Här är OS-hoppet som Sverige slarvade bort
Uppdaterad 2014-02-11 | Publicerad 2014-01-21
Helena Olsson Smeby fick inget stöd – nu tävlar hon för Norge
SOTJI. Backhopparen Helena Olsson Smeby, 30, fick inget ekonomiskt stöd i Sverige och flydde landet.
I kväll är hon ett OS-hopp – för Norge.
– Men utan all hjälp jag fick i Sysslebäck när jag var ung hade jag inte varit där jag är i dag, säger hon till Sportbladet.
Backhoppning är en klassisk OS-gren, men för damerna blir det premiär i Sotji.
Sverige, som revolutionerade sporten genom Janne Boklövs v-stil, har dock inga deltagare. Men Norge har tre hopp i OS: Line Jahr, Maren Lundby och Helena Olsson Smeby.
Den sistnämnda är född i värmländska Sysslebäck, men flyttade som 16-åring till Trondheim. Hon ville inget annat än att tävla för Sverige, men det usla ekonomiska stödet från svenska förbundet tvingade henne att söka norskt medborgarskap för att kunna fortsätta tävla på internationell nivå.
– Backhoppningen betyder nästan allt i mitt liv. Det var självklart att flytta hit. I Sverige är satsningen på backhoppningen trög och detta var den enda möjligheten för mig att bli riktigt bra, sa Helena till Sportbladet i december 2000.
Tog en paus 2010
Nu är hon på plats i I Sotji. Målet i OS är att ta medalj.
– Jag har tre fjärdeplatser den här säsongen, så det ska inte vara omöjligt att ta medalj i OS. Det gäller att få på två bra hopp, inte bara ett.
Helena Olsson gifte sig 2005 med sin tränare Jostein och la till hans efternamn Smeby. Efter flera års satsning på backhoppning valde hon dock i början av 2010 att ta ett uppehåll, som visade sig bli långt.
Inte förrän i juli förra året bestämde hon sig för comeback.
– Jag var lite less på backhoppning och trodde inte att jag skulle hoppa något mer. Men när jag såg världscupen förra vintern tänkte jag ”Fan, jag skulle vara med där”.
– Så jag testade i juli om jag fortfarande hade ”feelingen”. Och redan efter första passet bestämde jag mig för att ge det en chans till.
”Måste ta tjänstledigt”
Comebacken har gått över förväntan och hon ligger på nionde plats i världscupen.
– Men jag stod över två tävlingar, så kanske skulle jag ligga ännu högre i sammandraget.
Under Helena Olsson Smebys tre och ett halvt år långa uppehåll – då hon blev mamma till en son – kom backhoppning för damer med på OS-programmet i april 2011.
Ett stort framsteg för damerna, som diskriminerats i många år. Men även om Helena Olsson får utrustning och resor av norska förbundet måste hon jobba fulltid som laboratorieingenjör för att få det att gå runt.
– Jag jobbar, är småbarnsmor och renoverar hus. För att åka på OS måste jag ta tjänstledigt, säger hon.
”Känner mig norsk”
Får vi i Sverige en del av din OS-medalj, om du vinner någon?
– Jag har blivit förnorskad med åren, så jag känner mig ganska norsk. Men jag har många tränare i Sysslebäck att tacka. Utan all hjälp jag fick när jag var ung hade jag inte varit där jag är i dag.
Känner du någon bitterhet mot svenska förbundet?
– Jag önskade bättre stöd från Sverige, men det fanns inget ekonomiskt bidrag. Vi var ganska många tjejer som hoppade för Sverige i slutet av 90-talet, men när jag försvann så dröjde det inte länge innan alla försvann. Det finns fortfarande inget landslag för backhoppartjejerna i Sverige. Men bitter...? Nä, det är så längesen nu.