Holm: För mig är det en gåta att VM avgörs i Kazan
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-30
KAZAN. Staden Kazan betalade 1,5 miljon kronor för att få arrangera bandy-VM.
Det lär kosta betydligt mer att bygga upp sportens anseende igen.
Mästerskapet är det senaste beviset på att snålheten bedrar visheten.
Sverige förlorade semifinalen mot Ryssland (2–3) och tvingas för första gången sedan 1999 avsluta ett världsmästerskap med en bronsmatch.
Spelare och ledare pratade om missflyt, skitmål och små marginaler efter matchen, men från min plats på Trudovje Rezervy-stadion såg jag ett bra lag slå ett för dagen sämre lag.
Finalmissen är givetvis ett misslyckande, men jag tänker inte ta ordet fiasko i min mun.
Guldchanserna minskade dramatiskt när anfallaren Patrik Nilsson och högerhalven Per Hellmyrs lämnade återbud, och när Sverige slarvade bort en 3–0-ledning i gruppspelsmatchen mot Finland och fick Ryssland som semifinalmotståndare återstod bara några procent.
Ett blågult landslag utan två av sina största stjärnor besegrar inte Ryssland hur som helst. Det lärde vi oss redan under genrepet, då ett Sverige utan Nilsson och Hellmyrs förlorade finalen i Russian Government Cup med hela 1–8.
Den turneringen avgjordes i Kirov, där varje match spelas inför storpublik. Det är en bandystad värd namnet, till skillnad från Kazan.
”Lider med spelarna”
Det är alltid lätt att vara efterklok men för mig är det en gåta att VM avgörs här.
Visst, Kazan marknadsförs som Rysslands idrottshuvudstad och har ett topplag i den ryska ligan, men ytterst få av stadens 1,2 miljoner invånare har upptäckt tjusningen med bandy trots att det bara kostar 30 rubel att lösa biljett till en seriematch.
Det är därför jag lider med spelarna i det svenska landslaget. De är seriösa, duktiga idrottsmän och förtjänar all publik de kan få.
Det känns som att Internationella bandyförbundet hånar sina främsta ambassadörer genom att förlägga årets viktigaste turnering hit. Att det dessutom sker i januari, då det brukar vara kallt, snöigt och blåsigt i Kazan, ser jag som ett bevis på att FIB-pamparna sa ja till pengarna och tänkte sedan.
I de officiella matchprotokollen anges alla uppgifter utan antalet besökare, förmodligen för att siffrorna är lika usla som isen på Trudovje Rezervy-stadion. I vissa matcher har det stått 30–50 personer på läktarna och semifinalen mellan Sverige och Ryssland drog inte mer publik än ett bottenmöte i elitserien.
Avsaknad av bandyfeber
Man kan tro att ena långsidan är minerad, och det är dessa tv-bilder som skickas till Sverige och andra länder. Det var lika illa i går, men det hindrade inte en man i 60-årsåldern från att hålla upp en banderoll mot tv-kameran.
”Bandy in olympic”, ropade blå bokstäver mot vit botten.
Problemet är att det är lika mycket bandyfeber i Kazan som det är skidskyttefeber i Namibia. Jag hoppas att IOK-presidenten Jacques Rogge varken såg budskapet eller de tomma läktarna.
Bandyn vill bli en del av OS-familjen, men det här VM-arrangemanget är åtminstone två stora steg därifrån.