Rangers ska tillhöra det yttersta elitskiktet
PHILADELPHIA. Så Rangers lyckas nolla Philadelphia – för andra gången på en och en halv vecka.
Det är imponerande.
Men Blåskjortorna befinner sig fortfarande långt ifrån NHL:s verkliga elit och jag tvivlar alltjämt starkt på att det blir nya finalfester på Manhattan framåt midsommar.
En fjärdedel av NHL:s grundserie är avklarad – går det inte löjligt snabbt, de började ju nyss, gjorde de inte? – och vad gäller Henrik Lundqvist och hans polare i New York kan vi slå fast att det tagit sin lilla stund att hitta in i rätt sorts vardagslunk efter den euforiska avslutningen på fjolårssäsongen.
Det börjar se anständigt ut nu; de klarar av att koncentrera sig i 60 minuter, har utvecklat någon form av kontinuitet och trots att Flyers befinner sig i en hopplös svacka bygger 3-0-segern i Black Friday-dramat i Philadelphia nödvändig kaxighet..
Samtidigt:
Ett lag som just varit i Stanley Cup-final, och säger sig vara fast beslutet att återvända för att avsluta jobbet, ska självfallet tillhöra det yttersta elitskiktet i ligan och det kan man omöjligen påstå att Rangers gör.
I östra konferensen utgörs den klassen just nu av Montreal Canadiens, Tampa Bay Lightning, Pittsburgh Penguins och – särskilt plågsamt för Broadway Blueshirts – New York Islanders.
Rangers är inte där än
De lagen har en tyngd, en pondus, en kvickhet i vändningarna och en killer-instinkt som helt enkelt saknas i Alain Vigneaults trupp – bortsett möjligen från hos den pånyttfödde Rick Nash.
De lyckas också upprätthålla en hög, jämn standard över längre sekvenser i spelschemat,
Där är Rangers definitivt inte ännu.
I väst – sedan flera år den klart starkaste konferensen – finns det ett helt koppel klubbar som ser starkare ut än svensklaget i Gotham City.
Till exempel Anaheim Ducks, St Louis Blues, Chicago Blackhawks, Vancouver Canucks, Calgary Flames och härliga överraskningen Nashville Predators, med rookie-sensationen Filip Forsberg i förarsätet.
Å andra sidan är det inte i november man ska vara som bäst
Fråga regerande mästarna Los Angeles Kings.
De – bohemerna från La La Land – såsar som vanligt omkring på 70-80 procent av sin förmåga och gör inget särskilt intryck på nån.
Sedan varvar de, med all sannolikhet, upp och blir världens bästa hockeylag i april, maj och juni.
Rangers gick igenom nästan samma slags metamorfos i våras, efter en ännu vingligare start på grundserien, och visst – det KAN ju hända igen.
Inte mig emot i så fall, det var oförglömligt att uppleva New York försatt i hockeytrans.
Men jag tvivlar.
Så mycket kan inte ännu en gång falla på plats för ett lag som, egentligen, har så många starkare konkurrenter.