– Är det ultimata mandomsprovet

Publicerad 2016-11-05

Ljunggren jagar sin åttonde titel i Novemberkåsan: ’Otroligt’

Kallt, mörkt och slitsamt. Novemberkåsan är ingenting för den bekväme, något den sjufaldiga mästaren Joakim Ljunggren kan intyga. ”På slutet gör det ont överallt och kroppen skriker att du ska sluta”, säger han.

Det är för jävligt. För kallt och gör för ont.

Ändå kommer han tillbaka varje år.

– Novemberkåsan är det ultimata mandomsprovet, säger Joakim Ljunggren.

Han om någon borde veta. Han är den enda föraren som vunnit tävlingen sju gånger och efter förra veckans misslyckande under Gotland Grand National vill han ha revansch.

– Det måste ligga någon förbannelse över Gotland. Jag var med i täten innan jag fick problem med framändan på hojen och efter det fungerade körningen inte alls.  Jag hade världens drömläge så gick materialet sönder, säger han.

– Därför är det full fokus på Kåsan. Den bara ska jag vinna.

Årets tävling avgörs i skogarna utanför Uppsala och även om det varit torrt under hösten har det regnat rejält den senaste veckan. Dessutom har det varit frost nattetid och enligt prognosen väntar mellan två och tre minusgrader under tävlingens avslutande timmar. Förarna kör 33 mil specialsträckor, 11 under dagen och 22 på natten, då är inte transportsträckorna inräknade.

”Otroligt häftigt”

– Det handlar om att orka länge. Att orka fast kroppen vill lägga av. Att ta rätt spårval och hålla tempot även under natten när det är blött, mörkt och minusgrader, efter åtta timmar på cykeln är du helt färdig, säger Ljunggren.

– Samtidigt är det otroligt häftigt när man kommer fram till ett kärr mitt ute i ingenstans och folk har tänt eldar och tjoar. Det ger hela tävlingen en speciell känsla.

”Kroppen skriker”

Arrangörerna räknar med att närmare 30 000 människor ska leta sig ut i skogen under tävlingen som inleddes i morse och avslutas i natt.

– Publiken betyder enormt mycket. På slutet är man sjukt sliten, det gör ont överallt och kroppen bara skriker att du ska sluta, säger han.

– När man vinner är man glad, men när jag lägger mig i sängen ser jag bara mörker, strålkastarljuset och rötter. Jag brukar vakna upp ur någon halvdvala när jag är på väg att somna och tro att jag kört på en rot eller sitter fast i ett kärr. Det är helt galet. Sedan tar det någon dag och då blir jag alltid sjuk eftersom kroppen är helt tömd.  Jag har kört Vasaloppet, men jag kör hellre det än detta. November-kåsan är det ultimata mandomsprovet.

I natt kan han vinna tävlingen för åttonde gången.

Följ ämnen i artikeln