VILKA LOSERS
Inför besvikelsen är vi alla lika – Niva listar fotbollsfansen det är mest synd om
Såhär var det.
Reaktionerna strömmade in.
Främst från alla de som kände igen sig, absolut, men även en rejäl bunt från folk som undrade vad sjutton jag egentligen hade att gnälla om.
Tottenham Hotspur, liksom.
Fyra i världens mest mediala liga. På väg mot Wembley för att spela FA Cup-semifinal.
Hade jag provat att vecka ut och vecka in stå på det hopplösa sjättedivisionslagets fallfärdiga ståplatsläktare i ett evigt hällregn?
Nähä.
Då skulle jag minsann hålla käften, för då hade jag överhuvudtaget ingenting att gny över.
Sportredaktören noterade debatten och krävde klarhet.
Vilka fotbollssupportrar var det mest synd om? Tottenhams eller Torinos? Hamburgs eller Hammarbys?
Det är ju inte alldeles enkelt att besvara den frågan med matematisk precision, men det är heller inte omöjligt ifall man bara utgår från några klargörande kriterier.
Kretsar kring förväntningar
Svaret på frågan handlar inte om vilket som är världens sämsta fotbollslag. Jag tror faktiskt inte att invånarna på Turks- och Caicosöarna lider särskilt mycket av att deras landslag ligger allra sist på den senaste Fifa-rankningen.
I stället tror jag att man måste dra paralleller till den så kallade lyckoforskning som blivit så populär på senare år.
Varför verkar många människor i fattiga delar av världen delar mer tillfreds än de som stressar runt i I-länderna? Hur kan fans som följer Fleetwood Town i femman tycka att fotbollslivet är roligare än de som håller på Liverpool i Premier League?
Mekaniken är densamma, och kretsar kring förväntningar och förhoppningar.
Det är av underordnad betydelse hur saker och ting är just nu – det viktigaste är hur man tror att det kommer att bli framöver.
Har man bara mat, vatten och framtidstro kan man stå ut med rätt mycket jävligheter. Är man däremot en statsanställd grek spelar det ingen större roll att man fortfarande har en biffig plasma-tv på väggen.
Har skyldighet att gnälla
Allra värst är tillvaron ofta för de som fått smaka på livets goda, men därefter plötsligt och brutalt slungats ner i en betydligt bistrare verklighet. Börsklipparen som blev av med allt i finanskraschen eller fotbollssupportern som gled runt på en räksmörgås i Champions League och sedan vaknade upp i tredjedivisionen.
Det är även viktigt att förstå att det här inte är gjort för att ta muttermandatet ifrån de som inte riktigt kvalade in på listan över Europas värst drabbade fans.
Alla supportrar – utom möjligen Barcelonas – har rätt att gnälla.
Eller snarare, vi har skyldighet att gnälla. Det finns inget mer osympatiskt än överlägset självsäkra fotbollsfans som på fullaste allvar tror att hans eller hennes klubb är bättre än andras.
Det är vår klagosång som skiljer oss från djuren och Justin Bieber-publiken.
Visst käbblar vi och visst försöker vi hävda oss gentemot varandra – men inget annat förenar fotbollsfamiljen lika effektivt som vårt permanenta missnöje.
Inför besvikelsen är vi alla lika.
Vissa av oss är bara ännu lite mer besvikna än andra.
De här fansen är det mest synd om
1. Xamax Neuchatel
Den 29 maj ifjol var tänkt att bli en stor dag i Xamax Neuchatels historia. De spelade cupfinal mot Sion inför fullsatta läktare på St Jakob-Park i Basel, inför ögonen på den nya, ambitiöse ägaren från Tjetjenien som pratade om Champions League. Efter sex minuter låg de under med 2-0. Under halvtidsvila stormade just den där nya ägaren in i omklädningsrummet och vrålade: I will kill you all. Xamax Neuchatel hade fått stifta bekantskap med den mindre charmiga sidan av Bulat Tjagajev. Från och med nu skulle han och hans livvakter mordhota spelarna i stort sett varje vecka.
Den 26 januari 2012 försattes Xamax Neuchatel formellt i konkurs. De hade inte längre någon plats i det schweiziska seriesystemet och alla spelare var fria att lämna föreningen. Samma dag sattes Bulat Tjagajev i fängelse. Under sin tid som klubbpresident hade han inte bara sparkat fyra tränare, ett knippe spelare och hela den övriga personalstyrkan han hade också ägnat sig åt bokföringsbrott och förfalskning. Senast han lät höra talas om sig utlyste han en hungerstrejk som protest mot att han inte fick några cigaretter. Fängelsevakterna avslöjade dock att han fuskade, och åt sig mätt på bröd.
Samtidigt står nu tiotusentals supportrar till dubbla schweiziska ligamästarna Xamax Neuchatel utan klubb. Ingen vet vad som händer i framtiden. Just nu går fansen och stöttar U21-laget, som än så länge tillåts spela vidare i Grupp 3 av den fjärde amatördivisionen.
2. Leeds United
Lyckligtvis är det inte särskilt många klubbar som massakreras av tjetjenska galningar, men på 2000-talet är vanskött ekonomi den klart vanligaste anledningen till de mest fullständiga fotbollshaverierna. För 20 år sedan vann Leeds United den engelska ligan, för ett drygt årtionde sedan spelade de semifinal i Champions League. Våren 2012 förlorar de hemma mot Nottingham Forest med 7-3. Fansen sveks av sin ägare då och de avskyr sin ägare nu. De vet att de inte hör hemma i andra- eller tredjedivisionen, men de har inget större hopp om att komma därifrån. Det hade kunnat vara Strasbourg i Frankrike, Rangers i Skottland, Portsmouth i England eller ytterligare en handfull klubbar ute i Europa men Leeds United har sannerligen förtjänat sin listplacering som representant för alla de som fått sina drömmar sönderstrimlade av den nya fotbollsekonomin.
3. UC Sampdoria
För drygt ett och ett halvt år sedan var Sampdoria så gott som klart för Champions League-gruppspelet. De hade spelat ut Werder Bremen i den avgörande kvalmatchen, och ledde med 3-0 efter mål av anfallsstjärnorna Pazzini och Cassano. Men så satte Markus Rosenberg ett markskott i den tredje stopptidsminuten, så gick matchen till förlängning och så förändrades allt för Sampdoria. Idag är stjärnorna borta och pengarna slut. Stolta Sampdoria sitter fast i det meningslösa mittskiktet av Serie B utan realistiskt hopp om uppflyttning, och undrar vad det egentligen var som hände.
4. Schalke 04
Ihr werdet nie deutscher Meister, sjunger motståndarfansen så gott som varje helg. Ni blir aldrig tyska mästare. Schalke 04 är en ovanlig fågel på den här listan, på så sätt att det är en jämförelsevis välmående förening. De har tagit sikte mot toppen med ryska gasjätten Gazprom i ryggen. De nådde Champions League-semi så sent som ifjol, och har faktiskt fortfarande en outsidechans på Bundesliga-titeln. Det är ju bara det att de aldrig kommer att vinna den. Trots sin potential är de kungsblå nämligen hela Europas största förlorarklubb. Tolv olika klubbar har lyft mästarskölden sedan Bundesliga instiftades. Ingen av dem heter Schalke 04. Sista speldagen våren 2001 verkade förbannelsen vara bruten. Tiotusentals Schalke-fans vällde in på planen för att fira den desperat efterlängtade titeln då kom beskedet i högtalarna att Patrik Andersson felträffat in en indirekt frispark för Bayern München i den fjärde övertidsminuten. Det var det definitiva målfotofiaskot, Schalke 04 sammanfattat i ett enda ögonblick.
5. Austria Salzburg
För sju år sedan köpte multinationella energidrycksföretaget Red Bull upp den trefaldiga österrikiska mästarklubben Austria Salzburg. De bytte ut både namnet och de klassiska färgerna. De sparkade ut all personal och deklarerade att de hade sjösatt en helt ny klubb utan historia. Och det var det. Allt som återstod för de shanghajade fansen var att grunda en ny förening och börja om i sjundedivisionen. Vare sig förr eller senare har den moderna fotbollskapitalismen varit fullt lika cyniskt rå. Engelska AFC Wimbledon har en liknande berättelse, men de är nu på väg upp genom seriesystemet med positiv optimism och återvunnen historia. De har fått tillbaka sina bucklor medan Austria Salzburgs rånade supportrar tvingas acceptera att deras troféer alltjämt står i Red Bulls styrelserum.
6. AS Monaco
Okej, jag vet. Det är rätt svårt att känna sympati för de stackars lidande Monaco-fansen, med sina champagneglas och sina lyxyachter. Men vi får faktiskt lov att höja oss över våra fördomar. De är få och de är rika men det gör dem faktiskt inte mindre engagerade. Hugger du Furst Albert i hans fotbollshjärta så blöder han. Skickar du Monaco hela vägen från Champions League-finalen till botten av andradivisionen på mindre än åtta år så dömer du vissa monegasker till ett infernaliskt lidande.
7. Dynamo Berlin
Ännu ett fall där man får anstränga sig för att hitta medkännandet. Dynamo Berlin är ungefär som den bortskämde diktatorssonen som fick allt gratis, fram tills dagen då pappan störtades. Den Stasi-stöttade klubben vann tio mästerskap i rad och gjorde bokstavligt talat vad de ville inom den östtyska fotbollen. Sedan föll muren, och det enda som väntade på andra sidan var folklig vrede och sportsliga misslyckaden. Våren 2012 ligger de på tolfte plats i femtedivisionen, och förknippas mest med en våldsam klick av fans med kopplingar till motorcykelgäng och nynazistiska organisationer. Men mitt i allt berättigat fördömande är det faktiskt också värt att komma ihåg att det finns en hel del vanliga, hederliga Dynamo-fans som varit med hela vägen, från Europacupkvarten mot Roma till gärsgårdsmatchen mot FSV Optik Rathenow.
8. Deportivo La Coruña
Det är synd om Real Oviedo, men det har varit synd om Deportivo La Coruña i snart 20 år. Den 14 maj 1994 behövde de bara besegra Valencia hemma för att ta hem den första ligatiteln i klubbens historia. I den allra sista matchminuten fick de straff men serbiske mittbacken Miroslav Djukic missade. Sedan dess har det liksom kvittat att de faktiskt vann ligan år 2000 och att de sedan etablerade sig i Europa som Super-Depor i grund och botten har det ändå alltid varit synd om dem. Att de nu spelar i andraligan förstärker bara intrycket, även om faktumet att de är på rak kurs mot uppflyttning förhindrar en ännu högre listplacering.
9. Hellas Verona
Med svenska mått mätt vore det väl ungefär som om Helsingborgs IF åkte ner i division tre och fick se Ramlösa Södra spela allsvensk fotboll på Olympia i deras ställe. I Verona har den här skräckkomedin blivit verklighet. För tio år sedan gjorde den lilla kvartersklubben Chievo sin debutsäsong i Serie A. Samtidigt rasade stadens stora stolthet gamla Serie A-vinnarna Hellas Verona ur serien. Fallet tog dem nästan hela vägen ner i fjärdedivisionen innan det bromsade upp. De är fortfarande inte tillbaka i högstaligan, men de har ändå alltid dragit mer publik till Bentegodi än Chievo lockat till sina Serie A-matcher.
10. Hammarby IF
Jajajaja, lugna och fina alla Hammarbyare. Det är tufft för er också kanske bara inte riktigt så tufft som ni vill göra gällande. Ni hamnade ju aldrig i tredjedivisionen, utan ni fick ett sånt där kultmål som bygger legender istället. Att en av de sex, sju största klubbarna i ett av de mindre europeiska fotbollsländerna tvingas mellanlanda i andraligan är ganska ovanligt, men långtifrån unikt. Och det är ju sannerligen inget som inte Bajen varit med om förr. En gång i tiden hade ju den här klubben som livsfilosofi att skita i tabellen, men vara bäst ändå. SM-guldet 2001 förändrade delvis mentaliteten, och idag har stora delar av Söderstadion lika svårt som alla andra arenor att ta förluster med en klackspark.