Sån här dramatik vill jag se i sista omgången
GÖTEBORG. Man skulle vara som Anna Anka.
Inte så att jag vill känna mig tvingad att tillfredställa en partner varenda morgon för att undvika risken att bli lämnad. Jag vill helt enkelt slippa tänka, analysera och vara kritiskt objektiv.
Skit samma hur det går till – jag vill se en helt avgörande guldmatch i sista omgången mellan IFK Göteborg och AIK. Det härliga derbyt i går gav mersmak på dramatik.
Alla inblandade i toppstriden brukar säga att de vill vinna så fort som möjligt. Ha guldet klart. Bli mästare i kavaj.
Gårdagens hjälte Stefan Selakovic erkände att han vill ha en ren guldmatch. En match som alla kommer att snacka om dag efter dag fram till söndagen 1 november när änglar och gnagare joggar in på nya Gamla Ullevis slitna gräsplan.
En match i sista omgången som betyder allt. Vilket underbart slut på en hafsig säsong.
Ett slut som måndagskvällens. Gais var absolut värt en poäng för sin första halvlek och sin kampvilja. Wanderson briljerade emellanåt med snabba djupledsattacker och en fenomenal frispark i stolpens insida utan chans för Kim Christensen att hinna fram till sin icke inflyttade målram.
Wanderson, Eyjôlfur Hêdinsson och Dime Jankulovski var topparna i ett Gais som spelmässigt ännu en gång var så mycket bättre än sin tabellposition. När Gais med svepande passningar hittade en lucka i ytan bakom Göteborgs vänsterback Mikael Dyrestam som Hjalmar Jonsson inte hann täppa till hamnade Blåvitt under press.
Men Göteborg redde ut stormen. Gustav Svensson gjorde ett defensivt jättejobb. Thomas Olsson visade vilken nyttig tvåvägsspelare han är och Jakob Johansson är ännu en av dessa sensationella ersättare IFK har petat in i laget i år.
Blåvitt hade sju man på skadelistan och två avstängda. Dyrestam och Niklas Bärkroth (som utan sats snyggt lyfte in ett 30-metersinlägg till 1–0-målet) på vänsterkanten är båda 17 år. Niclas Alexandersson som hoppade in sista minuterna är ensam äldre än båda tillsammans.
Fantastisk prestation
Oavsett var man har sina sympatier måste man erkänna att Göteborg har presterat en fantastisk säsong med tanke på de spelare man blivit av med till utlandet och de skador man kämpat med.
I nästa omgång väntar Malmö borta, vilket förmodligen är allsvenskans just nu svåraste bortamatch med tanke på den form som MFF visar. Till dess är målspottaren Tobias Hysén tillbaka och med Stefan Selkovic i den form han var i mot Gais finns det stora chanser till att vi får se ännu en match som gårdagens. En rysare med extra allt.
– Det blev svart i en minut, sa Selakovic om sitt avgörande mål i matchens absolut sista sekund.
Han hade då strax tidigare prickat ribban med ett försök att placera in bollen med en volleybredsida och då trott att det var missen som betydde att matchen skulle sluta oavgjord.
Vilket inte hade varit någon katastrof. Även oavgjort hade bäddat för en avslutningsrysare eftersom så länge som Göteborg är max tre poäng efter AIK kan man avgöra på egen hand i kraft av överlägsen målskillnad.
Till och med KFF har chansen
Bojan Djordjic lovade ju att ta med sig Lennart Johansson pokal i bussen till Göteborg och det tyckte Selakovic var en utmärkt idé. Bara pokalen sen stannar i Göteborg …
Men vi får inte glömma hur jämnt det är. Förutsättningarna inför sista omgången kan mycket bli så att det blir en avgörande match på Gamla Ullevi som om den slutar oavgjort kan innebära chans för Elfsborg, eller till och med Kalmar, att gå om med en sista seger.
Jag vill som sagt inte fundera och tänka logiskt. Jag vill drömma om en avslutning som legitimerar hela årets allsvenska. Låt oss alla vara Anna Anka och inte tänka på om det vi ser är bra eller dåligt. Bara vi tror på det är det ju bra i vår egen värld, även om den är inskränkt.
Fakta däremot är att domaren Stefan Johannesson var riktigt bra. Heta matcher ska dömas av domare som vågar lägga ribban lite högre än normalt för att inte kväva intensiteten och matchens nerv.