nog inte går att ha en protes.
”Då knöt jag näven”
Han hade några tuffa veckor i januari, mitt under hemma-EM.
– Då var jag var jävligt nere. Då var inte pannbenet med mig.
Samtidigt, på tv:n, såg han Sverige misslyckas i EM.
– Det gick ungefär som med mig där. Det blev man inte gladare av, säger han med ett lätt skratt.
– Men så tänkte jag ”Fan Broman, du kan inte ligga här och deppa. Då blir du aldrig bra”. Då knöt jag näven efter ett tag och tänkte: ”nu jävlar”.
Det finns fortfarande en risk att benet behöver kapas ända uppe vid ljumsken men oddsen förbättrades radikalt bara häromdagen, efter att läkarna lyckats med en andra ”spolning” av den infekterade höften.
– 90 procent av infektionen är borta. De hoppas få bort det sista med medikamenter. Nu är jag uppe i rullstolen minst en gång om dagen och rullar runt.
”Så lätt ska de inte bli av med mig”
Broman vågar titta framåt igen.
– Nu har jag fått tillbaka det där pannbenet och så lätt ska de inte bli av med mig, haha. Folk hälsar på och det är mycket idrott på tv. Personalen här är fantastisk och de tar hand om mig på ett otroligt sätt.
Broman är ensamstående och då sonen Andreas bor i Gävle har gamle domaren och nära vännen Lasse Berndtsson blivit ett stort stöd.
– Lasse har dragit ett stort lass ända sedan jag opererade bort det andra benet.
Vad drömmer du om, Krister?
– Köra bil och gå på handboll. Det är målsättningen nu.