Niva: Många som vill skicka hem båda lagen här och nu
Mest ägnat sina VM-veckor åt att skämma ut sig
Inget av lagen förlorade, inget av lagen åkte ur VM.
Bra för dem, trist för många andra.
Jag misstänker att det finns rätt många tv-tittare där ute som tycker att det vore lika bra att skicka hem både Grekland och Japan precis här och nu.
Vill man hitta en vinnare sägs det att man ska studera reaktionen på en förlust.
Båda de här lagen drabbades av smärtsamma nederlag i sina respektive VM-premiärer. Grekland blev söndersprungna av Colombia, medan Japan krossades av en blixtmangling.
Och sen då?
Jo, japanerna satte sig i någon form av kollektivt bubbelbad för att tala ut.
– Vi gick igenom matchen i jacuzzin, pratade om hur vi hade spelat och skrattade lite åt hur usla vi varit. Det är bra att gå vidare med ett skratt, för att älta saker ger bara negativ energi till laget, förklarade anfallaren Yoshito Okubo.
I det grekiska lägret var det andra tongångar. En inläggsövning slutade med ett så ilsket gräl att mittfältaren Giannis Maniatis blev så förbannad på lagkamraterna och förbundskaptenen och omvärlden att han rätt och slätt bokade en flygbiljett hem till Grekland.
Spelade ihop på mittfältet
Händelsen var ingen engångsföreteelse. Klyftorna mellan spelare från olika klubblag har tillåtits växa sig större och större, och för ett par månader sedan drogs flera av landslagsspelarna in i rena slagsmålet när cupsemifinalen mellan PAOK och Olympiakos urartade.
En av dem var den erfarna och välmeriterade landslagskapten Kostas Katsouranis, som där och då ska ha hotat med att se till att Maniatis blev utkastad ur landslagstruppen.
Det blev inte så då och det blev inte så nu heller.
Då han lugnat ner sig övertalades Giannis Maniatis att boka av sin hemresa, och ikväll spelade alltså två av de största stridstupparna ihop på det grekiska innermittfältet.
Eller ja, de spelade i ihop i 38 minuter – sedan hade en klumpig och otajmad Katsouranis dragit på sig två gula kort och blivit utvisad.
Där någonstans skulle väl analysen egentligen både börja och sluta.
Ett splittrat och sönderfallande lag mot ett harmoniskt och målmedvetet. Ett Grekland som med tiden nöttes ner av ett ihärdigt Japan.
Det var bara det att det inte riktigt blev så.
Mest skämt ut sig
Om något så är det ett problem för det här japanska landslaget att det är så homogent. De har Honda och de har en Kagawa som tyvärr blivit alltmer av en marginalspelare – men därutöver har de mest bara spelare med ungefär samma kvaliteter, egenskaper, tankesätt och brister.
De har svårt med att hantera fysiskt spel och inläggssituationer, och de har svårt att omsätta bollinnehav i riktiga målchanser.
De hade inte förmåga att dra fördel av sitt numerära överläge – om något var det istället Grekland som blev bättre efter utvisningen.
Det är som att det krävs en riktig kris för att locka fram det grekiska ur grekerna nuförtiden. Då överträffar de sig själva. Då försöker sig Georgios Samaras på samma mittcirkelslobb som Pelé gjorde 1970 (de var ungefär lika nära att lyckas), då rusar urgamle Georgios Karagounis in på planen på korta ben och då försvarar de sig som om de vore 2004 igen.
Fram till och med Katsouranis utvisning hade grekerna mest ägnat sina VM-veckor åt att skämma ut sig – nu gav de oss i alla fall en timslång påminnelse om varför de alltjämt är värda att tycka om i all sin glanslösa, otrendiga gnetighet.
Fanns inga vinnare
Men nä, mer än så blev det ju inte.
Vissa gånger kan det säkert stämma, det där med att man kan känna igen en vinnare genom att studera hur den för sig efter ett nederlag. Andra gånger är det nog inte värt så värst mycket.
Vid de tillfällena kan man titta på två lag som föll i sina inledningsmatcher, och konstatera att det nog fanns anledningar till det.
Både Grekland och Japan överlevde kvällen, men jag har väldigt svårt att se något av lagen gå vidare från gruppen.
Här fanns inga vinnare, hur man än valde att se på dem.