Alfelt: En upplevelse att minnas
GÖTEBORG. Jag var där.
Precis som jag var där på Azteka-stadion när Maradona tog hjälp av Guds hand och dribblade bort hela England i en och samma VM-match så var jag där när det skrevs svensk ishockeyhistoria på Nya Ullevi i går kväll.
Jag njöt av varenda sekund. Det blir inte bättre än så här – men det får inte bli för ofta.
När jag sätter mig tillrätta i gungstolen för att leva slutet av mitt liv på minnen kommer jag att förlänga mitt liv med glädjestunder typ Maradonas uppvisning, Sveriges VM-guld i handboll 1990, Davis cupfinalen i Moskva 1994, Mike Tyson–Lennox Lewis i Memphis – och Frölunda–Färjestad 2009.
Jag var där och jag såg Fredrik Pettersson göra sig själv odödlig med tre mål och en assist i en rekordmatch ingen som var där kommer att kunna glömma.
En utomhusmatch i hockey är alltid en riskmatch. Dagen innan piskades ansikten av regn när lagen tränade. Mer regn eller snöfall kunde förvandlat festen till en parodi men på måndagskvällen föll allt på plats. Perfekt temperatur, knappt någon vind och ingen nederbörd skapade förutsättningar för en fantastisk kväll.
Matchen var absolut en bra elitseriematch men det var inramningen som var grejen. Publiken och vädret skapade festen och alla var glada utom de som inte kom in eller kom in sent beroende på att Frölunda ganska naturligt inte hade full koll på logistiken – det är ju inte vart år som det arrangeras rekordmatcher utomhus.
Det får inte bli vardag
Och så tycker jag att det ska förbli. Poängen med jippon är att det finns en exklusivitet i själva arrangemanget. Vardagen kommer snabbt i idrotten och om utomhusmatcher blir vardag måste spelet i sig bära upp feststämningen vilket blir snudd på omöjligt i längden.
Spelare, tränare, ledare var alla så begeistrade över kvällens succé att man för hockeyns skull nu vill ha åtminstone en utomhusmatch per säsong. Emil Kåberg blev så tänd på utespel att han ville ha en utomhusrink för Färjestad att träna på fina vinterdagar. Joel Lundqvist ska bära med sig upplevelsen resten av livet och är rätt nöjd med att han för en gångs skull fick uppleva en stor grej före tvillingbrorsan Henrik.
Men hur positiva alla än var som lämnade Nya Ullevi senare än väntat på grund av förseningarna när folk skulle packas på läktarna kunde vi alla gått därifrån svärande över skitväder och en mardrömsupplevelse. Då hade ingen pratat om en match per år utomhus. Vi får inte glömma att vi hade tur med vädret.
Rinken badade i ljus
Frånsett insläppsproblemen var arrangemanget perfekt. Vet knappt ens om jag har sett en ishockeymatch så bra någonsin tidigare. Rinken badade i ljus, avståndet till isen var aldrig för långt och jag älskade verkligen den genomskinliga sargen. Sådana skulle jag vilja ha på alla rinkar men det spricker såklart på reklamplatserna.
Färjestad var inledningsvis det bättre laget. Marcus Paulsson och Per Åslund spelade finurligt och skapade lägen men Johan Holmqvist var snabb med plocken och stoppade de skott som kom.
Sen var det helt och håller Fredrik Petterssons show.
Frölundas förstakedja med Pettersson, Joel Lundqvist och Niklas Andersson var vinnarvapnet. Lundqvist har visat stigande form ett tag och även om Pettersson stal showen var Joel den som bäddade för succén med sitt viljeladdade agerande.
Rekordmatchens Europarekord på 31 144 åskådare kommer att raderas ut när VM i Tyskland invigs med matchen Tyskland–USA 7 maj i Veltins Arena i Gelsenkirchen. Publikkapaciteten är 75 976 åskådare och alla biljetter är så gott som sålda redan nu.
Men det är en annan tid, en annan värld. Jag är nöjd med min rekordupplevelse från i går och tänker njuta länge av den.