Nu är anfall bästa försvar (igen)
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Alla verkar inse det enkla – kryss ger en poäng, seger ger tre
MALMÖ. Gillar man mål är allsvenskan rolig nu.
I de nio senaste omgångarna har det gjorts trekvarts mål mer per match jämfört med vad målskyttarna orkade prestera i de nio första omgångarnas 72 matcher.
Varför kan man bara spekulera i men man kan också strunta i att analysera och bara njuta. Det är ju faktiskt målen som de flesta av oss tycker gör fotbollen attraktiv.
Vill man ändå tvunget analysera kan man utgå från flera synsätt. Som att tränarna efter åratal av defensivtänkande nu väljer att prioritera offensiven.
Det vore naturligtvis en skön tanke att tänka, att ett positivt trendbrott skett
efter så många år av självförnekelse.
”Vi kan aldrig hävda oss mot sydeuropeernas och sydamerikanernas teknik”, har det sagts så länge som jag minns. Samtidigt som man sagt det har man tydligen glömt att vi har haft internationellt beundrade dribblers som Nacka Skoglund, Kurre Hamrin, Roger Magnusson och i dag till exempel Zlatan Ibrahimovic och cirkusspelaren Chippen Wilhelmsson.
”Ett svenskt lag måste vinna på slit, svett, sparka och spring, press och kontringsspel, stark organisation, lång utbildning och evigt tålamod”, är en annan seglivad ”sanning” med tillägget att när ett svenskt lag vinner gör man det tack vare laget och inte på grund av enskilda stjärnors briljans, vilket ofta avgör matcher i resten av fotbollsvärlden.
Redan 1982 vann IFK Göteborg Uefacupen mycket på att Torbjörn Nilssons fantastiska individuella skicklighet höjde det starka lagbygget, men vem är det som verkligen har tjänat på den lika oväntade som fantastiska triumfen?
Svaret är han som inte sparkade på en enda boll:
Sven Göran Eriksson. Sfinxen från Torsby. Den framgångsrike penga- och kvinnojägaren, samt för all del även den skicklige psykologen och lagbyggaren.
Mångmiljonär tack vare Blåvitts triumf och efter ekonomiska guldår i Portugal, Italien och England späddes inkomsterna på med en rejäl mängd extra miljoner långt där borta i den fascinerande jättestaden Mexiko city med alla dess såväl häpnads- som oroväckande kontraster.
Medaljer väger tyngre än medverkan
Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Dan Corneliusson och till viss del Torbjörn Nilsson tjänade också sina hackor på den lika överraskande som övertygande Uefacuptriumfen, men ändå inga summor som ens kommer i närheten av Svennis lönenivå. Naturligtvis beroende på att en tränares karriär blir så mycket längre och att Svennis följde med in i den nya tiden med vansinneslöner.
I dag är det en självklarhet att karismatiska personer med förmåga att få en trupp att tänka homogent är värda enorma löner för sin ”frälsarförmåga”.
För inte så värst länge sen nämndes tränaren bakom ett framgångsrikt lag knappt eftersom all fokus riktades mot stjärnorna som avgjorde matcherna.
Sveriges landslag vann OS-guld 1948, tog VM-brons 1950, OS-brons 1952 och VM-silver på hemmaplan 1958. Leta var ni vill i de historiska arkiven men ni hittar aldrig formuleringar som säger att framgångarna var en följd av George Raynors geni. Vilket de till en viss del förmodligen var.
Även bottenlagen försöker
Raynor hade inte ens titeln förbundskapten trots att han i princip gjorde allting som följer med den titeln. Det var Raynor som åkte runt Sverige och letade upp de som var bäst lämpade att representera landet och det var han som valde lag och la upp taktiken.
Alltså samma uppgifter som dagens Lagerbäck har. En förbundskapten som efter lyckosamma kval av förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell kallas för Sveriges framgångsrikaste förbundskapten genom tiderna. Guld, brons, brons, silver utklassar åtminstone i min värld deltagande i fem raka mästerskap.
Men hur mycket är det tränarnas förtjänst att det nu öses in mål i allsvenskan?
Till stor del tycker jag.
Nanne Bergstrand byggde i flera år spikraka försvarsmurar som etablerade Kalmar i allsvenska toppen. För att sen alltmer släppa loss de offensiva krafterna och de som fortfarande klagar på tråkiga Kalmar kan knappast ha sett laget spela.
Nanne, Helsingborgs Bosse Nilsson, Hammarbys Tony Gustavsson och Göteborgsparet Stefan Rehn och Jonas Olsson har alla en positiv grundsyn att hellre vinna på att göra fler mål än att gneta sig till poängen. Deras lag spelar för den skull inte alls på samma vis, man kan vara offensivt inställd även med tjongfotboll.
Det riktigt roliga är ändå trenden att lagen i botten försöker spela sig därifrån hellre än att undvika nya förluster med täta försvar och kontringar som enda idé för att plocka slumpmässiga extrapoäng.
Örebro, Sundsvall samt även Trelleborg och Gefle agerar inte ängsligt utan bjuder upp till spel och lyckas emellanåt riktigt bra. Örebros spel mot Göteborg motiverade definitivt 4–2-segern.
● ● ●
Det känns som att denna säsong år 2008 har en del barriärer äntligen raserats. Vi är fortfarande långt efter i ett internationellt perspektiv men många av våra tränare prioriterar allt mer den nödvändiga farten i passningsspelet med snabba spelare i de offensiva positionerna.
Det är inte längre fult att dribbla. Tvärtom faktiskt. Alla verkar på allvar inse att det är viktigare att ha en spelare som kan ta sig förbi en motståndare än en som hindrar någon att komma förbi. Oavgjort ger en poäng, seger tre.
Enkel matematik.
Veckans lag (4–4–2)
Janne Andersson (2)
Fick sina spelare att snabbt glömma smällen mot Gefle och tända till rejält mot Helsingborg. Efter 10 minuter ledde HBK med 2–0 och sen såg ett kämpastarkt hemmalag till att HIF inte gavs chans att vända.
Andreas Lindberg (1)
Matcher/insläppta: 11/11.
Gula/röda kort: 1/0.
Kämpade tappert och framgångsrikt mot ett chansmässigt helt överlägset Hammarby som trots 13 målchanser mot Sundsvalls enda inte kunde vinna med mer än 2–1.
David Johansson (1)
Matcher/mål: 15/1.
Gula/röda kort: 1/0.
Är tillbaka i form igen efter sin skada. Imponerade så pass mot Sundsvall att en del betraktare till och med såg kvaliteter hos honom som skulle kunna göra David till en framtida landslagsback.
Daniel Andersson (3)
Matcher/mål: 13/0.
Gula/röda kort: 4/1.
När den spelmässiga krisen bankade på dörren säkrade Roland Nilsson MFF-försvaret med att flytta ned den rutinerade och spelskicklige landslagsmittfältaren i mitten. Förlusten var absolut inte Daniels fel.
Tommy Jönsson (2)
Matcher/mål: 17/0.
Gula/röda kort: 1/0.
Peter Larsson har flyttat till Danmark och då tog Tommy tillbaka ledarrollen i Halmstads försvar. Följsam och placeringsskicklig med enkelt spel. Smart frispark öppnade för det tredje och avgörande målet.
Jan Tauer (1)
Matcher/mål: 14/1.
Gula/röda kort: 4/1.
Agerar ganska yvigt och kommer fel in i en hel del situationer men förlorar aldrig engagemanget och viljan att göra sitt bästa för laget Djurgården i både offensiv och defensiv.
Eric Bassombeng (1)
Matcher/mål: 7/1.
Gula/röda kort: 1/0.
En bollskicklig dribbler som utmanar fräckt och rör om effektivt i motståndarnas försvarsled när han bryter in från högerkanten med snabba attacker.
Louay Chanko (2)
Matcher/mål: 15/2.
Gula/röda kort: 2/0.
Har hållit en väldigt hög och jämn klass länge nu. Kryddade en ny stor arbetsinsats med ett underbart frisparksmål. Risken är nog stor att Lollo försvinner till utlandet snart.
Sebastian Johansson (1)
Matcher/mål: 15/1.
Gula/röda kort: 4/0.
Körde över Helsingborgs tuffa och formstarka innermittfältare genom att vara ännu tuffare och ännu mer koncentrerad på att vinna varenda duell. En väldigt stark och avgörande arbetsinsats.
Emir Bajrami (2)
Matcher/mål: 17/3.
Gula/röda kort: 0/0.
Elfsborgs kantspringare till vänster är ett av årets stora genombrott. Snabb och bollsäker med självförtroende stort nog för att skapa chanser genom att göra det oväntade.
Patrik Ingelsten (3)
Matcher/mål: 18/14.
Gula/röda kort: 0/0.
Det är inte tillfälligheter när en spelare gör så många mål som Kalmars snabbe forward gör i år. Patrik kommer rätt in i situationerna med den perfekta tajming som en naturlig målskytt har.
Kim Olsen (1)
Matcher/mål: 7/3.
Gula/röda kort: 1/0.
Den store dansken hade en stor eftermiddag mot Göteborg med sina tre mål (ett noterades som självmål dock). På rätt plats, tung och svårstoppad. Dessutom lovar han att bli ännu bättre.