Nu väntar en annan slags femtonrondare för Sandell

Per Bjurman

helskärm

NEW YORK. Kul att höra att Åsa Sandell ska bli mamma.

Trist att det med all sannolikhet innebär att boxningskarriären är över.

Få uppdrag har varit roligare än att rapportera om den stencoola tjejen.

Inte för att graviditeter med automatik behöver betyda slutet på kvinnliga idrottsbanor.

Men just en boxare måste rimligen avhålla sig från träning på ett tidigt stadium och att sedan, som 41-åring, försöka komma tillbaka efter så lång tid ... det är nog svårt till och med för en tiger som Åsa.

Så det blir nog inga fler reportageresor till mytomspunna Gleasons Gym på andra sidan Brooklyn Bridge – närkingens hemmaplan de senaste åren.

Det beklagar jag.

Gleasons är en av de mest suggestiva New York-miljöer jag någonsin vistats i, så laddad med atmosfär och karaktär och historia att man utan ansträngning kan låtsats att man är en 50-talsreporter på plats för att se Ingo sparras mot någon ung, ivrig slugger från Park Slopes bakgator.

Men framförallt har det varit givande och roligt och fascinerande att träffa Åsa Sandell.

I den mån man haft fördomar mot damboxning har man varit befriad från dem när man vistats i hennes närhet.

Ali blev irriterad

Inte för att hon, den tidigare kulturskribenten på Helsingborgs Dagblad, hållit några brandtal. Men hon har utstrålat så mycket självklar integritet och pondus att bara en komplett idiot kunnat lämna henne med något annat intryck än att hon och hennes boxning är värd att ta på precis samma allvar som vilken annan idrottare, och idrottsgren, som helst.

Huruvida Åsa verkligen hade chansen att bli världsmästare vet jag inte. Jag är inte tillräckligt insatt i boxning för att kunna avgöra det. Men bara det faktum att Leila Ali alltid blev så irriterade när den svenska konkurrentens namn nämndes indikerar väl att hon var en ganska farlig motståndare.

Nu väntar alltså ett annat slags femtonrondare. Barn kan vara nog så tuffa att hantera som arga pugilister, men Åsa Sandell klarar garanterat det med.

Vi passar förstås på att säga grattis.

Det fanns de som trodde att New York Yankees skulle få en något måttligare profil när sönerna tog över efter big papa Steinbrenner, men de spenderar som nyavlönade sjömän under ett första strandhugg på månader.

Nu befinner de sig i dragkamp med Boston Red Sox om Minnesota Twins stjärnpitcher Johan Santana (ja, han heter Johan, lustigt nog) – och storebror Hank verkar fast besluten ge honom ett ”offer he can’t refuse”.

Steinbrenner Junior satte visserligen något slags deadline för ett besked från Santana redan i måndags kväll, men när just Red Sox började visa intresse verkar den ha förlorat sin mening.

Den strategin, att kasta plånboken på alla problem, har visat sig så lagom framgångsrik men är man en Steinbrenner så är man.

Då har man fostrats att tro att allt går att lösa med pengar.

Efter söndagens förlust mot Phoenix hemma på Garden fick omstridde Knicks-stjärnan Stephen Marbury chockbeskedet:

Hans pappa, Donald Sr Marbury, hade dött av hjärtattack – under matchen.

En sådan tragedi ger perspektiv på saker och ting. Förhoppningsvis inser häcklarna att man inte behöver hata en person bara för att han inte alltid gör sitt bästa på en basketplan.

Lisa Olson på Daily News hann dock aldrig höra talas dödsfallet innan hon åkte tillbaka till redaktionen och hade en sedvanligt hårdför Marbury-sågning i måndagstidningen.

Jobbigt.

Och New England Patriots bara fortsätter mangla. I måndags, mot Baltimore Ravens, satt segern rätt långt inne, men statistiken är fortfarande imponerande läsning:

12 matcher, 12 vinster.