Sluta deppa – bli desperata
Alfelt: Kanske läge att visa spelarna i Malmö alla årgångar av Desperata hemmafruar...
Desperation är dagens modeord i hockey.
Malmö Redhawks spelare vill desperat bli mer desperata trots att lagets situation snabbt är på väg att bli riktigt desperat.
Djurgårdarna var desperata nog i en minut och tio sekunder för att vinna ännu en uddamålsseger.
Sportvärldens språkbruk har alltid varit ganska märkligt. För mig har desperat varit ett negativt laddat ord men nu används det inom hockeyn mest i en sorts positiv betydelse.
Så här sa supertalangen Rasmus Andersson till mig efter Redhawks 0–2-förlust mot Rögle i förra matchen:
– Vi måste bli lite mer desperata. Desperata att göra mål. Desperata över hela banan. Desperata nog för att vinna.
Jag förstår förstås tankegången. Att spela med kniven mot strupen, som Timo Lahtinen sa en gång i tiden, är bra för en hockeyspelare. Man kastar bort tankar om hur man ska göra mål, försvara sig och allt annat man ska klara av på isen och helt enkelt bara gör det. En sorts desperat ovilja mot att bli en förlorare utan att ödsla en enda tanke på hur, varför, vem eller vad. Just do it, som det heter.
Pang, pang, pang
Malmö pressade Djurgården från start. Släppte knappt ut motståndarna ur deras zon i fyra och en halv minut. Sedan sa det pang, pang, pang. Marcus Sörensen, Mattias Guter och Alexander Falk smällde in ettan, tvåan och trean med stockholmarnas tre första skott. Det tog en minut och tio sekunder och efter det lämnade Malmös målvakt Pontus Sjögren över till Axel Brage att vakta målet under Malmös desperata jakt på att komma i kapp.
– Vi blev desperata, var faktiskt Djurgårdens andrecoach Stefan Nymans förklaring till målexplosionen.
Det är så förklaringen är numera om nästan allt som händer på isen.
”Älskar att göra mål”
Malmö kom igen. Tryckte på och närmade sig men nådde inte ända fram till en kvittering innan första periodpausen.
Som blev extra lång därför att fotbollsmästarna MFF och Ldb skulle hyllas på isen. En förlängd vila som Djurgården tog tillvara på för att skapa lugn och ro i laget. I andra perioden agerade man defensivt oerhört stabilt och kontrade in det som skulle bli det avgörande fjärde målet.
– Vi tog tillvara den långa pausen. Malmö var på gång i slutet av första perioden, säger tvåmålsskytten Mattias Guter som gjorde två mål senast på Malmö också.
– Jag älskar att skjuta och göra mål. Malmö får gärna fortsätta att passa mig som motståndare.
Hans fjärde mål var ren klass. Blixtrande snabb skridskoåkning och ett snärtigt välplacerat skott i farten.
Sista perioden pressade Malmö men många av hemmalagets skott var ett sorts alibiskjutande som inte ställde till större problem för Johan Mattsson i Djurgårdens mål. Precis som i matchen mot Rögle satt många skott mitt i magen på motståndarmålvakten.
Mot slutet blev det grinigt när Malmös Björn karlsson först kördes ned med en knätackling från Henrik Eriksson utan åtgärd från domaren Johan Häll 30 sekunder innan Joey Tenute åkte ut för en hög klubba som kanske inte ens träffade motståndarens huvud.
Nitade Saviano
Sådant händer och brukar jämna ut sig men Malmös back Anton Blomkvist snedtände och nitade först Steve Saviano, slashade en motståndare på väg mot utvisningsbåset och vräkte ur sig något tillräckligt fult mot domarna för att dessutom få matchstraff.
Där försvann Malmös chans att komma ikapp men man förlorade inte på domarna.
Malmö förlorade sin femte raka match för att man inte är desperata nog för att göra mål på sina chanser.
Kanske ska Mats Lusth och Björn Hellkvist köpa och visa alla årgångar av ”Desperata hemmafruar” eller spela Eagles Desperado innan träningarna – eller så kanske man ska skippa hela desperatprylen och helt enkelt sluta tänka.