...och nu ska han tillbaka till svetsen: Känns tomt

PEKING. Det sista stora mästerskapet dokumenterades på video, precis som vanligt.

Sedan packade Jonny Holm ner kameran för sista gången.

– Det känns jävligt tomt, sa han till Sportbladet på läktaren.

Där satt en svetsare från Forshaga i Peking. Jonny Holm hade videokameran i högerhanden, precis som vanligt. Han hade valt en plats tillsammans med andra friidrottare på de aktivas läktare, precis intill höjdhoppet. Men han satt lite för sig själv, längst ut på en rad och utan sällskap på plaststolen intill.

Jonny Holm hade tagit semester från jobbet för att vara med på Stefans sista stora mästerskap. Och det började bra, Stefan var felfri och ledde OS-finalen fram till 2.34 – då problemen började. Jonny filmade och stampde i golvet med båda fötterna. Vid ett tillfälle var han nere på första raden och fick kontakt med sin pojk, före ett av de sparade hoppen på 2.36.

Det hjälpte inte.

En fantastisk mästerskapskarriär i höjdhopp avslutades med en snöplig fjärdeplats.

Slängde tröjan

Stefan slängde sin landslagströja i marken samtidigt som Jonny skakade på huvudet, talade uppgivet med några av de övriga ledarna, och sedan packade ner videokameran i väskan.

När han lämnade sektion 148 i "Fågelboet" stannade han upp och talade med Sportbladet, som suttit med alldeles intill.

– Det känns jävligt tomt, sa Jonny lite buttert. Varför förstår du väl själv...

Hur upplever du Stefans tävling?

– Han gör ett enda misstag i tävlingen, precis som i Osaka. Han trampa över tejpen på 2.34 i första och kommer för nära ribban och river. Då har han bränt sina chanser.

Efter det måste han jaga?

– Jadå. Precis.

Ni hade kontakt mellan några av hoppen, precis som vanligt?

– Javisst, men det är svårt att ändra i en tävling. Han är väl medveten själv om vad han har gjort för fel. Det bara är så.

– Men hade Stefan tagit 2.34 i första och Silnov rivit så hade Stefan vunnit.

”Blev för ivrig”

Vad sa ni till varandra?

– Att han skulle backa, han blev för ivrig i ansatsen under inlöpningen. Sen blev han för försiktig. Det var likadant i kvalet. För dålig fart i löpningen. Han studsar för mycket.

Fyra på 2.32. Hur tro du Stefan tar det här?

– Förmodligen jävligt hårt. Men det är bara att bryta ihop och komma igen, som man brukar säga.

Hur tar du det själv?

– Det är jävligt tom, som jag sa. Men idrotten är ju så här.

Och det här var ett av de allra sista mästerskapen?

– Det var det, helt klart. Det var det absolut.

– Stefan har ju sagt att han ska vinna sista tävlinng men det är Finnkampen nästa helg. Och en Grand Prix-final i höst. Han får vinna då.

Inget tävlande nästa sommar då?

– Nej, nej, Aldrig mer, aldrig! Han måste operera hälsenan nu.

Då var det här även ditt sista mästerskap?

– Ja, med Stefan i alla fall. Men jag hade ju aldrig räknat med det här från början. Fast nu är jag här och vi har gjort en härlig resa tillsammans. När han började hoppa som tolvåring kunde vi aldrig räkna med ett OS-guld och vinna fyra VM och två EM. Det gjorde ju ingen!

Hur känns det om du ser tillbaka på karriären en sekund?

– Det är bara helt fantastiskt. Det kommer man ju inte undan, trots det här i dag. Det är få förunnat att bli olympisk mästare och han är den ende svenske höjdhopparen som gjort det. Det är stort.

Kommer du att sakna de stora mästerskapen?

– Både och. Det här är ju speciella tävlingar, men jag kommer nog mer att sakna de stora höjdgalorna där det verkligen är höjdhopp och alla jobbar för sin enda lilla sak. Som Eberstedt och Armstads, två byar på den tyska landsbygden där folk lever för höjdhoppet. Det saknar jag nog mer än det här, att vara med på ett OS.

Tar ett stort mästerskap mycket kraft som du inte kommer att sakna?

– Det tar ju kraft, givetvis. Jag är ju lika slut på läktaren som Stefan när han hoppat, förmodligen.

Hur mår du i kroppen just nu då?

– Ja, sådär. Jag är ganska trött. Men nu bryter vi ihop och tar en lugn middag. Vi måste väl äta, antar jag.

– Det positiva är ändå att Stefan är bästa svenske friidrottare i OS, än så länge. Men jag hoppas att Carrop (Klüft) tar en medalj i längd.

Det har varit ett svagt svensk OS och många hade förväntningar på att Stefan skulle lösa guldjakten?

– Jo, pecis. Men samtidigt ska vi komma ihåg att OS i Aten var nåt alldeles exeptionellt. Historiskt är en fjärdeplats ändå helt fantastiskt på ett OS. Lite kortfattat är det ju så även med medaljer över huvud taget, det är fantastiskt när det händer. Men det tillhör spelets regler att inte alltid lyckas fullt ut.

Sa Jonny Holm och lämnade läktaren för att försvinna ner i gångarna under den väldiga arenan. Där mötte han upp Stefan och finns det i framtiden önskemål går det förstås bra att återuppleva det sista stora mästerskapet igen - på video. Men det troliga är att kameran fölrblir orörd, kanske för alltid.