Flinck: Sävehof tar tillbaka tronen
Här är de åtta anledningarna
Publicerad 2017-09-13
Grattis, handbolls-Sverige!
För första gången sedan Ida Odén gick runt med napp är inte Sävehof favoriter.
Fast det är man hos mig.
De är inte favorittippade för första gången på...ja, så länge någon kan minnas (det är Höör – rätt överlägset).
De är inte regerande mästare för första gången sedan 2008 (det är också Höör).
De tippar sig själva som fyra.
Deras fantastiska talangfabrik har hackat i produktionen under senare år.
De lockar inte till sig Sveriges största talanger längre (de jagade både Flodman och Thorleifsdottir men satt då med både Roberts och Eriksson på vänsternio i truppen och kunde inte lova speltid till supertalangerna som i stället drog till Skåneklubbar).
De har tappat tre landslagsstjärnor (Bundsen, Sand, Roberts).
De har inte en svensk landslagsmålvakt i buren för första gången på nio år (efter Grubbström, Idéhn och Bundsen).
De har inte samma uppbackning från klubben, som valt att satsa mer på herrarna igen.
De har en långtidsskada på årets komet 2016 (Eriksson).
Tungt ”nyförvärv” i Ahlm
Trots det så tror jag på Sävehof i år – både som seriesegrare och svenska mästare.
Här är åtta anledningar till varför.
De slår, enligt de flesta, ur underläge för första gången på...ja, så länge någon kan minnas. Det där försökte ju tränare Signell underblåsa genom att tippa sitt eget lag fyra. I själva verket står det i min värld bara mellan två lag: Höör och Sävehof, där Lugi kanske, möjligen kan räknas som en utmanare. Men favoriter är man alltså inte. Sen kan jag tycka att det är märkligt hur snabbt det här svängde. Vi ska inte glömma att Sävehof var enormt stora favoriter inför den senaste matchen som spelades i SHE – finalen i maj, där Partillelaget gjorde ett bottennapp samtidigt som Höör fick till en fullträff.
Visst har man ett svagare lag på papperet än i fjol men Sävehof har tappat en rad landslagsstjärnor på ett bräde förr. Minns för två år sedan när tre landslagsspelare tackade för sig och två nyckelspelare lade av. Då förlorade man tre matcher på hela säsongen på väg fram till guldet.
När den egna talangfabriken hackar lockar man tillbaka två stora talanger som fostrats i klubben: 22-åriga Johanna Forsberg, en av ligans bästa mittsexor i fjol, från Heid och 19-åriga Ameila Lundbäck, Kungälvs mycket intressanta mittnia.
På målvaktsfronten ser man som sagt svagare ut än på länge. Men då ska man komma ihåg att såväl Höör som Skuru (tippad fyra) tappat sina förstamålvakter.
Sävehof ska för första gången på...ja, så länge någon kan minnas inte spela ute i Europa. Det innebär att all kraft läggs på ligan och belastningen blir mindre. Däremot ska Höör spela i Europa, förutsatt man klarar det kvalet till EHF-cupen.
Om ett par månader ska Johanna Ahlm definitivt vara tillbaka efter knäskada och graviditet. Kommer veteranen bara tillbaka på en nivå hyfsat nära där hon var före skadan så är det förstås ett tungt nyförvärv.
Det finns en grundmurad vinnarkultur i Sävehof. Den raseras inte av en enstaka finalförlust.
Från att kunnat slå ur underläge i alla år är Höör plötsligt det jagade laget. Hur klarar man den helt nya sitsen?
Tajt mellanskikt
Visst, Sävehof är mer utmanade än på... ja, så länge någon kan minnas.
Men någon utmanare är man inte, oavsett vad man själva eller tränarna i SHE vill påskina.
Kanske tippar många med hjärtat när de sätter Höör före Sävehof?
Ändå står vi förstås inför den intressantaste, och kanske mest spännande, säsongen på...ja, så länge någon kan minnas.
***
Jag gillar verkligen Dragan Brljevic, men det börjar bli lite tröttsamt att höra honom varje år stå på upptaktsträffens scen och beklaga sig över att man tappat sina bästa spelare och hade man bara fått behålla dem så hade man tagit SM-guld.
Alla toppklubbar tappar, med något undantag något enstaka år, sina bästa spelare till utlandet inför varje säsong. Fråga Sävehof, Skuru och, nu senast, Höör.
***
Klubbledningen i Kristianstad har som mål att vinna SM-guld 2020.
Då lär man behöva ha en full trupp. Det har man inte i dagsläget utan Ulf Schefvert tvingas låna in spelare för att kunna spela tvåmål på träningarna.
Med den här tunna truppen ska Kristianstad dessutom spela ute i Europa i år.
Det är en bra bit till SM-guldet. Mer än tre år, känns det som.
***
Det är inte bara i den absoluta toppen det är mer ovisst än på länge. Med en, förhållandevis, stark nykomling i Önnered, ett Boden som fortsätter satsa och vårens kvartsfinalister Kristianstad, VästeråsIrsta, Skövde och Heid så ser också mittenskiktet tajtare ut än på många år.