Obegripligt, MFF
Alfelt: Under 30 år har jag inte upplevt maken till fjanteri från klubben
Jag känner inte igen MFF.
Tror någon för en ynka sekund att Eric Persson, Hans Cavalli-Björkman eller Bengt Madsen ens skulle fundera på att låta en guldtränare som Rikard Norling säga upp sig och tvinga fram ett tysthetslöfte som misstänkliggör all verksamhet i klubben?
Det är den verklighet vi har nu och den är obegriplig.
MFF har aldrig varit min klubb men jag har skrivit om den och levt tätt med den i över 30 år och har aldrig tidigare upplevt maken till fjanteri från klubbledningens sida som det vi bevittnar nu.
Även om Rikard Norlings skäl till att säga upp sig är en svidande attack mot MFF:s styrelse med anklagelser om bristande
förståelse för hans ambitioner och ett för Norling irriterande kontaktskapande med andra tränare, skulle MFF utan vidare bara kunna svara med att ledningen alltid arbetar för klubbens bästa och därför måste
hålla flera möjliga vägar öppna.
När klubben väljer att gå med på Norlings önskan om att hålla tyst väljer man också att öppna för spekulationer.
Öppna för misstankar om att det är klubben som har gjort något fel.
Eric Persson hade hatat det.
Hans Cavalli-Björkman hade, som han gjorde flera gånger när vi möttes på andra sidan gatan uppe i sta’n, skrikit ut sina tankar till mig.
Bengt Madsen hade kanske låtit Hasse Borg fixa snacket.
Ingen av dem hade låtit sig manipuleras och skrämmas av en tränare som flyr.
Bara en vinnare
Vad som än har hänt och vilka anledningar som än finns till Norlings avhopp finns ingen annan än Rikard Norling som tjänar på det försök till tystnad som nu pågår.
När klubben går med på tystnaden låter man spekulationer, om att man förmodligen åtminstone delvis är orsak till skilsmässan, sätta sig hos media, fans och allmänhet.
Ett direkt korkat sätt att agera.
En guldtränare som flyr måste konfronteras.
Kompetenta men fega
Klubben ska aldrig låta sig bli utsatt för attack. Inte ens om man inför sig själv erkänner att man har bidragit eller kanske till och med skapat situationen. Klubben måste alltid hävda sin rätt att vara större än individen.
Dagens MFF-styre är kompetent men fegt.
Man tassar fram i mellanmjölkens land och vet att tiden är på dess sida. Om någon månad när en ny ”spännande” tränare är på plats är Rikard Norling och hans outtalade kritik i praktiken glömd, tills klubben hamnar i en ny förmodligen tillfällig sportslig kris. Då blossar allt upp igen men dör lika snabbt som trepoängarna ramlar in igen.
I dag handlar allting om det kortsiktiga. Det finns inte längre något behov av att stå upp för ideal och heder eftersom ingenting längre lever längre än några veckor i rampljuset.
Jag skulle verkligen vilja ha varit i rummet när Rikard Norling kom in till Eric Persson och sa:
– Hej, jag säger upp mig med omedelbar verkan, men ni får inte gå ut och berätta varför.
Efter att själv ha blivit utskälld en och annan gång av Eric kan jag säga att Rikard inte skulle behöva kamma bakåt frillan på ganska många veckor.