”Det händer att jag får riktiga bryt”

Lundqvist om: utmärkelsen skadorna vara lagkapten nye stjärnan

Han är viktigast av de viktigaste.

När Sportbladet rankar elitseriens mest värdefulla spelare finns det ingen som betyder mer för sitt lag än Joel Lundqvist, 30.

– Jag är både lite förvånad och samtidigt väldigt hedrad, säger Frölundas lagkapten.

Den tyngsta titeln i Sportbladets nedräkning inför elitseriestarten har vi sparat till sist.

När en annan stark karaktär, Fredrik Pettersson, har lämnat Göteborg vilar ett ännu tyngre ansvar på Joel Lundqvist.

Frölundas nummer 20 skruvar lite generat på sig när han får höra att han utsetts till den viktigaste spelaren.

– Jag vet inte…, det går inte riktigt att ta på. Undrar vem som satt i den juryn? Nej, men självkart är det jättekul att få ett sådant erkännande. Jag försöker bidra med det jag kan i Frölunda och att stå för det jag gör. Tycker ni att det är viktigt så är det självklart väldigt hedrande.

Det är inte bara vi som tycker du är viktig. I efterhand menade många att Tre Kronors chanser till ett VM-guld försvann när ditt okben krossades.

– Så var det nog inte, men för mig personligen var det tufft. Jag hade krigat fem-sex veckor för att komma med i laget och både jag och laget hade en bra känsla. Det tog ett bra tag innan jag klarade av att smälta att jag tvingades åka hem och opereras när det var VM på hemmaplan.

Och därmed är vi inne på det skadehelvete som plågat Lundqvist under några år. Ett starkt ord, men när man ska beskriva Joel Lundqvists fyra senaste säsonger är det snarare en underdrift.

”Det låter mycket”

Här kommer en snabbresumé som inleds i oktober 2009: spricka i skulderbladet, muskelbristning i låret, ny axelskada, handledsfraktur, opererad tumme, spräckt käkben och under VM en faktur på okbenet.

Jag gick in och googlade ”Joel Lundqvist skadad” och fick 154 000 träffar.

– Jaha, okej. Tråkigt nog har det varit återkommande grejer och det är lika tråkigt varje gång. 154 000 låter mycket.

Johan Davidsson och Rickard Wallin gav 130 000 träffar – tillsammans. Den enda jag hittade som var värre är Peter Forsberg med 215 000 träffar.

– Då har jag i alla fall en bit kvar till ”Foppa”. Det är alltid något. Jag klarade mig bra fram till jag var 26 år, sedan har det varit lite felstuds. Det handlar inte om några förslitningar utan armbrott, frakturer och såna grejer. Jag drack mycket mjölk när jag var liten, tydligen hjälpte inte det.

Hur många matcher under de senaste åren har du spelat och känt dig helt fräsch?

– Faktum är att under slutspelet och före VM sa jag till någon att ”Fan, kroppen känns faktiskt bra” och det är inte ofta den har gjort det. Jag reflekterade verkligen över det.

Spetskompetens

Du har aldrig känt att nu får det vara nog?

– Nej, hockey är det bästa jag vet och när man har gått igenom de här grejerna uppskattar man tiden när man verkligen är frisk ännu mer. Man njuter av att spela och känna att kroppen verkligen håller.

Vad kännetecknar dig som lagkapten och ledare på isen?

– Jag försöker vara rak, ärlig och tydlig i det jag gör och säger. Ibland får man backa lite, men jag spelar med mycket känslor och då kan det lätt rinna över ibland. Det har blivit mycket bättre, men det händer fortfarande att jag får rik- tiga bryt.

”Bra kontakt”

Hur involverad var du som lagkapten i värvningen av Dick Axelsson?

– Nja, Kenta hade en dialog och så. Klubben ville ha honom, för han står verkligen för spetskompetens och det var vad vi behövde.

Kände du direkt att det var rätt?

– Det finns en väldig uppsida. Dick har fått en hel del stryk i medierna för den person han är, men det är en fantastisk kille som gått hur bra som helst in i laget.

Håller du ett extra öga på honom?

– Det behövs inte, men visst, vi träffades när han kom till Göteborg och har bra kontakt och så… Vi håller koll på varandra, kan man säga, haha.