Niva: 0–0 på Parken – seger för fotbollen
När ett bollskickligt lag av offensiva dribblers snurrar iväg med en vinst heter det ibland att det är en seger för fotbollen.
Ikväll blev det 0-0 mellan FC Köpenhamn och Leicester City.
Inte så många målchanser, inte så många passningstrianglar, inga stjärnor som glimrade så särskilt mycket. En seger för fotbollen.
En råkylig kväll, ett elljus som andas och fyra tajta läktarsidor som studsar. En stad som sluter upp, en underhund som växer och en bjässe som pressas.
FC Köpenhamn mot Leicester City på Parken, de danska mästarna mot de engelska i en uppgörelse som verkligen gäller något. Ett minne av en annan tid, en annan fotboll. Ge det några år till så kommer inte den här typen av match spelas längre.
Vi har tillåtit klyftorna att växa sig för djupa, för breda. Stor blir större, liten blir mindre och aldrig mötas de två.
Det går ju inte att låtsas längre, att tiga ihjäl det uppenbara bara för att vi önskar att verkligheten skulle se annorlunda ut. I stort sett hela den här hösten har ju varit ett enda långt och entydigt argument för att Champions League överhuvudtaget inte fungerar längre, att det bara blir skadligt för alla att fortsätta tussa ihop lag från helt olika viktklasser.
Varit slagpåsar
Lagen från den så kallade ”mästarrutten” – titelvinnarna från mindre fotbollsnationer som Michel Platini hjälpte in i huvudturneringen – har förvandlats till försvarslösa slagpåsar.
Celtic släpper in sju mål i den ena matchen, Legia Warszawa sex i den andra. Dinamo Zagreb åker på fyra bakåt, och Ludogorets på sex.
Ett enda motargument går att få ihop, och på svenska stavar vi det FC Köpenhamn.
Här och nu behöver vi inte värdera deras klubbhistorik moraliskt, utan vi kan nöja oss med att konstatera att de hösten igenom klarat av att överbrygga de avstånd som annars verkar så hopplösa.
Fördelaktig lottning, absolut, men kampklara och konkurrenskraftiga i varje match, mot alla motstånd.
Leicester City är inte den sortens Premier League-mästare som sliter motståndarlag sönder och samman, men det är den typen av gatukrigare som ändå kan knäcka dig på en kvart ifall du inte har det som krävs.
FC Köpenhamn låg väldigt nära sitt eget max ikväll igen. Välorganiserade och noggranna i defensiven, rejäla och aggressiva i duellspelet. Tillräckligt bolltrygga för att hålla matchbilden uppe, och vassa nog för att själva kunna hota.
Drama in in det sista
Svenskarna var utmärkta, och Ståle Solbakken är ju inte den typen av tränare som går i uppenbara fällor, som inte stänger ner Drinkwater eller blockerar Mahrez eller bromsar in Vardy.
Om FCK rent utav var bättre än Leicester? Det spelar mindre roll, det finns inget behov av att avgöra den här sluggerfajten på poäng. Matchen var helt jämn, dramatisk och intensiv in i sista närkampen.
Det här var inte Legia Warszawa som spelade 3-3 mot Real Madrid i en anekdotisk match av akademisk betydelse inför tomma läktare. Det här var på riktigt, och jag njöt av varenda minut.
Men det blev ju inga mål? Inga rekord blev slagna, och det var ganska tomt på både chanser, trixande och trollkonster?!
Jo. Sånt händer, eller sånt hände i alla fall förut. Ibland är det kallt och ibland driver det in regn och ibland stöter du faktiskt på ett gäng knotiga nordbor som smutsar ner sina vita tröjor.
Ibland blir det fortfarande 0-0.
Champions League skulle må väldigt mycket bättre ifall det hände lite oftare.