”Musklerna vill bara ut och springa”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-25
Kallurs muskler otåliga i värmen
Rekordvärmen i Osaka skördade offer både i maratonloppet och försöken på 3000 meter hinder.
Men inte alla ser värmen som något negativt.
– Nej, inte alls. Musklerna vill bara ut och springa, säger Susanna Kallur förtjust.
Det är varmt och svettigt i den japanska mångmiljonstaden. När herrarnas maraton avslutades på lördagsförmiddagen stod termometern på 33 grader, vilket är nytt VM-rekord.
Flera löpare fick bäras ut på bår eller stapplade av banan efter urladdningen. Samma sak på damernas hinderförsök.
Men Susanna Kallur myser när vädret kommer på tal.
– Det är bara positivt, för oss sprinters är det fantastiskt skönt med sådan här värme. Man blir liksom inte stel bara utav att stå tio minuter, säger hon.
Semifinalist
Kontrasten mot förra VM för två år sedan kunde knappast vara större. När det var dags för Susanna Kallurs semifinal öste kallt regn ner över Olympiastadion i Helsingfors och hon missade finalen.
Hon har en jämn svit från de senaste stora mästerskapen. Men sviten har ett litet skönhetsfel, i stället för att rada upp finalplatser har hon fastnat i semifinalen. Så var det i Edmonton 2001, Paris 2003 och Helsingfors 2005. Däremellan en semifinal i OS i Aten 2004.
Därför har hon heller inget bra svar på hur hon tror att hon kommer att klara tre lopp på tre dagar (försök på måndagen, semifinal på tisdag och final på onsdag).
– Jag har ju aldrig sprungit de tre loppen. Jag har ju gjort två lopp i alla VM, konstaterar hon.
– Men det ska nog gå bra.
Formen är det i alla fall inget fel på. Kallur har presterat på en jämn hög nivå större delen av säsongen, med några fullträffar som sticker ut lite extra. Bland dem segern i DN-galan, då hon äntligen lyckades slå den amerikanska världsettan Michelle Perry.
Tips från systern
Kanske kan ”Sanna” få ett och annat tips om hur finalplatsen äntligen ska nås från tvillingsystern Jenny, som överraskande tog sig till final i Helsingfors och blev sexa.
I år har Jenny Kallur däremot haft det motigare, efter att stora problem med slemsäckarna i baksidan av bägge knäna.
Hon inledde säsongen med en satsning på både 100 meter häck och 200 meter slätt och skulle välja under sommaren.
TT: Men du valde häcken för att det är den som är roligast?
– Eller för att det gick så dåligt på 200 meter, säger Jenny Kallur med ett skratt.
– Jag klarade ju inte kvalgränsen, så det var inte som att jag hade något val direkt.
Susanna Kallurs framgångar har gjort att Jenny under skadeperioden hamnat lite i skymundan. Men att se systern springa Golden league medan hon själv kämpade med skadeproblemen har snarare varit positivt än negativt:
– Det är bara en sporre. Jag blev ännu mer sugen själv, det såg så roligt ut att springa så fort.
– Sedan har vi ju 99,9 procents samma genuppsättning, så kan Sanna så kan jag!
TT