Aldrig haft en större favorit till Bragdguldet
Publicerad 2024-08-12 23.04
PARIS. Så här i eftersvallet till OS i Paris funderar jag över årets vinnare av Svenska Dagbladets bragdmedalj.
Men även om det krävs att stå i särklass för att få bragdguldet en andra gång, så har jag nog aldrig haft en större favorit.
Mondo Duplantis.
Sommar-OS 2024: Alla svenska guld och medaljer • Medaljligan
Nu är det inte min sak att bedöma.
Och Mondos stallkompis Sarah Sjöström hade naturligtvis varit en stenhård konkurrent, men hon är diskad i den här grenen.
Hon fick sin första bragdmedalj redan 2015 och en andra gång 2017.
Och det går inte att få den tre gånger.
Så stryk henne, trots att hon kanske gjort sin största bragd i karriären som snart 31-åring (hon fyller den 17 augusti).
Hon är redan historisk som en av bara fyra som fått priset två gånger tillsammans med Ingemar Stenmark, Björn Borg och Anja Pärsson.
Även Jan-Ove Waldner och skidåkaren Johan Olsson har plockat hem två bragdguld, men då har de ett vardera som medlemmar av ett lag.
Nu är det extra svårt att få priset en andra gång, då det krävs något alldeles extra.
Man måste man stå i särklass enligt statuterna.
Det måste var extra allt, som på vilken hamburgare som helst.
Hade han tagit singelguldet...
Men som ensam tävlande kvar på ett utsålt Stade de France och där hela publiken satt kvar och med två rivningar på världsrekordhöjden 6,25, så tog Mondo Duplantis i sitt tredje försök en tisdagskväll som fick Paris att explodera.
Med luft till ribban.
Mer särklass än så blir det inte.
Beachvolley?
Ja, visst stod Åhman/Hellvig för en sagolik insats men det är en smal sport och resan mot guldet krävde inga bragder.
Men hade Truls Möregårdh tagit singelguldet i pingis hade till och med jag vikt ner mig.
Det finns väl få OS-idrottare som fått en sådant genombrott och som gått så rakt genom rutan, som smålänningen gjort i detta OS.
Han har en personlighet och entusiasm som spöar vilken dörrförsäljare som helst.
Hade han knackat på dörren en eftermiddag hade jag utan att blinka köpt två pingisbord och fjorton sexkantiga racketar till garaget där hemma.
Jag gissar att han kan plocka hem både Radiosportens Jerringpris och titeln Årets Nykomling vid den kommande Idrottsgalan.
Plus titeln som Årets Lag efter att ha pressat omöjliga Kina i lagfinalen.
Han har redan min röst.
Våldsamma diskussioner
Men utan ett guld är det omöjligt att kalla det en bragd, även om han var så nära det går att komma.
Jag hade gärna velat sitta med där på bragdjuryns traditionsenliga möte första tisdagen i december för att höra hur snacket går den här gången.
Det är ju ett sammelsurium av gamla idrottare från massor av sporter i juryn:
Therese Alshammar, simning, Magdalena Forsberg, skidskytte, Charlotte Kalla, längdskidor, Carolina Klüft, friidrott, Karin Mattsson, ordförande skidförbundet, tidigare ordförande i RF, Anette Norberg, curling, Ara Abrahamian, brottning, Tomas Brolin, fotboll, David Lega, parasport, simning, Jörgen Persson, bordtennis, Tony Rickardsson, speedway och Mats Sundin, ishockey.
Vad jag hört kan det ofta bli våldsamma diskussioner, där vissa håller på sitt.
Men pingisens förbundskapten Jörgen Persson är ursäktad i så fall, även om han har sin röst och brukar vara vidsynt.
Men om han har en avvikande åsikt kan jag förstå det med två bragdkantade silver.
Det enda som är säkert är att årets vinnare kommer att hämtas här från OS i Paris.
Det finns inget större som hänt under året.
Och alla har sina favoriter.
Mondo fick sitt första bragdguld redan som 20-åring 2020, en säsong helt utan mästerskap på grund av covid. Då räckte två världsrekord till titeln.
Medaljligan
| Nation |
|---|
Inga medaljer utdelade för vald sport.