Niva: Har förvandlats till laget de förnedrade
Vad har du egentligen gjort med det här laget, Pep?
MADRID. Jo, vi ska ha respekt för ideologin och förståelse för processen och insikten att allt kan se helt annorlunda ut om bara en vecka.
Det är klart att vi ska.
Men för den sakens skull ska vi inte kväva frågan som ikväll formats i alla våra fotbollsmunnar: Vad har du egentligen gjort med det här laget, Pep Guardiola?
Om förlusten sved för Pep Guardiola?
Jag tror att det är ett alldeles för lindrigt ord. Varje gång han kommer hit till Madrid så är det något mycket större än en fotbollsmatch som står på spel för honom, även om det nu är en Champions League-semifinal som avgörs.
Resultatet? Givetvis, det är det som styr hela utvärderingen. Men för Guardiola handlar de här matcherna i grund och botten om ideologin, estetiken, filosofin.
Att ställas mot Real Madrid är inte bara en utmaning för hans fotbollslag. Det är samtidigt också ett test av allt det han tror på och står för.
Han hade aldrig tidigare förlorat som tränare här på Bernabéu. Han hade däremot varit här och vunnit en Champions League-semifinal, och han hade dirigerat sitt Barcelona till en historisk 6-2-seger.
Stort bollinnehav - få chanser
Ändå har han erkänt att han aldrig njöt av de triumferna. Hajpen hade varit för hysterisk, insatserna för höga och urladdningen för dränerande.
Undrar just hur han känner sig nu. Långt där nere vid Bernabéus sidlinje ser jag honom slå ut med armarna, skruva på vattenflaskan, daska på knäna. Undrar hur han mår efter en match och ett resultat som kastat ett löjets ljus över hela hans fotbollstänk.
Bollinnehav är inget självändamål, säger den växande motrörelsen.
Jo, det är det visst, envisas Pep Guardiola.
Hans innerliga övertygelse är att man enbart kan närma sig den här sportens idealtillstånd med bollen under kontroll inom det egna laget, vid de egna fötterna.
Just ikväll är det en väldigt svår argumentation att vinna.
Statistiksammanställningarna fungerar som bevisföring i fotbollsåtalet som nu väckts mot honom.
I paus hade Bayern München visserligen haft bollen 76 procent av speltiden, men de hade ändå inte lyckats skapa en enda riktigt öppen chans. Real Madrid hade gjort ett mål, och borde ha borrat in ytterligare två eller tre.
Minst bollberöringar av alla? En halvfrisk Cristiano Ronaldo, tio stycken. Det var bara det att tre av dem var skott mot mål, och en fjärde den geometriskt avvägda djupledspassningen som öppnade upp 1-0-målet.
Alla passade
Fem Real Madrid-passningar var värda mer än femtio Bayern München-rullar, då de förstnämnda gick framåt och skickades iväg mot en Di María, en Benzema eller en Ronaldo i rörelse.
Under andra halvlek byttes det sedan spelare och småskruvades på taktiska rattar, men matchbilden förblev detsamma eftersom Guardiolas grundsyn aldrig kommer att förändras.
Lahm passade, Dante passade, Kroos passade, Alaba passade, Schweinsteiger passade – och mönstret bröts inte förrän Arjen Robben rusade ner i en återvändsgränd eller Real Madrid snattade åt sig bollen.
Det var frustrerande att titta på, och frustrationen mångdubblades eftersom vi har en annan sorts förlaga att jämföra med.
För ett år sedan gjorde Bayern München – ett nästan identiskt Bayern München – en av de absolut bästa fotbollsmatcherna jag någonsin sett genomföras.
Med kraft och tyngd och spets demolerade de FC Barcelona med 4-0. Det var laget som Pep Guardiola byggde som de pulveriserade då, det var hans tiki-taka-tänk som de slet sönder.
Förvandlats till laget de förnedrade
Nu har de alltså själva förvandlats till det lag de då förnedrade.
Men om bara Mario Götze gjort mål eller om bara Thomas Müller fått en straff – då hade väl allt varit annorlunda?
Ja och nej. Resultatet hade varit ett annat, analysen i allt väsentligt densamma.
Själv tänker jag givetvis inte fälla något slutomdöme halvvägs in i ett dubbelmöte, och inte heller är jag beredd att döma ut Pep Guardiola som en verklighetsfrämmande fotbollsfundamentalist.
Bayern München kan mycket väl vända på det här, och även om mina egna fotbollsideal ser annorlunda ut än hans uppskattar jag att det finns människor på den här nivån som orkar stå fast vid något mer beständigt än det senaste slutresultatet.
Men när allt kommer kring är det trots allt ändå som det är. Även om man inte själv skrivit spelreglerna får man lov att hålla sig till dem.
Pep Guardiola anställdes inte som ideologisk överstepräst, utan som tränare. Hans uppdrag var att uppdatera och utveckla ett redan fenomenalt fotbollslag.
Hittills har han inte lyckats med det. Just idag är Bayern München ett trögare, mer lättläst och mindre effektivt lag än de var för ett år sedan.
Pep Guardiolas fotbollsfilosofi kommer inte att förändras på en vecka. Hans lag måste däremot göra det.