Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

Sista striden

Publicerad 2012-08-12

Kim Andersson om avslutet i landslaget: ’Kommer att ge allt

LONDON. OS-final i sin allra sista landskamp.

Då tänker han göra ”en Per Carlén”.

– Men den här gången ska de stå överst, säger Kim Andersson.

hoppas på nya glädjeskutt I Kim Anderssons sista match med landslaget kan det efterlängtade OS-guldet säkras.

Kim Ekdahl Du Rietz vill fira ett guld med Kobe ­Bryant.

Kim Andersson vet vad han tänker göra om det blir guld i dag – ”en Per Carlén”.

– Det var en fantastisk bild, en cool grej, säger ­Andersson.

OS-finalen 1996 blev Per Carléns avsked till lands­laget. Han och alla andra ­hade räknat med svenskt guld.

När det ”bara” blev silver lämnade Carlén kvar sina skor på prispallen. Hans landslagskarriär var över.

– Men den här gången ska stå överst, säger Andersson, som i går lånade ut ­sina skor för att Sportbladet skulle kunna illustrera hans dröm.

Nöjd även med silver

29-årige Andersson kom med i landslaget just när den gyllene epoken tog slut 2002.

I dag gör han sin sista landskamp och äntligen får han spela en stor final.

– Jag kommer att gå ut och ge allt – hjärta, kropp och själ. Det ska till många benbrott innan man viker ner sig nu. Så stort är det, säger han.

Han har jagat en medalj i ett mästerskap i ett decennium.

– Det här är fantastiskt även om vi får ett silver.

”Somnade nästan”

Bengan Boys vann allt ­utom OS-guld trots tre final­er i rad.

Slår ni ut dem om det blir guld?

– Absolut inte! De hade en kontinuitet som inte ­funnits hos oss under 2000-talet.

Andersson såg aldrig ­någon av de klassiska OS-­finalerna med Sverige.

– Jag är inte så mycket för tv-idrott. Men jag satt och lyssnade på två av dem, 1996 och 2000, på radio i ­bilen. Under den första av dem satt jag faktiskt och somnade till en stund i ­bilen.

Har bestämt sig

Vad gör du om det blir guld?

– Det kommer kanske ­någon tår.

Har du gråtit efter en match någon gång?

– När vi vann UVM-finalen 2003 skulle jag imitera Rocky när han skrek ­”Adrian! Adrian!” efter att han vunnit. Då skrek jag till min nuvarande hustru rakt ut i tv och med gråten i halsen: ”Sandra! Jag älskar dig!” Det har jag blivit utskrattad för, men det stämde ju.

Det är mycket för just frun Sandras och de två ­barnens skull som Kim nu lägger av i landslaget. ­Familjen ska få sin tid nu.

En OS-final ändrar inte på det beslutet.

– Nej, det här är det sista jag gör.

Andersson har aldrig ­varit bättre. Han utsågs till Bundesligas bäste spelare den gångna säsongen och i gårdagens Sportbladet hyllades han som planetens bäste spelare på sin position av den franske förbundskaptenen.

”Det är lite kärlek”

Då han äntligen också lyckats med landslaget är han en av huvudkan­didaterna att utses till ­världens bäste spelare 2012 av det internationella förbundet.

– Det hade varit oerhört stort och en bekräftelse på att man gjort något bra.

Men först väntar förstås något viktigare – en OS-­final mot tidernas bästa landslag.

– Det är fan nästan en omöjlig uppgift. Men det är det sköna med idrott – allt kan hända. Det är kanske dags nu att vi gör det ­omöjliga och slår Frank­rike.

Nyckeln till den svenska skrällsuccén i OS menar Kim är lagsammanhållningen.

– Vi har sprungit, vi har spytt, vi har tränat som djur... vi har helt enkelt mått dåligt tillsammans. Och vi har kul utanför plan på ett sätt som vi inte haft tidigare. Det är lite kärlek faktiskt.

Följ ämnen i artikeln